Brique

DSC_0691

Förr köpte jag mycket oftare saker hem. Ljusstakar, vaser, små saker. Gick gärna i butiker och tittade i timmar.

DSC_0683

Så är det inte riktigt längre. För var dag som går känns det mer och mer besvärande att trängas. Blir mer trött av stökiga miljöer.

DSC_0680

Men så finns det platser som är som balsam för själen och Nääs Fabriker med Brique är en sådan plats. Längesedan något inhandlades, men att bara titta i butiken är ögongodis på hög nivå. Alltid så fint fixat efter säsong.

DSC_0674

På helgerna serveras dessutom soppbuffé i kafét. Kan ju inte bli så mycket bättre.

DSC_0667

Pågående utställning finns också att se. Textil, keramik och blommor tillsammans.

DSC_0663

Så roligt att se områdets utveckling senaste åren. Det gamla vackra finns kvar men är nu tillgängligt för många fler, så varför inte soppa till helgen?

Hösten

Jag är trött. Längtar ut till skogen men hinner inte riktigt med. Rörigt och stökigt hemma och skulle behöva skogen ännu mer för att få vila i sinnet lite. Höstens friska luft är efterlängtad och kanske kan den få komma djupt ner i lungorna snart.

DSC_8960

Det är grönare nu än i juli efter senaste veckornas regn. Vissa blommor tar igen missad blomning i somras. Nu samsas de med trattkantarellerna som tydligt visar att hösten är här. Trattkantareller hade inte varit fel i en höstig soppa…

Soppa kan vara favoritmaten. Sugen på testa någon ny restaurang, men vet inte riktigt när det skulle hända, kanske mest på grund av trött huvud. Tar kanske den där boken om Gerts villor istället. Efter tvätten, disken, smulorna på bordet, skorna i hallen och badrummet som först behöver städas då…

Långsamma beslut

Ibland kan jag fundera så länge så inget händer. Vill gärna vända och vrida på alla möjligheter före beslutet fattas och just så har det varit på vår baksida. Har inte riktigt kunnat bestämma mig om det är marktegel, grus eller granit som skall ligga på marken, och vilka perenner som skall få ta plats. Att det skall vara marktäckare och gärna grönt året om vet jag, men den där känslan att alla alternativ är genomgångna har inte riktigt infunnit sig och då har inget alls hänt.

DSC_2362

Senaste besöken hos blomsterhandlare har dessutom varit rätt torftiga, känslan som finns på våren infinner sig inte riktigt så köpen har uteblivit. Men så i fredags stod plötsligt en rudbeckia där, eller tre plantor var det ju. Kulören är inte vad jag tänkt mig men plötsligt kom en idé om rostiga växt-ställningar, mörka blad, dessa aprikosa (?) rudbeckior och några skimrande vita blommor som små ljus som och lättar upp de mörkare bladen….dock ännu ej hittade.

Kanske kan det bli bra. Annars är det väl bara att göra om och göra rätt?

Här är en liknande sort hos Anna.

Söndagsstilleben

En vecka till är lite för fort över. Söndagen kommer strax efter att man somnat på måndagskvällen. Känns det som i alla fall. Vissa söndagar blir det söndagsstilleben, andra söndagar blir det annat. Lite som med det mesta, till och från.

DSC_2374

Stilleben – på Wikipedia står det: ”även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.”

Kanske är allt runt mig stilleben, eller så är det tvärt om, att inget är det, men porslin, skålar, blommor och annat smått och gott kan inte bara ”hamna” någon stans. Posthögen mår jag bäst av när den är sorterad. En blomma i en kulör som inte riktigt stämmer i sammanhanget stör mitt öga tills den är flyttad, en sladd som ligger framme – men är i rätt kulör och snyggt virad, lagd symmetriskt högst upp på den sorterade posthögen där det översta pappret såklart är i rätt färgskala – gör inget, medan en skrikigt turkos sladd utspridd över bänken ger lätt hjärtklappning.

DSC_2370

Vårt kök är nu snart tolv år gammalt. Förr fick kök leva i evigheter, nu är det inte riktigt så längre, men vi har inga planer på att byta. Jag trivs även om en del detaljer helt klart känns daterade och börjar bli slitna. Öppna hyllor samlar dam, men jag skulle inte stå ut om väggen var full av överskåp då köket ju är litet och smalt.

DSC_2375

På de öppna hyllorna skapas – medvetet ibland, men oftast lite i farten – någon typ av stilleben. Saker som jag bara känner att jag vill ha nära, favoritprylar helt enkelt.

DSC_2381

Den lilla grenen råkade jag bryta av när jag planerade om busken. Nästan glad för det så den nu får stå och lysa upp ett av kökets stilleben. Om man nu kan kalla des stilleben när det bara är vardagen ståendes rakt upp och ner på ett hyllplan.

