Stockholm furniture & light fair 2017

Några dagar har gått sedan fredagen på Stockholmsmässan. Så många hallar, gångar, stolar, mattor och lampor att se och ett lokalsinne under all kritik som gör att förvirringen gång på gång blir total. Helt plötsligt är där samma lampa som förra timman, eller är det samma? Kanske är den bara lik den jag såg förra timman? Att jag i minnet skulle kunna behålla vad jag såg eller vem som producerade vad, var en stor överskattning av hjärnans förmåga. Mycket fint fanns, en del fastnade i kameran, en del fastnade i minnet och en del flög mest förbi.

String´s monter hade Lotta Agaton stylat och ljuset flödade. Köksredskapen luktade fortfarande sprejfärg och t.o.m. vinterälskaren upplevde något av en vårlik ljusterapi.

Blått och varianter av rosa fanns lite här och där. Blått och rosa som mina klasskompisar i nian skrattade åt när vår lärare kombinerade i sina klädval. Jag förstod inte då hur kulörkombinationen kunde hånas och har väl fortfarande inte förstått varför kombinationen inte skulle uppskattas.

Blått kombinerat med närliggande kulörer fanns i många montrar. Blått är fortfarande flott tycker jag nog.

Även lite mörkare kulörer – bl.a. något som skulle kunna nämnas vid mörkt smaragdgrönt – fanns som bakgrunder till möbler och detaljer. Fint djup skapas och jag vaggas in i något mysigt, mjukt och lugnt.

Ett och annat stilleben fanns också. En gammal skrivmaskin tillsammans med penslar och en hand har kanske synts en längre tid nu, men fina saker är alltid fina saker, oavsett om de synts mycket eller inte.

Även här en mörk kulör som bakgrund. Ljusare detaljer får lysa upp och kommer verkligen till sin rätt. Om kulören är lila, brun, plommon eller rosa låter jag vara osagt, men även denna nyans tilltalar mig.

Anslagstavlor hos Fritz Hansen som påminner om hemma hos mig, även om våra anslagstavlor även innehåller mindre vackra klasslistor o.dyl.

De mörka fonderna var inte ensamma på mässan utan det var fler montrar än String som körde på det ljusa spåret.

Marbodal visade ett fint kök och någon annan stans fanns fina ljusstakar. Ljusstakar som hade skön tyngd i handen. Modulerna sitter inte ihop utan kan placeras som man vill. Minns jag inte fel har jag sett dem i både en och tre butiker i Göteborg.

Som alltid dras jag till växtligheten. En stor, stor mässa med massor av möbler och hälften av bilderna som fanns i min kamera avbildar växter och blommor av något slag. Kanske var det någon slags kompensation för att befinna sig inomhus på mässa utan dagsljus och dessutom i storstad. Kanske är det bara så att det som jorden skapar ändå är lite vackrare än det vi människor kan tillverka…