Rosendals trädgård

DSC_9452DSC_9463DSC_9466En söndag i Februari. Snålblåst, regnigt och kallt. Riktigt ruggigt! Att vilja ha krispig vinter före våren anländer, men tänka att nu är det kanske ändå för sent  så låt våren komma…DSC_9462DSC_9469DSC_9460Jag öppnar dörren in till Rosendals trädgårds växthus. Doften av jord, växtkraften och den spirande känslan gör mig nästan yr av vårkänslor! Blommor och blad blandas med vackra vaser och fröer. Underbart!DSC_9473DSC_9439DSC_9442Men också inte en endaste sittplats ledig, otroligt långa köer i cafét och trångt till och med utanför växthusen. Jag är långt ifrån ensam att fly söndagsrusket.DSC_9472Ändå måste jag stanna en liten stund, dofta på mimosan, förundras av de skira små anemonbladen och räkna antalet pelargon-sticklingar. Vissa platser är så kära så till och med trängsel går att stå ut med ❤

Mer av

DSC_9052Det finns så mycket att se och uppleva, att testa, och att lära sig av. Nu när åren med riktigt små barn är slut och mer tid finns är det ibland som att jag inte vet vad jag faktiskt vill göra. Egentligen önskar jag kanske att åren skulle gå att backa så den där tvååringen som valde mamma före kompisar kom tillbaka, men det kommer ju inte hända så andra värden måste nog smyga sig in i livet.

Just idag är huvudet tungt och synen inte riktigt med mig, men för alla andra dagar finns den ständiga önskningen om fler timmar ute i skogen – platsen som ger mig lugnet jag annars har så svårt att finna. På önskelistans placering nr 2 kanske ändå nyfikenheten på ny mat smyger sig in. Att testa det som inte hör till vardagen, att inte alltid välja ställen med finast polerad yta utan våga gå för smakerna vill jag bli bättre på. Och om ändå den oblyga önskelistan har påbörjats så plitar jag ner en notering om besök i fler mellanstora städer runt om i landet. Lagom avstånd, kunna gå genom staden, få se stadens vardag och inte bara just det där som vanligtvis visas upp.

Så ge mig fler nya skogar att springa i, nya städer att besöka och spännande restauranger att testa! Tror en början blir att läsa ”not so white guide” så får vi se vart vi hamnar nästa gång. DSC_9039

Stockholm furniture & Light Fair 2019

DSC_6343

Några timmar på möbelmässan idag och ett av intrycken är att det inte råder någon brist på de beige-varmgrå-gultonade-rostiga kulörerna i montrarna. Mig ger det ett lugn och en varm mysig känsla. Ombonat, rofyllt.

DSC_6286DSC_6340DSC_6309

Ofta får ju beige stå ut med att klassas som den tråkiga färgen, och uppiggande kanske den inte direkt är, men eftersöker man en lugn bas så funkar det ju utmärkt. Och jag gillar lugnet det ger.

DSC_6240

Funderade lite över valv (som vi kallade pizza-valv för ett par år sedan) här, och Tina Hellberg skrev att hon nog inte trodde att det skulle bli så många valv i år – men jag vet faktiskt inte hur många valv jag räknade till, för inte hade dom försvunnit till i år inte.

DSC_6373DSC_6384

Lotta Agaton för String Furniture är ju en klassiker nu. Uttrycket känns igen gång på gång men är fortfarande fint. Undrar just vad reaktionen skulle bli om String plötsligt anlitade någon helt annan med ett poppigt, kulörstart uttryck…

DSC_6277

 

ARKET

Spaltmeter har skrivits om ARKET, pressmaterial har visats på alla tänkbara ställen och den som missat satsningen har troligen inte varit i närheten av internet senaste året. Tillslut vet man nästan inte vad man skall förvänta sig, är det så sensationellt så det verkligen gjort sig förtjänt av all uppmärksamhet?

Butiken är fin. Cafét likaså. Allt är fint frontat och välhängt, man slipper högar där kunder rotat runt utan att lägga tillbaka varorna i ordning. Kulörerna sticker inte ut utan ger hela butiken en jordnära känsla. Butiksinredningen är väl utvald och caféts möbler likaså (inkl. stolen som visats gång på gång). Allt är precis sådär som man kunde förvänta sig, men jag hittar inte riktigt den där wow-känslan som skulle motsvara alla de där miljontals tecken som skrivits.

Kanske att det blir ett återbesök under morgondagen för att testa en vit enkel omlott-tröja. När tid finns brukar jag göra så, testa en dag – fundera en dag – och testa igen om suget fortfarande finns kvar.

Besökstips – för visst var det fint – men kanske inte något som skiljer sig så mycket från annat.

At Six

När Stockholm Design Week gick av stapeln i början på februari tog jag tåget från Lerum och checkade in två nätter på At Six. Mer nyfiken än vad jag var på måndagskvällen när jag skulle kliva in i entrén går väl knappt bli, förutsatt att man inte är sex år och väntar på jultomten.

At six öppning har skrivits om på så många ställen så att försöka räkna samman de tecken som beskrivit hotellet skulle vara smått omöjligt. Efter öppningen har heller inte publiciteten stannat av.

Men hur var det då?

Jo, visst var det fint! Entrén och konstverket i trappan upplevde jag som mycket mindre än jag tänkt mig, och så är det väl rätt ofta, bilder kan både förstora och förminska. Men visst var det fint! Personalens varma leende gick inte säga något annat än fina ord om.

