Söndagsstilleben

Hur mycket stad det än är runt omkring finns nog alltid ett litet träd, någon buske eller ett strå. Ständig inspiration från naturen. På södermalm under morgonen hittades natur i form av ljust gröna kastanjer. Små söta, visuellt taggiga men ändå så mjuka när man rör dem. Oemotståndliga.

En Whiteguide hittas mer sällan i naturen men en sådan skall nog skaffas. Tänker att det är perfekt att bläddra i den när man susar förbi en eller annan ännu oupptäckt mindre stad ute i landet. Kanske också som guide till vår egen närmsta stad. Tänk att vi så sällan uppskattar det som finns nära…

Bräken – Söndagsstilleben

Pionfrossan når oanade höjder i den digitala världen där instagram kanske står för den största delen av skönheten. För skönhet utstrålar verkligen de stora, maffiga bollarna med hundratals kronblad. Hos mig växer inga pioner men svägerskan några meter bort var vänlig och delade med sig så även mitt flöde kunde berikas med en pion.

DSC_6938

Hur vackra de där stora, maffiga, väldoftande växterna än är så bultar ändå mitt hjärta som vanligt för det lite mer enkla som inte hela tiden skriker efter uppmärksamhet. Det som håller sig mer i bakgrunden och inte har behov av att stå i centrum, oftast är det de växterna som jag gång på gång väljer.

Ormbunkar – bräken – av olika sorter hör till mina favoriter. De stora bladen som sent på våren rullar upp sig med full kraft eller de små späda tunna som bor i mörkaste delarna av skogen och nästan hinner vissna om stegen hem är för långsamma. Jag älskar dem lika mycket. Ett par enkla blad i Kajsa Cramers vackra keramik får bli denna söndagens stilleben.

Söndagsstilleben

DSC_6214

Den eviga favoriten – bollvasen från Vasakeramik – har fått en liten ros i sig. Sandra skrev att ”våren gör oss alla till tjuvar” då vi plockar med oss kvistar hem, och i mitt fall har hon helt rätt. Dock må jag ju försvara mig med att jag aldrig plockar något från någon annans tomt eller där det syns tydligt. Denna lilla rosen satt på en buske bakom någon typ av el-hus eller vad det nu kan heta, och där såg nog ingen annan än jag den. Nästan bättre då att den får full uppskattning hemma på min kökshylla. Eller var det bara ett dåligt försvars-tal?

Fler Söndagsstilleben här eller här.

Söndagsstilleben och oväntad kulör…

..för nej, rosa är ju inte det jag väljer i första hand. Nu var det dock så att blommorna vi plockade fick styra och det ena gav det andra.

Det händer att jag får blommor i kulörer jag har svårt att se tillsammans med de toner jag redan har hemma. Röda rosor kan verka romantiskt men i ärlighetens namn längtar jag nog mest efter att de skall vissna så det där starkt röda som skär sig lite mot resten av rummet med gott samvete kan flytta till komposten.

Men så var det lördag och blomsterplockarbehovet (mycket användbart ord!) var gigantiskt. Kl. 06 snörades skorna på, vid 07.30 var famnen så full att det knappt gick att bära mer. Hem till vakna barn för frukost och då blev den äldre dottern också lite plock-sugen. Två timmar senare kom vi hem med två famnar till. Tur att vi kunde ge bort lite ”presenter”…

Så står man då där med en uppsjö av fantastiskt söta rosa blommor och det finns inte så mycket annat att göra än att gömma undan de blå-grå kuddarna och låna en rosa dito av yngsta dottern som förvånat lyfter på ögonbrynet. Va? Låna en ROSA kudde?

DSC_5936

Men så fick det bli. Så länge lupinerna och de andra rosa små ljuvliga blommorna (som jag inte kan namnen på?) blommar får livet helt enkelt gå i lite mer rosa.

DSC_5954

 

 

 

Söndagsstilleben vecka 15 2017 + tips!

Såg detta vackra foto för ett par dagar sedan och blev något små-kär. Bilder kan stanna hos mig flera dagar och vips gick jag förbi några vackra grenar mitt i skogen. Jag vet att man inte får bryta kvistar och brukar faktiskt hålla mig till sådant som går att plocka från marken men denna gången kunde jag liksom inte motstå. Det där fotot var så starkt på näthinnan.

Nu låter det nästan som om jag försöker skylla ifrån mig – att det inte var mitt fel att kvisten blev avbruten – men så är det självklart inte 🙂 Tar fullt ansvar för olaglig handling och går direkt vidare till att tipsa om Babes fina blogg. Troligen har ni inte missat den, men OM så skulle vara fallet så finns den om du klickar här.

DSC_3553

Varje söndag vill jag också tipsa om Åsa och Annelie. Såhär på påskdagen passar Åsas ägg fint eller kanske Annelies videung som ju matchar med dagens tema.

