Finaste montern på möbelmässan 2020 – Swedese

DSC_9369Tre mässhallar till bredden fyllda med utställare. Möbler, lampor, mattor. Tapeter, mindre föremål och ljudabsorbenter. Många intryck utan att överdriva. Lurar i öronen stänger ute mässljudet och jag sjunker in i min egen lilla bubbla där kulörer och former skapar världar och bilder.

Efter en hel dag har många av montrarna bara flugit förbi, ett ögonkast och inget mer med det, kanske en stilla notering långt bak i minnesbanken om hur färger använts och hur linjer sammanfogats. Men sedan är det de där andra, de som fångat en helhet, som förmedlar en känsla, som ögonen aldrig vill lämna även om uttrycket verkligen inte skriker ”se på mig!”. Montrarna som för evigt kommer finnas i mitt bildminne.DSC_9370Om gult är fult? Nä, gult har aldrig varit finare än i Swedeses monter. Gult är finare än någonsin och Swedese har montern som blir min favorit denna möbelmässa.DSC_9142Tina Hellberg, den stylist som hamnar på min personliga topplista, hade i år gjort Swedeses monter och precis som i Tinas andra projekt är hon en mästare på att hitta de där extra föremålen som så väl harmonierar med produkterna i montern. Kvistar, blommor, keramik – allt lyfter Swedeses egna produkter på ett så vackert sätt.DSC_9143Men oavsett duktig stylist blir inte en monter bra om inte grunden faktiskt är fin från början, och jag kan minnas första gången (kan det varit runt år 2005?) jag såg bordet ”flower” och genast rev ur sidan ur tidningen. Något så fint behövde sparas. Och vem skulle säga nej till en Lamino? En klassiker som lyckas med konststycket att vara lika skön att sitta i som vacker att se på.  DSC_9190Frida – Trendenser, skriver om Lamino här. Local hero i allra högsta grad.DSC_9140Att Swedese dessutom är ett Svenskt företag som inte dragit upp sina rötter utan är kvar i Sverige känns såklart extra fint. Lite mer om företaget går att läsa här och miljö & kvalitetsarbetet hittar man här.DSC_9371Men vad är det egentligen som gör skillnaden från en möbel till en annan? Är man ett företag som lyckats ta fram klassiker är det tyvärr många som försöker härma efter formgivningen och på bild kan det ibland tyckas snarlikt, men när man står där vid möbeln är känslan milsvid. Dra handen över trät, syna ”sömmarna”, lukta på materialet. Sitt ner, öppna alla sinnen och ingen kopia i världen kan mäta sig med originalet. DSC_9188Kvalitet kan man inte fuska fram. Tidlösa linjer skriker inte ut sitt årtal. Material som väljs med omsorg lever länge. Den bästa möbeln är svår att tidsbestämma via sin formgivning och efter många års slit går den fortfarande att reparera. DSC_9184Som avslutning; klicka in här för 10 år gammal reklam : )DSC_9187

Time & Style på Möbelmässan 2019

DSC_6220

Precis nedanför trapporna från entréhallen in i mässans B-hall möts jag av detta.DSC_6222

I en podd härom dagen (kan varit denna?) hörde jag ett resonemang om kläders kvalitét. Resonemanget gick ut på att nu när vi handlar mer och mer över nätet och inte har möjligheten att känna på materialen eller få syna hantverket så satsar färre företag på riktigt god kvalitét. På bilden vi ser på vår skärm syns ändå ”bara” formen och kulören vilket gör det är svårt att få en känsla av hur välgjort plagget egentligen är, hur tyngden i materialet känns eller om passformen faktiskt är smickrande. DSC_6221DSC_6223

Jag tänker att det resonemanget går att översätta även på inredning till en viss del. Mycket kan vara vackert på bild men när man väl lever mitt ibland det måste inte känslan vara den samma.DSC_6224

Den första montern jag kliver in i på Stockholmsmässan är Time & Style. Allt är vackert! och HUR vackert och välgjort det är lyckas jag inte fånga på bild. Träet vill jag bara känna på gång på gång och små luckor öppnas genom både smarta och snygga lösningar. Hantverket imponerar på mig och jag blir smått förälskad i detta för mig helt nya varumärke. DSC_6225

Om de lite mer enkla och billigare alternativen vinner på vårt bild-drivna sätt att välja möbler och inredning så är det helt klart tvärt om för Time & Style, för det är när handen fått känna på möbeln som kärleken växer. DSC_6227

Ingen koll på återförsäljare eller liknande, men skulle jag ha plats så önskar jag mig den golvstående lampan. Så mjukt sken.