London

Lördagen ägnas åt bröllop och packning hinns inte riktigt med. Natten blir sen och flyget går tidigt. Flyget som ger klimatångest och självförakt. Vem tror jag att jag är som tar mig rätten att flyga? Dessutom andra gången i år. Att flyget ändå hade gått, att kompensera genom att betala sig till ”renare samvete” eller att dra ner på köttet är kommentarer som hörs, men om vi alla bara ursäktar oss så blir väl aldrig våra beteendemönster bättre? Inte heller minskar miljöpåverkan av min flygning genom att jag funderar, skäms eller försöker hitta ursäkter, gjort är gjort och går inte ta tillbaka.

DSC_2084

Men fram kommer vi, med lätt handbagage-packning och minnen från London som ligger närmre 20 år tillbaka i tiden. På slutet av 90-talet då vi åkte båten över vattnet.

DSC_2191

Telefonkioskerna är de samma. Kulören som är så tätt förknippad med Englands huvudstad. Flickan framför kiosken är dock inte den samma, utan för henne är det första besöket.

DSC_2205

Oxford Cirkus. Bussar som tar längre tid än att gå. Hög ljudnivå och vackert kakel på byggnaden. Välvda fönster måste väl vara något av det vackraste?

DSC_2129

Skyltar som i sin enkelhet blir så fina. Guidar mellan gränder längst med Themsen när Lisa hälsar på en vän.

DSC_2161

En klasskompis som flyttade för snart ett och ett halvt år sedan är saknad och att få se hennes nya hem är kanske det största målet med resan. För mig innebär det några timmar på egen hand.

DSC_2149

Och det gör mig inget alls. V&A hade nog inte Lisa riktigt uppskattat och kanske gör inte heller jag det fullt ut. Så mycket att se, så sammanhangen nästan försvinner, ofta faller jag för mindre utställningar där föremålen eller målningarna tillsammans berättar en specifik historia, här är det så mycket så jag inte riktigt ser skogen för alla träd…

DSC_2148

…men visst är det vackert ändå. Arkitekturen förhöjer föremålen och är kanske det jag tycker bäst om.

DSC_2157

Så modernt men ändå så längesedan. Piedestaler och skulpturer eller byster, populariteten kanske nådde sin topp för ett år sedan, men fortfarande är det många piedestaler som sveper förbi i magasin och på instagram. Lite mer mainstream nu än för något år sedan…

DSC_2166

Vissa byggnader är vackrare än andra. Även om det bara är modeller.

DSC_2259

Tunnelbana är ett måste. Öronen trillar nästan av när det gnisslar som mest, men det går inte säga annat än att det är en stor fördel att ha trafiken under marken.

DSC_2317

Liberty of London < 3  Prylarna är mindre intressanta, men byggnaden, känslan, atmosfären!

DSC_2203

Slitna golv kan man inte få för många av. Om det inte är fult slitna hemma då…

DSC_2357

Allvarliga skyltdockor. Vill man inte att barnskyltar skall kännas positiva? Eller kanske alla skyltar? Kulörerna gillar jag oavsett.

DSC_2232

En morgon före de andra vaknat vill jag få en känsla av vad London faktiskt är.

DSC_2235

Inte bara hamna bland turister och trängas. Jag vill möta de som bor här, se hur deras blickar ser ut när de skyndar till jobbet på morgonen, hur de rör sig, vad deras vardag innebär.

DSC_2237

Våningar som är staplade på varandra, likt Tetris. Tegel som värmer hjärtat och tvätt på lina som påminner om de riktiga invånarna, inte de där som pratar svenska på Primark.

DSC_2238

Egentligen rätt nära hemma, men ändå så olikt. Ljudnivåer som ett mellanstadie-disco i butikerna, artighet som slår svenskar med hästlängder och ett vatten som slingrar genom staden som man önskar hade behandlats med samma kärlek som i Paris. Jag kan inte titta mig mätt på teglet och gläds åt att restaurangutbudet erbjuder lättillgänglig vettig mat, men ändå är det fint att komma hem. Kanske tar det tjugo år tills nästa återbesök.

Söndagsstilleben

Inte är det söndag idag, men vad gör väl det? Torsdagar är minst lika trevliga?

DSC_0245

I somras fick Ida lite rabarber av mig. Vi får stora mängder rabarber och gör sällan – eller aldrig – av med dem, så jag plockade en del och lämnade på Kullgården.

Ida har ett brinnande mat-intresse och gör bland annat marmelader av frukter och bär. Denna sorten – som är gjord på mina rabarber – tyckte jag mycket om! Sådant som ”bara” är sött tycker jag sällan om, och ofta är det just så jag upplever marmelader, men denna som hade en del ingefära i sig och fick lite ”sting” var riktigt god. Kontaktar man Ida finns nog möjligheten att få tag på en burk.

DSC_0264

Päron har vi plockat i mängder hos min syster senaste månaden och visst känns det lite extra fint att kunna äta såpass närodlat, både päron och marmelad.

