Vilka ord är rätt…

En dag som denna är det svårt att samla tankarna och formulera ord. Det finns bara ett ämne som figurerar i alla samtal och tillsammans behöver vi göra kloka val. Vi påverkas på så många sätt, och utöver smittspridningen som vi såklart måste göra allt vi kan för att begränsa, kommer fler och fler konsekvenser som inte primärt handlar om själva virusets spridning. Som ansvarig på anläggning som behöver besökare för att gå runt sprider sig oron över om jag kan fortsätta låta mina medarbetare gå till jobbet och hur allas ekonomi kommer påverkas. Oron sprider sig på så många plan.

DSC_0073

Och när allt känns sådär tungt, får man då ens bry sig om de små vackra tingen? De där som ögonen får stanna och vila på för en kort stund när surrandet i huvudet inte blir tyst. Det som känns helt banalt, meningslöst och fjantigt, men ändå bidrar till att hemma får vara den där trygga platsen jag, och säkert många med mig, behöver så väl just nu.

DSC_0079

Om en månad är det påsk. Tiden går så fort, och jag vill mer än någonsin planera in något fint att se fram emot, men så är ju den där gnagande känslan där. Man vet ju inte alls hur det är om en månad…

DSC_0081

När allt detta är över, vad tar vid då? Emma Sundh och Maria Soxbo har kloka tankar om hur vi kanske hittat andra värderingar? Om vi behöver hålla oss hemma närmsta månaderna – vad kommer hemmet då betyda för oss? Kommer vi ”boa” ännu mer? Värdera hemma som vår trygga plats som vi vårdar mer när allt runt om oss känns osäkert? Kan vår oro för ekonomin resultera i att vi börjar vårda det vi redan har hemma? Tills vidare försöker jag vila tankarna med blicken på påskliljor plockade i trädgården och en gren från en buske på jobbet.

DSC_0076

Om påsken

DSC_1077

Det är nästan samma sak inför varje ”högtid”. Jag tänker att det skall bli fint med några lediga dagar och nu skall vi väl ändå hitta på något kul? Pynta och pyssla i tid tänker jag mig som självklart.

DSC_1240

 

Några veckor före (just i detta fallet tre veckor före) flyttar lådan med samlat krimskrams fram och barnen får börja plocka vad de vill ha till sina rum. Sen står lådan där. Tiden – som vi alla har lika mycket av – prioriteras varken till pynt eller pyssel. Det där tvättberget och disken slukar all tid. Påskpynta när det ligger halm efter kaniner på golvet och brödsmulor på matbordet lockar inte direkt.

DSC_1233

Någon kväll hör jag mig själv komma med idéer på vad vi kan hitta på. Idéer som möts med suckar eller bara kompakt tystnad. Uppenbarligen tycker vi inte samma i denna familjen.

DSC_1089

Några påskliljor köps och ett par gula kuddar plockas fram. Lite verkligt känns det ändå att påsken närmar sig när blommorna står där på bordet. Eller? Orimligt många funderingar läggs på om gult måste vara påskens färg? Låtsas att vi från och med nu kör rosa för hela slanten varje påsk – hade barnen då haft en annan syn på påskens färg när de blir vuxna? Gult är inte min favorit. I och för sig är ju inte rosa det heller. Skulle det funka med petroleum? Turkos? Lindblomsgrönt?

DSC_1239

Brist på arbete råder det inte och med tanke på att nästa vecka är lov-vecka och en resa är planerad mellan onsdag och söndag kanske det är lika bra att beta av lite jobb över påskhelgen? För det var ju det där, mina aktivitetsförslag landar sällan i jubel och få andra kommer upp, så kanske lika bra att försöka komma ikapp allt som jag ligger efter med.

DSC_1073

Men tänka sig, hur mycket besvikelsen ändå river i mig just nu så är det ändå samma sak varje gång: Ny högtid – allt känns möjligt – och tron att just denna högtiden kommer bära med sig gott om tid, harmoniskt pysslande barn, ett hem som känns mysigt att komma hem till och aktiviteter som alla vill vara med på verkar inte alls orimlig. Och kanske är det inte så viktigt hur det blir för bara känslan inför högtiden, de där varma förhoppningarna, skänker ju glädje längst vägen.

