Som vanligt vaknar jag först och att ligga kvar i sängen ger rastlöshet ända ut i tåspetsarna. Tre minuter och jag måste upp. Dygnets första timmar är ofta de bästa, att i lugn och ro plocka undan lite och börja ställa iordning frukosten innan dagens cirkus drar igång.
Söndagen var fint nog en helt cirkusfri morgon. Bara Stina och jag var hemma och ingen retas med någon annan, ingen har dåligt morgonhumör och ingen har bråttom att få i sig frukosten. Kanske bästa stunden sista…veckan?…månaden?…
Minns ni när kylskåpspoesi var högsta mode? Det är ju ett par år sedan nu. För ett par veckor sedan hittade jag en ask på loppis för 5kr men med inbyggt kylskåp har det istället blivit skorstenspoesi och nu anslagstavlepoesi.
Stina älskar ord. På kvällen är hon ofta mer mån om att hinna läsa sin läsläxa än att hinna bli läst för. Oftast hinns ju både och med, men som den operfekta mamma jag tyvärr är – är vi ibland ute lite sent och sömnen får prioriteras före det ena eller det andra. Att sätta ett sådant misslyckande på pränt ger förhoppningsvis bättring framöver. 15 minuters läsning av Stina och 15 minuters läsning för Stina borde vara minimum VARJE kväll.
Denna morgonen fastnade Stina med orden. Meningar bildades och fantasin flödade. Något ord som saknades korrigerades med penna och på ett annat räckte fantasin, dricka kan väll få stå för Britta?
Ge mig fler morgnar som denna tack!
Du hade en underbar söndagsmorgon. Jag är uttråkad!