Höstkrans

DSC_6595En krans för varje årstid var tanken.DSC_6596Ormbunkar, gråbo, rölleka, gräs, bär. Lite allt möjligt som gick att hitta. Blått sidenband som kontrast mot det torkade bruna. Så gott som gratis materia som står sig fint – och går att finna – fram till våren när ljuset återvänder och knopparna visat sin växtkraft.DSC_6598…och redan är julens kransar på ingång. Tänk så fort det går.

En krans för varje årstid

DSC_7153Visst behöver varje säsong sin egen inramning? Våren med de nygröna små knopparna på grenarna som får slå ut i inomhusvärmen, sommaren med sprakande blomsterprakt i alla färger som får bilda buketter i hemmets alla vrår, vintern med doftande hyacinter och hösten med rönnbärskvistar och färgsprakande blad. På samma sätt kanske man kan tänka med kransar?

Några år har det nästan gått över styr till jul med just kransar. Mina händer har bundit krans efter krans som någon slags meditation och tillslut har dom fått flytta hemifrån på grund av platsbrist. Men som med allt går det ju upp och ner och sedan har det ibland gått flera månader utan att en enda ring klätts på nytt.

För några dagar sedan var det dock dags igen och det var då Stina – som för övrigt är familjens experten på kransbindning – sa det; ”man borde ju binda en krans för varje årstid”, och jag är inte sen att haka på, så nu är höstens kransar bundna, när det närmar sig jul blir det nya, kanske med bas av lingonris, gran eller tall.

Kransen på bilden är bunden med ljung och spansk mossa och är från förra hösten, de vi gjorde härom dagen kommer kanske bildbevis på senare : )

Midsommarkransen

DSC_5298DSC_5229

Mitt bland stolta, ståtliga blommor i alla möjliga former och färger är det ändå något i det vita och lite mer försiktiga som drar i mig. T.ex. har Sommarljuset under många år varit en favoritblomma som varje år fått återkomma i kruka utanför fönstret. Det skira, lite mer lågmälda tilltalar mig på något sätt, särskilt i skymningen när gaurans vita tunna, nästan fladdrande blommorna får lysa upp mörkrets intågande.

DSC_5225DSC_5300DSC_5227

Så trotts oändligt många färgglada val blir min krans ändå en kombination av vit hortensia och brudslöja. Långt ifrån de fantastiska, stora kransarna de andra får till. Men det kanske får vara så ibland, att man inte måste följa strömmen?

DSC_5243DSC_5251

När vi sitter där i passagen utanför butiken vill jag stanna tiden. Att omges av blommor, dofter och andra människor som delar samma kärlek till blommorna känns fint. Butiken är så mysig och fanns tid skulle jag gärna stanna här några timmar för att sedan hälsa på igen varje dag. Bara gå runt och dofta och titta på allt vackert. Men just igår blev det mer som Monica Z sjunger – förutom att trist varar länge då.

DSC_5228

Midsommarkransar

DSC_6704DSC_6714DSC_6705

Vissa år är det nästan svårt att hitta blommor till midsommarkransar, ibland har nästan allt hunnit blomma över, men i år – då våren varit lite kyligare – fanns många alternativ. Precis efter bron över till Ramsvikslandet står den finaste skylten: ”Artrik vägkant” och visst är det så; prästkragar, liksom klöver, kärringtand, olika sorters vädd, trift och mycket mer står i mängder längst de små slingrande vägarna. Vägar så fina att man önskar att de aldrig tog slut. Vägar med vind i ansiktet och frisk luft i bröstet.

DSC_6734DSC_6725DSC_6739

Några blommor fick följa med oss tillbaka och Lisa valde gult och vitt till sin krans medan Stina fick en mer klassisk med prästkragar och klöver. Även lilla kusinen fick en lite tunnare krans för när händerna väl börjat binda är det svårt att sluta, vissa år har kransar till jul producerats i överskott och även höst och vårkransar förekommer. Kanske tur att ståltråden tog slut efter tredje kransen.

DSC_6747

 

Ett grönt år

DSC_8271De första kvistarna man tar in på våren ❤ DSC_8674Inte någon storskalig odling, men även det lilla är en fröjd.

Nytt år, nya förhoppningar. Blicka bakåt för att lära, eller se framåt och bara köra på? Ordspråket att framrutan alltid skall vara större än bakrutan kanske är ett bra förhållningssätt?

DSC_8566Vem behöver egentligen snittblommor på våren?DSC_8663Lönn – ljuvlig!DSC_9283Skymning i skogen på våren. Välmående av högsta klass!DSC_9341När snällaste kunden har uppfattat att man nog gärna ärver en urdrucken Cognac-flaska pga. väldigt vacker…DSC_9361Luktärter. En favorit!

2019 har varit ett år med ”mycket”. Ibland lite för mycket, men utveckling och strävan framåt måste hela tiden finnas med mig för att jag skall må bra. Många förhoppningar om kommande år finns omformulerade i bröstet. Orden har stannat där senaste tiden så slipper de i alla fall bli motsagda. Omformulerade i ord, men så tydliga i hur de känns.

