Ett enkelt litet söndagsstilleben

DSC_6275

En favoritblomma (bland många) är anemonen. Så spröd och sirlig med sin mörka mitt. Finns hos floristen under vintern – våren och påminner om ljusare tider. Nackdelen är kanske att den inte lever sådär jättelänge, men ”underbart är kort” som Monica Z så vackert sjunger. Vill man dra ut på blomningen något längre så är alltid lite kyligare miljö en fördel. Är man engagerad kan man ställa kallt på natten eller när man inte är hemma. Nytt snitt och kallt vatten är också tips.

DSC_6276DSC_6284

Fler söndagsstilleben här.

DSC_6281

 

Fredagsblommor

Samma sak gång efter gång. Jag kan liksom inte låta bli.

DSC_6214

Förra torsdagen fick jag en stor fin bukett av två tjejer. Buketten var ljuvlig i krispigt vitt med tulpaner, ranunkler, tistlar och eukalyptus. Och den var en hel bukett i nästan ett dygn.

DSC_6222

Sedan kom saxen fram. Man vill ju gärna att det där fina skall få vara överallt…

DSC_6213

På fredagen fanns många små söta fredagsbuketter på allt från köksbänken och matbordet till handfatet och nattduksbordet. Ju fler desto bättre…

DSC_6219

Föredrar man nu istället stora maffiga färgglada kreationer så finns otroligt mycket vackert här. Och faktum är att på bild älskar jag det, men hemma hos mig funkar det inte lika bra.

Klassiker

Röda rosor och brudslöja, några läderblad runt. Sinnebilden för den romantiska buketten. Tråkig, förutsägbar och kanske…mindre fin (för att inte säga ful) har jag nog tänkt. Rött är en kulör jag haft, och till viss del fortfarande har, svårt för.

DSC_4063

Men så fanns inte mycket att välja på. Rosor eller gerbra. Pest eller kolera, fast ändå med något positivare eftersmak. Så där stod jag plötsligt med ett knippe rosor i ena handen och brudslöja i den andra. Dock vita rosor.

DSC_4062

Och kanske blev det inte helt katastrof ändå. Kajsa Cramers vas hjälper ju upp det hela en hel del också. Har förresten haft någon typ av brudslöja i kruka på altanen hela sommaren – och älskat den – men sorten har varit ännu mer skir och med finare grönare stjälkar.

Fler blommor och blad här och här.

Söndag igen

Söndag igen och flitiga Åsa och Annelie fyller på med fina foton på #söndagsstilleben. Här rann tiden iväg och plötsligt var mörkret på ingång så kameran riktades mot något som redan stod färdigt på köksbänken.

Ibland tänker jag att praktiskt borde gå före fint och då borde min absoluta favoritvas ersättas av salt och peppar eller något annat som används dagligen köket, men ”ibland” är just bara ”ibland” och allt som oftast bestämmer jag mig ändå för att utan fint skulle jag inte trivas i köket – hur praktiskt det än var – så Kajsa Cramers fina keramik får stå kvar med en liten kvist av någon sorts brokbladig kornell. Just den här sortens kornell är en av mina favoriter. Kanske kan någon det kompletta namnet?

 

Bliss the collection

Ingen har nog undgått att Kajsa Cramers keramik sedan länge är favorit hos mig, Emma von Brömssens vackra mönsterbilder likaså, så när dessa två slår sig samman för en gemensam kollektion kan det knappast bli fel.

Samarbetet tog sin början redan för ett år sedan då Emma och Kajsa visade sina produkter och ”samskyltade” på en mässa.

DSC_9565

DSC_9625

Sedan dess har koppar, små fat, kuddar och handdukar – som även kan användas som servetter – tagits fram. Alla produkter i material man gärna vill stryka lätt med handen över och kopparna i porslinslera som har matt fin utsida, glaserad insida och den där tunna kanten som är så god att dricka ur är dags att skriva upp på önskelistan.

Kopparna och faten finns i fina present-förpackningar. Omtanke i minsta detalj! Känslan i kollektionen är så genomarbetad och välgjord, inget har lämnats till slumpen.

Bilderna till kollektionen är tagna av Lotta Lundgren och de foton Emma och Kajsa hade med sig och visade upp var tryckta på finaste pappret. Måste nog fråga vart trycken är gjorda.