DSC_1097

Glad påsk till er!

DSC_1230

 

Kanske inte direkt påskgult…

…men ändå gult.

DSC_1225

Gult – särskilt som i påskkyckling-gult – har jag svårt för, men som alltid finns tusen nyanser som i grund och botten härstammar från gult och är det påsk så är det.

DSC_1230

Efter ett möte i kommunhuset stod denna ornithogalum nästan mitt framför fötterna på mig, nästan som om den bad om att få följa med hem. Nu är ju inte jag så svårövertalad när växter bjuder in sig så en kort stund senare var den borttagen från gatan och inflyttad hos oss.

DSC_1223

Väldigt ensam med sin mörka, nästan senapsgula, kulör stod den där och helt ensam vill väl ingen vara så efter lite letande i skåpen fick blomman lite gula vänner.

DSC_1171

Nu återstår att se hur länge det håller i sig. Påsken börjar om 5 dagar, håller jag ut tills dess…?

DSC_1175

Vår

DSC_2725

Vintern – som knappast varit vinter – var grå och rätt trist, så alla gröna livstecken skapar stora känsloyttringar. Minsta lilla knopp kan få hjärtat att slå det där extra slaget. Det vi senare benämner som ogräs – kirskål – får nu ljuvaste behandling och ingår i små buketter tillsammans med skilla. Jag vill ha knoppiga grenar, nyplockade minibuketter och små vårlökar överallt.

DSC_2719

Med tanke på det är det inte mycket som slår känslan av att komma hem när det första ögat möter är tulpaner på väg upp ur krukan. Ett par tulpaner, någon fetbladsväxt, lite halvtorra löv, en gren och kommande påsken till ära – ett par fjädrar. Enkelt men välkomnande.

DSC_2722

DSC_2718

Mer påsk

Vanligtvis är nog inte gult min favoritfärg, men några påskliljor hör kanske ändå påsken till. Utblandade med lite grenar tycker jag ännu bättre om dom. Dessa fick bara mellanlanda här hemma före flytten till mormor och morfar. Mormor, eller kanske mer korrekt – mamma – till mig, blev i torsdags 59 år – samma dag som min man blev 34. Snart flyttar nog några in här också.

DSC_3393

Här, hos Weronica, finns mer påskinspiration.

Finaste sortens påskfjädrar

Lite mer än två veckor kvar till påsk och nästan obemärkt smyger sig ett och annat fram ur påsklådan. Fortfarande neutrala färger som inte skriker på uppmärksamhet, men helt plötsligt kan någon lägga märke till att ”här har det ju tillkommit en fjäder…”DSC_3368

Fjädrar, små, nästan spröda, som handen liksom dras till för att få ta del av mjukheten. Funderingar på vart fjädern förut suttit och hur man skall veta att ursprungsbäraren inte förlorat sina fjädrar på ett ovärdigt sätt.

DSC_3369

Än så länge är påsken brun, vit, svart, grå och mjuk. Om en vecka har nog barnen adderat både rosa och turkost, men tills dess vilar mina ögon i vackert mönstrade små mjuka fjädrar.

DSC_3365

Påsk

Redan påskvecka.

Ofta ord man bara säger utan att lägga någon större betydelse i dem, men tiden går verkligen fort. Känns som igår jag drömde snö-drömmar, luciaframträdanden krockade med julspel och tomten hälsade på. Och var det inte alldeles nyss som julsakerna plockades bort?

Dagarna blir snabbt till veckor. Veckorna till månader. Barnen växer ( mest till sättet då, för storväxta verkar dom ju inte bli…), och påsken är nästan här. Jag föredrar inte kulörstarkt pynt, men barnen är bara barn en gång så visst har dom fått plocka egna ris som dom pyntat med fjädrar de själva valt. Färgvalen skulle inte förvåna någon, om man säger så.

Mina påskval skiljer sig från barnens. Gärna en kvist vide och några fina stenar.

DSC_8771

Glad Påsk!