DSC_9438Jonsereds trädgårdar i regn. Får se till att det blir ett nytt besök i år med lite bättre förutsättningar.DSC_9487Hur liten och gullig kan man vara?DSC_0029Visst är de blåa tåligare och mer växtstarka, men det kan inte hjälpas när man älskar vitt som får lysa i sen kvällstimma.DSC_0040Tulpan. Som livets mirakel. Hur något så fint kan komma upp ur den där lilla löken man slarvigt sätter ner några månader före. Otroligt faktiskt.

Läste Maria Soxbos klimatlista och funderar på vad jag kan bidra med. 2019 var utan flyg, få målidet med kött och betydligt mindre matsvinn, men så mycket mer finns att göra. Motvinden är dock stark i min familj. Måltider utan kött klagas på, att det inte blir några ”häftiga resor” till solen är mitt fel och verkligen inte populärt, min dotter – främst den äldre – köper fler saker än någonsin, lever efter ju mer desto bättre. Hur når man längre än till sig själv?

DSC_0911Doft av barndom!DSC_1068Skulle det finnas ljud till bilden hade ni hört hur mycket bin och humlor som jobbar frenetiskt. Vackert och viktigt samtidigt.DSC_1112Min lillasyster gifter sig lite sådär i smyg men jag fick vara med och fota och bidra med en krans plockad på det jag råkade hitta.DSC_2885Vad är ogräs egentligen? Detta tror jag är blomstermorot, men kirskål som föraktas så brett är ju inte långt ifrån…

2019 var året då snittblommors klimatpåverkan plötsligt kom in i mitt medvetande och sedan dess har det blivit få köp. Önskar mer kunskap på detta område och tills jag läst på ordentligt så får det bli de alternativ jag känner mig okej med, men det är verkligen inget att klaga på, för öppnar man ögonen så finns ju så mycket fint runtomkring ❤

DSC_3784Höstdimma. Inga mer önskningar just då.DSC_4038Så stolt och kraftfull!DSC_4706Egenodlar från frö. Lite stolt ändå.DSC_48152020 hoppas jag på fler morgnar som denna.

Kanske blir 2020 året då insikten sprider sig bredare, när inte ”alla kompisar” till barnen åker på solsemester med flyg både en och fem gånger, när vanor utmanas och jag vågar sätta ner foten och orkar få motargument om att det enbart är betong och Kina som är något att bry sig om. När fler försöker se till vad man själv kan bidra med istället för att bara säga att alla andra gör fel. Visst måste det bli ett sådant år?

DSC_5103Så lättodlad. Passar verkligen mig.DSC_6152När oktober närmar sig november och det fortfarande finns lite vackert kvar…DSC_6155…och klimatisen blommar igen!DSC_6330Årets sista plockade mini-bukett. Så glad för de där sista små söta!

Om inspiration och ERNST på Formex hösten 2019

DSC_4311DSC_4315Mycket kan sägas, och har sagt, om Formex. Prylar, överflöd, konsumtionsuppmuntran. Formex har nästan blivit lite ”fulkultur”- som ”Let´s dance” i förhållande till ”Scener ur natten” – är Formex i jämförelse med antikmässan.DSC_4318Själv vet jag inte riktigt hur jag skall tänka, känna eller se på företeelsen. Att välja second hand före nyproducerat hoppas jag blir vardag för alla, men det går inte heller förneka att viss produktion måste fortgå för att få ett hållbart samhälle. Hållbarhet handlar ju om fler aspekter, såsom t.ex. ekonomi, jämställdhet, hälsa och välbefinnande. HUR och hur mycket produktionen skall fortgå är en av de viktigaste frågorna som behöver ”lösas” omgående. Att vi kommer fortsätta behöva en del nyproducerat även i framtiden går inte att förneka. DSC_4322DSC_4329En mässa som Formex, vad kan den erbjuda mig? Och varför vill jag ens gå dit? Några inköp blir det ju inte, eftersom jag inte är inköpare, så vad kan jag då få ut av det? DSC_4332DSC_4334För mig är Formex inspiration! Sällan noterar jag varumärke (okej, just detta fallet undantaget då en vän är väldigt förtjust i ERNST och en annan vän pratade om Ernst så sent som igår) men alltid känner jag in kulörer, material, känslor.DSC_4340DSC_4341Efter att ha lämnat ERNST monter vill jag lära mig lera, jag vill plocka torkade växter i naturen och jag vill använda mitt vackraste porslin och duka fint även till vardags. Inspiration till Livet, inte till att köpa nya saker.DSC_4342DSC_4345När jag kommer hem skall jag samla mina loppisköpta små glasvaser och smycka dem med fina torkade grässtrån, jag skall klä om min krans på dörren med något som ger mer höstkänsla och jag skall låta några av mina ärvda glaskrus som står utomhus få torkad storväxt björnloka som sällskap.DSC_4352DSC_4355Tack Ernst för inspirationen till det, nu börjar det klia i fixa-fingrarna : )