Stockholm furniture & Light Fair 2019

DSC_6343

Några timmar på möbelmässan idag och ett av intrycken är att det inte råder någon brist på de beige-varmgrå-gultonade-rostiga kulörerna i montrarna. Mig ger det ett lugn och en varm mysig känsla. Ombonat, rofyllt.

DSC_6286DSC_6340DSC_6309

Ofta får ju beige stå ut med att klassas som den tråkiga färgen, och uppiggande kanske den inte direkt är, men eftersöker man en lugn bas så funkar det ju utmärkt. Och jag gillar lugnet det ger.

DSC_6240

Funderade lite över valv (som vi kallade pizza-valv för ett par år sedan) här, och Tina Hellberg skrev att hon nog inte trodde att det skulle bli så många valv i år – men jag vet faktiskt inte hur många valv jag räknade till, för inte hade dom försvunnit till i år inte.

DSC_6373DSC_6384

Lotta Agaton för String Furniture är ju en klassiker nu. Uttrycket känns igen gång på gång men är fortfarande fint. Undrar just vad reaktionen skulle bli om String plötsligt anlitade någon helt annan med ett poppigt, kulörstart uttryck…

DSC_6277

 

Kom in-podden och möbelmässan 2018

Poddar är ibland mitt bästa sällskap. Städning eller arbetsuppgifter där hjärnan inte behöver vara i fullt fokusläge eller kanske löpning – allt möjligt blir lite trevligare med en bra podd. En av de första poddarna om ´hem och inredning´ var Kom in-podden med Hildur och Sara och 71 avsnitt hann släppas före det blev en nästan två år lång paus, men glädjande nog finns nu 2 nya avsnitt ute och i det senaste pratas det om kulörer.

Sara och Hildur lyfter frågan om hur lång tid det tar från att en kulör syns på mässor och börjar vara ”trendig” tills dess att den blir vardag och finns i var inrednings-intresserads hem. Svaret är inte självklart eftersom företag har olika produktionstider, men när jag senare på kvällen började sortera foton i en allt för full dator så hamnade jag mitt i möbelmässan februari 2018, och nu kommer dessa foton här nedan i mängder, men lite ”spännande” är det ändå att titta ett knappt år tillbaka och se vad som blivit vanligt förekommande och vad som kanske fortfarande är på ingång eller bara försvann.

DSC_6628Dessa lampor har ju synts ganska flitigt, men mina ögon har inte tröttnat.DSC_6673Finn Juhls soffa. Skulle inte tacka nej, lite av en dröm faktiskt.DSC_6672Kulörer i block på väggarna.DSC_6659Armaturer verkar jag ha fastnat ordentligt för, mer än en bild med andra ord…DSC_6664Gillade örat på dessa!DSC_6693Mjuka vilsamma kulörerDSC_6721Vilsamt även här. ”Nygrönt” klättrar alltid upp några hack på favoritlistan när vårlängtan sätter in. DSC_6748Armaturer, så enkla i sin form och ändå så vackra.DSC_6745Olika materialDSC_6731Arbetsplats med gott om förvaring…DSC_6739Är löjligt förtjust i väggbonaden. Skulle så gärna vilja ha! Älskar lika mycket nu – 11 månader senare.DSC_6757Mina barns favorit-kulörer.DSC_6781Armaturer igen. Gillar mjukheten tyget ger.DSC_6736Vitaminpiller till bukett! Ranunkel och kvistar, kan inte bli mer ”vår”!DSC_6770Glaskonst från Iittala.DSC_6767Kulörta vaser hos Iittala. DSC_6812Här är vi i färgpaletten som troligen hör till 2019.DSC_6813Såhär års längtar jag alltid lite extra efter ljusa interiörer och armaturer som förutom att vara vackra även är funktionella.DSC_6830Ännu en armatur med frostade klot.DSC_6824Ranunkel igen. Gillar att båda buketterna är homogena och att de får stå bredvid varandra utan att blandas upp.DSC_6826Belysning kan verkligen användas på många sätt och vara riktigt vackert.DSC_6828De varma kulörerna.DSC_6846Stol från Tibast som jag gärna hade sett här hemma.DSC_6833 Ännu ett exempel på hur en enkel lampa kan vara riktigt fin.DSC_6870Dessa är ju för fina! Kristina Dam StudioDSC_6860Denna stora papperslampan/rislampan hade varit perfekt i Åre…