Söndagsstilleben vecka 14 2017

Det finns några föremål som jag aldrig tröttnar på. De små bollvaserna från vasakeramik är ett exempel, keramik från Lindform ett annat och Kajsa Cramers tunna lervaser – som lika gärna kan vara ljuslyktor eller penselförvaring – ett tredje.

DSC_3234

Den tunna oregelbundna lerkanten är så vacker och ljuset blir behagligt om blommorna byts mot ljus framåt skymningen, men i ärlighetens namn så har nog mina ”vaser” mest fått bära upp blommor. Just idag blev det vädd och en lupiblad.

DSC_3221

De första vaserna fick flytta hit när jag genom något socialt medie läst att man kunde få besöka Kajsas verkstad i bottenvåningen på en villa. Pappa och jag åkte dit några veckor före jul då mammas julklapp skulle inhandlas. Inte kunde jag motstå att julhandla till mig själv, hade haft vaserna på önskelistan länge och att få se drejplatta, lera och kajsa själv gjorde inte förälskelsen mindre.

DSC_3221

Samlingen är idag något större men fortfarande lika uppskattad. Tidlöst vacker och ändå så enkel att man inte tröttnar i första taget.

Söndagsstilleben vecka 13 2017

Närmre 2 månader för sent har vi så smått firat min 35-års dag idag. Firande är inte min favoritsyssla, men Lisas önskningar om att få baka och bjuda smälte ändå mammahjärtat och ett mindre kalas fick gå av stapeln.

DSC_2884

Många fina blommor kom med de lika fina gästerna, och kanske syns de en annan dag, men efter kalaset fick Lisa och jag äran att följa med yngsta kusinen i vagn på en promenad. Och som vanligt kom jag inte hem tomhänt. Det går inte att blunda för allt smått, skirt och ljuvligt som nu äntligen går att plocka.

DSC_2886

Gult är inte min favoritfärg, men vem kan motstå dessa små söta? Tillsammans med några grenar från en spireabuske hamnade dom i Kajsa Cramers fina keramik och blev veckans söndagsstilleben. För fler stilleben, titta in hos Åsa och Annelie eller på #söndagsstilleben.

 

Söndagsstilleben vecka 9 2017

dsc_1328

Så var det vasaloppssöndag och magsjukesöndag. Rengöringsmedel, handsprit och vitlök varvas, samtidigt som alla tummar hålls hårt för att spridningen skall vara minimal. På plus-sidan blir det välstädat och avtorkat både här och där, minussidan behöver nog ingen påminnas om.

dsc_1325

Även om vi snart är färdiga med mars första helg får vitlöken ligga framme som en påminnelse om att vabruari inte är längesedan och snarare träffade fel i almanackan. Åtminstone i denna familjen.

dsc_1327

Pappan är på väg hem från andra helgen på raken med nio mil på skidor så nu hoppas vi att dagens städande räcker och bacillerna håller sig som barnsjukdom. Kanske skulle man tugga i sig några råa klyftor av den där fina vitlöken…

Söndagsstilleben vecka 8 och morgonljus

dsc_1078

Vissa dagar innehåller allt. Morgonljus som färgar väggarna med guld, vind som ger tårar i ögonen, snö som kommer med förhoppningar och slutligen regn som grusar de nyss väckta förhoppningarna. Aldrig mer skall det tänkas att meteorologerna kör sina säkra kort när både solar, moln och regn står på samma väderkarta, för just idag var det allt det där och lite till.

dsc_1079

Och även om det just nu ligger någon centimeter slirigt snöblandat regn över gräsmattan så började morgonen med ett något mer ljuvligt morgonljus. Ett morgonljus som nästan brann på väggarna och gjorde det omöjligt att stanna inomhus även om termometern visade -9 grader.

dsc_1074

Fler morgnar med liknande ljusterapi står högst upp på önskelistan.

Söndagsstilleben vecka 7 2017

Vårt hem saknar förvaring. Några ”stickvindar” finns, men där är kallt och knöligt att förvara sådant man faktiskt använder regelbundet. I Stinas sovrum, och även i vårt, har vi fällt in en byrå i väggen men i övrigt finns inte många bra ställen att förvara lakan, spel, dammsugare och annat mindre snyggt. I ett försök att åtgärda detta är det just nu något av en liten byggarbetsplats i vardagsrummet då det förhoppningsvis blir en stängd förvaring längst bort i rummet. Stökigt och rörigt med vattenpass, skruvdragare och allt annat som hör till och så får det väl också vara några dagar.

dsc_1067

Men man kan också vända ryggen till och låtsas som om stöket inte är där. Har man selektivt seende och riktar blicken mot soffbordet finns istället för hammare och spik ett söndagsstilleben att titta på. Och tittar man in hos Åsa eller Annelie kan man ha turen att finna ännu fler stilleben.

dsc_1069

Fin söndag till er!