Söndagsstilleben Andra advent 2018

Det är andra advent och jag slits mellan längtan och realism. På lördag tar jag och barnen nattåget till Åre och med få dagar kvar här hemma och lite för ont om ledig tid är det ingen större idé att försöka få till någon mer julstämning. Julblommor kan inte följa med på tåget och när vi kommer hem igen är det dags för nytt år. Hade velat gå på fler julkonserter, marknader, testa nya julsmaker, leta vackra julkulor på loppis, bjuda på glögg, äta julbord…

DSC_4864

Men lördagen kommer vara här snabbare än jag hinner säga ”julklapp”. Ändå längtar jag så mycket efter att tända ljus, gå till torget och välja ut den finaste amaryllisen, hänga upp de vackraste julkulorna i fönstret. Dricka varmt jul-te och finna lugnet att sitta framför en sprakande eld. Lyssna på julmusik. Saker som de flesta verkar rätt onödiga när man t.ex. inte kommer få se den där fina knoppiga amaryllisen slå ut.

DSC_4868

Men här och där finns ju ändå spåren av advent. Några julkulor i en skål, en och annan krans, några stjärnor som sprider ljus. Försöker nöja mig med det lilla och leta efter pausknappen så inte dagarna går så fort.

DSC_4866

Vad gör ni allra helst för att känna julstämningen?

Förra årets jul

Brunt låter ju inte så juligt, men tydligen var det den kulören som dominerade förra julen hemma hos oss. Brunt och natur uppblandat med några blanka små inslag.

DSC_4950

Vi behöver egentligen inte fler julkulor men jag längtar ändå efter att hitta några ”nya” ömtåliga på loppis. Den inre konflikten jobbar med konsumtionsmönstret, att det på något sätt växer en längtan i bröstet efter nytt även om inget verkligt behov finns. Men när finns egentligen ett legitimt behov? Vi alla skulle nog kunna sluta köpa saker i flera år utan att behöva gå barfota i kyla.

DSC_6429

I år får nog det bruna sällskap av midnattsblått. Tänker mig djupt blå sammetsband till julkransarna och inser att de där sammetsbanden inte verkar så lätta att hitta efter lite googlande. Vi får väl se vad det blir av det hela. Blir nog bra vilket som.

DSC_4945

Lilling Cottage – Lilling boken

DSC_6472

I onsdags var det försäljningsstart för boken som utgår från Lilling Cottage på Hönö. Två av mina favoriter – Marie Strenghielm och Lina Östling – har i samarbete med bl.a. Rebecka/Rebolo fått uppdraget att fotografera och formge boken. Självklart ville jag ha ett exemplar.

DSC_6461DSC_6474DSC_6466

Boken är indelad i årstider och bjuder på många vackra bilder och en hel del recept. Första genombläddringen på plats gav nästan en liten gnutta sug efter hösten när en bild på en stor fantastiskt vacker krans av ek dök upp. Vill genast binda en egen! Någon brist på fina bilder var det inte så längtar efter att sitta i lugn och ro och vända blad i långsamt tempo tillsammans med en kopp te.

DSC_6504

För er som inte redan varit på Lilling är det helt klart ett besökstips, både för den trevliga restaurangen och för allt fint i butiken.

DSC_6503DSC_6505

Midsommar 2018

De första meningarna som skrevs här lät inte positiva. Något om hur besvärad jag blir av alla förväntningar inför ”stora” dagar. Nu är dom meningarna bortsuddade och ett nytt försök kommer istället.

Midsommar är en högtid som egentligen inte känns så viktig för mig. Få högtider gör det, kanske med undantag för julen som är min absoluta favorit-högtid eftersom jag så starkt förknippar den med Åre och skidåkning.

Att binda krans är något av en favoritsysselsättning. Det får gärna bli både en och tre kransar till midsommar, hösten, julen et.c. då en krans så fint kan markera säsongen. Nu hade jag redan gjort en krans i förra veckan, men den levde ju inte längre så två nya varianter testades.

En krans gjordes på ett diadem Lisa hade över, där ”pyntet” gått sönder så bara stålställningen var kvar. Den andra kransen testade jag att göra med knytband baktill. Båda sätten funkade väldigt bra!

Några hade redan möts upp tidigare på dagen och när det var dags för dans runt stången var inte Lisa så sugen och hade lite ont i magen så hon och jag stannade hemma för att någon timma senare möta upp resten av sällskapet igen hemma hos denna lilla spralliga goda tjej.

Det bjöds på snittar och bubbel…

DSC_5521

…under tiden som några klättrade i träd.

Dessa alltså ❤ Full fart hela tiden, helt obekymrade. Så fint att se! Och när klockan närmade sig elva var dom mer än trötta och det var dags att sova.