Åre

Att vilja och ändå inte vilja samtidigt. Ibland är det så svårt att veta vilken röst som är starkast.

Det är måndag i julveckan. Åre ligger vitt och vackert. Än så länge slipper vi trängas och det finns gott om plats att svänga runt både på berget och i byn. Kylan är lagom och solen visar sig med jämna mellanrum.

Några dagar går och i våra grannhus fylls det på med liv. Mysigt när julbelysning tänds upp runt oss.

Ännu ett par dagar går och det blir trångt i mataffären. Till liften får man stå flera minuter i kö och längdspåret är trevligast med pannlampa på kvällen när de flesta äter middag och tittar på TV.

Hemlängtan kommer krypande. Alla de där tankarna om ”varför är vi här när det är så mycket folk?” kommer. Samma sak varje år. Borde veta – efter alla år – att Åre blir fullt över jul och nyår. Vinden tar i. Minusgraderna blir fler.

Vi packar ihop oss. Att inte hitta parkering när man behöver köpa mjölk tar bort charmen. Att inte hitta ledigt bord när barnen behöver värma sig och äta lunch lockar inte.

Morgonen är fortfarande tidig och vi sätter oss i bilen. Vi vet att det regnar hemma. Många timmar i bil för att komma hem till…regn och grått. Lämna 30cm nysnö som gnistrar som kristaller, finaste snöförhållandena en jul bjudit på sedan… minns inte ens när det sist var. Lämna kvar den ena dottern som vill stanna med kusiner.

Alltid lika mycket moll att lämna Åre. Att köra bort från allt det vackra. Vända ryggen till. Att vinka hej då och inte riktigt veta när nästa besök blir. Självvalt och ändå ett så stort hål i hjärtat.

Men nu är vi hemma. Och det regnade hela kvällspromenaden.

 

God Jul!

Mer Jul-landskap än såhär blir det nog inte. Vackert som tusan. Hade gärna skjutit fram själva julafton för att istället få några fler timmar utomhus just idag. Barnen tänkte inte samma…

GOD JUL!

Nu och Sen

Att finnas i just nu och samtidigt ha en längtan efter sen är inga motsatser. Torktumlarens välbekanta ljud, teet som är rykande varmt och ljusen som är tända – just nu är helt enkelt fint. Barrväxter som doftar i kapp med hyacinter, julmusik som klingar harmoniskt och frostmorgnar med imma i utandningen blir säkert lika fint. Och jag längtar dit – i samma andetag som lugnet i just nu finns. Längtan är inte att fly från nu, att skynda vidare till något obestämt. Längtan får vara kärlek till både nu och sen i samma hjärtslag.

 

Första snön

3:e november och flingor faller i skenet från gatlyktan utanför mitt kontorsfönster. Natten kommer och marken täcks av ett tunt, tunt, men ändå ljust täcke. Någon centimeter och hela världen blir med ens ljusare. Kläder läggs fram, pannlampan kontrolleras på batterier.

Några timmar i olika (barn)sängar och 3:e november har blivit 4:e. Klockan är strax 06 och kläderna är på. Pannlampan redo i fickan. När ljuset kommer vill jag redan vara i skogen. Förväntansfull.

dsc_7088

Två steg ut på trappan och regnet slår i ansiktet. Besviken. Nya planer, in och byta om, lika bra att träna inomhus…

dsc_7070

5 timmar senare och ridlektion för en lite krasslig dotter som aldrig skulle medge något som liknas vid sjukdom och vila då ridlektion kommer på tal. Och tur det. Kanske kallas det slask i folkmun men för mig duger det som årets första snö. Hur blött det än må vara mår jag bra utomhus.

dsc_7095

 

 

Vinter

Nu är ”den riktiga vintern” här. Vitt på marken, kyla och kalla vindar. Snön gör dagarna ljusare och isfläckarna – under det tunna lagret snö – promenaderna långsamma. Långsamma men fina.

DSC_1255DSC_1241

Jag tjuvlyssnar runt omkring mig i mataffären och hör spridda klagomål om vinterns ankomst. Tänker att alltid går det klaga på något. Hur skulle det vara om alla människor hade utomhusplikt en timma om dagen då ljuset är som starkast?

Snö

Snö. Tre små bokstäver, ett ord. Så älskat av många och precis raka motsatsen av andra. Jag tillhör kategori ett, de älskande.

DSC_1056

En hembygds-gård. 150meter hemifrån. Så nära så dess skönhet försvinner i vardagsbruset.

DSC_1039

Snön öppnar ögonen och minsta lilla gren blir sagolik när flingorna landat med lätthet.

DSC_1054

Vita tussar hänger i luften och den falu-röda fasadfärgen har aldrig varit vackrare.

Här finns riktigt stämningsfulla vinterfoton.

Åre

Det är något som händer när bilen gör sista svängen upp mot huset. Ett lugn lägger sig som bomull runt hjärtat. Axlarna sjunker, andetagen blir djupare. Det spelar liksom ingen roll att en hel del datorjobb får följa med. Hela känslan säger ”det ordnar sig”.

DSC_0228

Kan man annat än må bra av vyer som denna?

DSC_0164

Och snön. Allt blir så tyst. Så tyst så man riktigt hör tystnaden.

DSC_0139

Att gå en sväng och se om man fått några nya grannar. Detta huset har dock stått där senaste åren. Så annorlunda mot den andra bebyggelsen runt omkring oss, med sin ljusa färg.

DSC_0080

Som ett andra hem. Åre.

 

Mer vintriga, otroligt vackra bilder finns hos Angeliqe. Titta in där.