Uppe på rummet var minsta lilla detalj genomtänkt, matchad och vacker. Sammet, marmor, mörkt och mysigt. Välkomnande mjukt! Lätt att trivas.

Något jag alltid tittar efter när boende skall bokas (inte för att det händer särskilt ofta…) är att det finns träningsmöjligheter, och finare gym än At Six´s har jag inte stött på ännu. Efter gym behövs dusch och badrum, och tvål och schampoo som fanns där doftade ljuvligt!

Nästa morgon var det dags för hotellfrukost som ju är en given favorit. Mycket gott men ingen riktig överraskning. Matsal vacker som få och hade inte annat varit planerat kunde timmarna gärna fått gå här.

Så motsvarade hotellet de högt ställda förväntningarna? Möjligtvis nåddes dom, men min känsla är ändå något lite stel. Kanske är det för att min själ alltid kommer vara en lantis som inte riktigt hör hemma i de finaste rummen? Den upplevelsen uteblev dock helt på vackra PM och Vänner där jag traskade in med två pigga barn och allt kändes ändå välkomnande och fint.

Så fantastiskt fina interiörer, service i toppklass och allt fint man kan förvänta sig, men mitt hjärta klappar nog ändå lite starkare för PM och vänner.

 

Rosendals trädgård

En dag på mässa och en lunch med IKEA ger sug efter frisk luft. Tänkte att en promenad runt Djurgården blir lagom att hinna med före tågets avgång och plötsligt står jag där och öppnar dörren till Rosendals trädgårdsbutik, som om fötterna styrt dit av sig själva. Kanske är det den plats jag besökt flest gånger i Stockholm, eller enklare uttryckt; en absolut favorit-plats som ger längtan i hela kroppen.

Allra mest tycker jag om platser som denna när det inte är säsong. Sommar med trängsel under äppelträden kanske har sin charm men att få växthusen, trädgårdsgångarna med snö och det väldoftande caféet nästan helt för sig själv är ändå betydligt bättre. Visst blommar inte trädgården nu, men butiken kompenserar min längtan efter grönt med hundratals vårlökar.

DSC_7111

Jag kan liksom inte sluta klicka med kameran. Allt är vackert, allt utstrålar livskraft och allt doftar ljuvligt.

Efter en stund som känns allt för kort inser jag att det är bråttom till tåget. Hur kommer det sig att tiden bara försvinner när man befinner sig i fina växthus?

Lite vår fick dock följa med på tåget hem och står nu på köksbordet.

At Six

På tåget mot Stockholm dök en instagrambild upp från At Sixedsda2018 hade visst pressfrukost där jag bokat boende. Någon timma senare i hissen upp till rummet kom insikten att även prisutdelningen och festligheterna håller hus här.

DSC_6524

Kontrasterna – jag på väg upp från gymmet i min vanligaste ”outfit”, dvs svettiga träningskläder, tillsammans i hissen med ett fång fantastiskt fina klänningar på väg till festligheter. Klänningarna matchade hotellet betydligt bättre än mina väl använda träningsbyxor med hål i fickan…

DSC_6518

Hotellet bjuder dock på fina duschprodukter så nu luktar jag lika gott som de fina klänningarna 🙂

Delad glädje är dubbel glädje?

I jobbet och även privat har det blivit ett par resor till Stockholm senaste året så nu hittar till och med jag, helt utan lokalsinne, åtminstone hjälpligt i vår fina huvudstad. Några favoriter får återkommande besök men nu är jag lite sugen på att se nytt vid nästa besök. Så vart hittar man de bästa tipsen?

DSC_9827Artipelag var ett ställe jag länge velat besöka och när tillfälle gavs i augusti överträffade det förväntningarna.

DSC_9666En toalett som fått extra kärlek är aldrig fel. Dessutom hör den till bästa Pom och Flora. Skålmat (fortfarande favorit!) på högsta nivå!

DSC_9692På Pom och Flora finns ju även annat, men det är skålmaten jag ständigt längtar efter.

DSC_9701Oscar och Clothilde är väl egentligen inte riktigt mitt förstahandsval men bland sakerna som är ”lite för mycket” för mig finns ett och annat som får hjärtat att slå hårt. Dessa harar/kaniner (?) skulle jag mer än gärna ta med hem.

DSC_9697Även Snickarbacken 7 är värt återkommande besök liksom Gamla orangeriet, Zetas och Rosendahl. God mat har jag funnit på Portal och Hermans, är ju förtjust i mat som innehåller mycket grönt. Men kanske vill någon dela med sig av en ny pärla?

Stockholm i juli del 2

DSC_7447

För mig är Stockholm de varma färgernas stad. Fasaderna som glöder i kvällsljuset och tunnelbanestationerna som bjuder på konst värd plats på vilket museum som helst. Funderar på att åka en station i taget på alla linjer för att inte missa något fint kakelmönster eller någon vacker målning…

Inget Stockholm utan Pom och Flora. Bondegatan stängde för sommaren men tur då att ett ställe till finns nu för tiden. Lite extra kärlek till personalen som också ordnade så att även Lisa kunde äta något. Att hon sedan smakade och konstaterade ”jag förstår inte hur du kan tycka sånt här är gott” är ju inte direkt Pom och Floras fel för godare kan jag inte tänka mig. Vi har bara lite olika smak…

Men vem är det egentligen som fastnat på bild? Händer ju inte varje dag direkt.

Tack Stockholm för denna gången. På återseende i augusti!