Helt klart fler och fler kulörer men fortfarande ganska långt ifrån Mondrians färgskala. Som jag upplever det är det fortfarande en lugn färgpalett som används flitigast och färgsättningarna som syns är varmare för var dag som går. Eller hur upplever ni det?

 

Eilersen – Stockholm furniturefair 2018

DSC_6694

När jag hör rapporter om att ”kulörerna är tillbaka och skall ta över våra hem” snurrar mitt huvud iväg till primärfärger, starka kulörer och väldigt klara, rena färger, men skalan mellan grått och renaste rött är så stor och nyansrik och måste inte vara antingen svart-vit eller tuggummi-rosa, klarblå och gräsgrön. Jag är inte redo för Trendstefans CMYK-trend eller att närma mig de kulörer som förknippas med Mondrian. Klart rött, gult och blått – särskilt gult och rött –  ger mig inget lugn, och jag tror inte heller att det är den typen av kulörer vi kommer se i våra vardagliga hem runt om i landet snart, för även om det vita är borta landar de flesta av oss i mjukare färgskalor.

Men mer kulör kan jag längta lite efter, dock kommer fegisen i mig troligen landa i färgskalorna som Eilersen visade på mässan (och några av alla de keramikföremål som fanns med skulle inte heller tackas nej till).

Färg påverkar mig så mycket. ”Färgmatchat” stök hemma klarar jag av medan en endaste liten knallblå strumpa är en strumpa för mycket. Tidningshögen som skall få fart på elden i spisen måste toppas av en neutral sida, skulle en annons med röda siffror hamna högst i högen sticker det i ögonen…

Men egentligen kanske det inte handlar om kulörerna i sig utan snarare om kulörernas kompisar och sammanhang, för titta in hos Weronica där mönster och kulörer möts. Inget sticker i ögonen utan istället är det som en vitamininjektion utan att bli det minsta barnsligt och knalligt. En matchningskonst jag imponeras stort av.

Hur tänker ni hemma hos er? Utgår ni från kulör när ni väljer vad som får komma innanför dörren?

DSC_6685

DSC_6693

DSC_6702

DSC_6700

DSC_6701

DSC_6696

DSC_6688

Stockholm furniture fair – Designbaren

Stockholm furniture fairs designbar hade gestaltats av Luca Nichetto i år. Luca själv berättade på pressfrukosten att han hämtat inspiration från Colosseum. Maten stod Lina Ahlin från Argikultur för som pratade om sin strävan efter rena smaker och att hitta råvaror i säsong. Alltid intressant att höra tankarna bakom maten och designen.

Designbaren var i år, tillsammans med scenen, flyttad till Victoriahallen. Möblerna var mest ljusa, bulliga, mjukt formade med några inslag av röda fåtöljer och ett par mörkare soffor. Trots ljusa vägg-element och övervägande ljusa möbler var det – precis som Inredningshjälpen skriver – rätt mörkt. Belysningen var dämpad och en del av belysningen bestod av små möss. Svårt att fånga rättvist på bild men annars rätt mysigt.

Skulle gärna ha både en liten mus-lampa och sidobordet själv…