Nu är det några år kvar men kanske är det ändå en form av 40-års-kris? Att fundera och grubbla på livet i stort och smått.
83 mil i bil mellan Åre och Lerum sätter fart på tankarna. Många vyer är så vackra, landskapet skiftar från de djupaste barrskogar till böljande åkrar. Gårdar ser övergivna ut och vissa hus hade nog gått att köpa genom ett drag med visa-kortet, om de inte skulle kunna övertas så gott som gratis.
Några hus har fortfarande värme lysande från fönstren. Vem bor där? Hur är det att bo där? Hur ser dagarna ut? Kommer de närmsta grannarna flytta snart och bygden bli helt tom?
Hur påverkar det en att vakna till fri luft utan grannar inpå knuten? Till kompakt mörker utan gatlyktor? Att se solen gå upp över fälten?
Trots foton från en bil som susade fram i full fart i lördags får det mig att fundera. Har vi aktivt valt det liv vi lever eller har det ”bara blivit”? Vad tror ni?