I kollektionen ingår även ett te som både doftade gott och smakade bra. Dessutom berättade Kajsa att det var bra för magen. Kanske var det bland annat mynta och kamomill i?

Lokalen var som gjord att visa upp kollektionen i. Ett fantastiskt vackert välvt fönster och monokrom färgsättning – även taket – i mörkt blått. Solen gassade in och föll vackert på Lisa-Marie vars papperskonst jag verkligen beundrar. Pernilla/Piazzan berättade något om kommande utställning av Lisa-Maries verk som jag nog får undersöka vidare.

Snart kommer kollektionen i butik så håll ögonen öppna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Med höst på ingång

Vinden blåser friskt och regnet har varit generöst senaste dagarna. Det går inte undvika känslan av att hösten kommer närmre.

DSC_9245DSC_9264

I skogen har de första små gula löven lämnat grenarna och pryder nu stigar och diken. Än är det månader kvar till skogen får de där brinnande tonerna och den klara friska luften men tiden går som bekant fort.

DSC_9248DSC_9287

Idag fick några gula löv följa med hem och sprida lite höstkänsla. Till kvällen blir det tända ljus och en stor kopp te som en försmak av kommande (och lite efterlängtade) hösten.

DSC_9298DSC_9264

Söndagsstilleben finns fler av hos Åsa, Annelie och här.

Bräken – Söndagsstilleben

Pionfrossan når oanade höjder i den digitala världen där instagram kanske står för den största delen av skönheten. För skönhet utstrålar verkligen de stora, maffiga bollarna med hundratals kronblad. Hos mig växer inga pioner men svägerskan några meter bort var vänlig och delade med sig så även mitt flöde kunde berikas med en pion.

DSC_6938

Hur vackra de där stora, maffiga, väldoftande växterna än är så bultar ändå mitt hjärta som vanligt för det lite mer enkla som inte hela tiden skriker efter uppmärksamhet. Det som håller sig mer i bakgrunden och inte har behov av att stå i centrum, oftast är det de växterna som jag gång på gång väljer.

Ormbunkar – bräken – av olika sorter hör till mina favoriter. De stora bladen som sent på våren rullar upp sig med full kraft eller de små späda tunna som bor i mörkaste delarna av skogen och nästan hinner vissna om stegen hem är för långsamma. Jag älskar dem lika mycket. Ett par enkla blad i Kajsa Cramers vackra keramik får bli denna söndagens stilleben.

Söndagsstilleben maj 2017

Öppna hyllor har som allt här i världen både bra och dåliga sidor. Luftigheten i köket – om man jämför med känslan när hela väggen var täckt med skåp – går inte att prata bort. Å andra sidan är också dammet som samlas svårt att förneka.

DSC_5870

Med dammtorkning kommer alltid en eller annan liten ny blomma/kvist/gren upp på hyllan. Själva hyllplanen börjar bli rejält slitna och repiga, men med lite tjuvplockad silverarv i favorit vasen (alt. ljuskoppen) från Kajsa Cramer glömmer vi reporna ett tag till.

DSC_5871

Efter många dagar med ljus som aldrig tagit slut var plötsligt gårdagen grå. Skönt tänkte jag även om kameran fick skruvas upp till högt ISO-tal och därmed gryniga bilder…

Söndagsstilleben vecka 14 2017

Det finns några föremål som jag aldrig tröttnar på. De små bollvaserna från vasakeramik är ett exempel, keramik från Lindform ett annat och Kajsa Cramers tunna lervaser – som lika gärna kan vara ljuslyktor eller penselförvaring – ett tredje.

DSC_3234

Den tunna oregelbundna lerkanten är så vacker och ljuset blir behagligt om blommorna byts mot ljus framåt skymningen, men i ärlighetens namn så har nog mina ”vaser” mest fått bära upp blommor. Just idag blev det vädd och en lupiblad.

DSC_3221

De första vaserna fick flytta hit när jag genom något socialt medie läst att man kunde få besöka Kajsas verkstad i bottenvåningen på en villa. Pappa och jag åkte dit några veckor före jul då mammas julklapp skulle inhandlas. Inte kunde jag motstå att julhandla till mig själv, hade haft vaserna på önskelistan länge och att få se drejplatta, lera och kajsa själv gjorde inte förälskelsen mindre.

DSC_3221

Samlingen är idag något större men fortfarande lika uppskattad. Tidlöst vacker och ändå så enkel att man inte tröttnar i första taget.