Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

DSC_8616

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

DSC_8611

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

DSC_8607

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

DSC_8617

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

DSC_8632

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.

 

Palmhuset i trädgårdsföreningen

När längtan efter grönt är som störst kan man bara öppna dörren och kliva rakt in i en annan värld. Utanför ligger snön tjock, vinden biter i kinderna och solen saknas, innanför de stora glasrutorna är det fuktigt, varmt och doftar jord. Kontraster med bara en tunn glasruta mellan sig.

DSC_6031

Detaljer ❤

Det lite mer dämpade gröna tonerna tillsammans med vita kamelior. Enkelt. Tröttnar aldrig.

Vet nästan inte om jag tycker bäst om den jordiga växthus-doften eller alla blommornas våriga toner.

De gånger jag varit här har det nästan varit folktomt. Kan inte riktigt förstå det? När något så vackert finns tillgängligt för oss alla, varför nyttjas det inte mer?

Gult och trassligt, men lika fint för det.

Förra årets blomning såg ut såhär.

Ganska långt ifrån ett växthus man har hemma på tomten; höjden, volymen, det rundade taket – inte direkt byggsatsen som kommer med manual och sätts samman på en helg.

En lång stång med taggar på? Kanske inte den finaste av växter, men såhär i grupp i rätt miljö blir även kaktusarna ögongodis.

DSC_6104

Men allra bäst gillar jag nog ändå denna klätterväxten – som jag inte kan namnet på. Stora, kraftfulla blad som av egen kraft strävar uppåt. Precis som de människor jag beundrar mest.

Palmhuset

Det är något visst med att komma in i ett växthus. Dofterna, fukten i luften, värmen.

Några av mina finaste barndomsminnen utspelar sig i Oscarshöjds växthus. Nu är butiken flyttad till ett nyare byggnad men när jag var barn fick man öppna en låg dörr och kliva in på jordgolvet i de gamla växthusen. På födelsedagen fick man välja snittblommor men var det inte födelsedag fanns en fördjupning i marken där Maj-Lis (som då drev Oscarshöjd men numera sköter Nääs Fabrikers planteringar) slängde det som blev över och där gick det alltid hitta små fynd som avbrutna fresior eller rosor på väg att blomma över.

Med det sagt ligger Palmhuset i trädgårdsföreningen mig varmt om hjärtat. Just nu blommar Kamelia och om det är någon gång man uppskattar blomning extra mycket så är det väl nu?