Vardag

DSC_0589

Vardagen är i full gång och rutiner börjar sätta sig igen. Ett själsligt lugn lägger sig när inte varje dag måste innehålla tusen nya beslut att fatta. Ungefär samma frukost plockas fram, klockan visar samma tid när det är dags att gå hemifrån och vägen att gå är den samma. Dag efter dag utan att behöva fundera så mycket. Huvudet finner vila i rutinerna.

DSC_0585

Kanske är det så för alla, men tröttast är jag efter att ha jobbat med hjärnan och min bästa återhämtning hittar jag utomhus; en söndagsmorgon med dimma, en onsdagskväll med värmande kvällssol eller en regnig torsdag klädd i regnställ. Allt fint på sitt sätt ❤

DSC_0605

Cosentino festival

I förra veckan bjöd glädjespridaren Martin och Cosentino in till cosentino_festival med ett härligt gäng!

Kvällen började på Pigalle – kändes som att kliva in i en annan värld – där vi sammanstrålade för att sedan hämtas av taxi som tog oss till Cosentinos showroom.

På cosentino möttes vi av festival-armband, snittar och olika rum som visade cosentinos stenprodukter. Att höra om hur produkterna tas fram, och med vilket tryck man pressar ihop stenflisen var inspirerande och som vanligt började nya idéer ploppa upp i huvudet. Ett köksbord med infälld stenskiva? Med tanke på tåligheten skulle det gå att göra ett bord för utomhusbruk…

Efter att ha fått titta runt (se fler bilder t.ex. här) var det dags att sätta sig till bords där maten – lika god som vacker – signerad Mushy Mushy Guerilla Catering serverades på stenplattor.

När kvällen nästan blivit natt var det dags att återvända till Pigalle. Pigga satt uppe till sent men jag kliade mig i ögonen och gick upp på mitt rum.

Även om inredningen är så långt ifrån mitt eget hem älskar jag när man löper linan ut och kör konceptet hela vägen. Har dock svårt för halvnakna tjejer på väggen…

Badrum med överflöd av grön marmor och väldoft.

Till frukost fanns allt man kunde önska och lite till. Dessutom ekologiskt!

Tack Cosentino och Martin för att jag fick vara med och dela denna dagen med er, och tack Sissela och alla andra för trevligt sällskap ❤

 

 

Lars Lerin

DSC_0148DSC_0150

Ingen har nog missat Lars Lerin. Senaste åren har han bl.a. hörts i Värvet, synts i TV och vinterpratat. Han har hängt på Nordiska Akvarellmuseet, har sitt eget Sandgrund och är just nu aktuell på Liljevalchs.

Kontrast och balans är fina ledord på mycket i livet så efter en hel dag på mässan och Formex kändes det fint att vila ögonen på något helt annat än mässmontrar. Kontrasterna Lars Lerin lyckas fånga i ljuset är också det som får mig att dra efter andan och stå helt stilla flera minuter framför en tavla. Bilderna gör mig knäsvag och gång på gång fascineras jag av hur olika man upplever tavlan beroende på avståndet.

Fram till och med 9:e september håller utställningen på Liljevalchs öppet och här finns mycket fint att se, dock saknar jag några av de riktigt stora formaten som fanns på med på Nordiska Akvarellmuseet för ett par år sedan.

DSC_0163

När kultur som t.ex. konst eller design blir folkligt – som ju Lars Lerin blivit – verkar det som om värdet sjunker för ”kultureliten”, men strunta i det och upplev dessa fantastiska målningar på plats om du har möjlighet. Jag är så långt ifrån kulturelit man kan komma så jag älskar fortfarande Lars intervjuer, hans öppna och ärliga sätt att prata och framförallt den konst han visar upp.

Formex II

Frida, Trendenser, skriver tänkvärda ord om Formex. Om stirriga blickar och säsongsprodukter och att inte vilja delta i spelet. Orden har satt igång tankar och funderingar på vad det är med Formex som tilltalar mig.

Dagen före Formex startade träffade jag en vän som frågade vad jag såg fram emot att se på mässan? Något speciellt varumärke? Någon nyhet?

Jag har inte sett mässan så. Mest nyfiken är jag nog på hur kulörer används, hur montrar byggs för att skapa rumslighet, vilken känsla utställarna vill förmedla. Själva prylarna är inte så intressanta. Sällan har jag lyckats komma ihåg vad jag såg i vilken monter eller vilka nyheter som lanserats, men däremot sitter känslan kvar. Jag minns den där montern med löv-tak, järnsängen som var bäddad i fina kontraster mellan senapsgult och blått och väggen som var klädd i textil. Jag minns mannen som berättade om keramiken han tillverkade för hand, jag minns den unga fotografen som blygt tackade för berömmet och jag minns kvinnan som generöst delade med sig om sina tankar kring att välja ekologiskt kontra närproducerat till sina produkter.

När årstiden växlar är det som om hela min sinnesstämning ändras. Våren drar mig ut och jag vill bara omge mig med knoppiga grenar och nygröna blad. Sommaren är för mig piggare kulörer, tunna textilier och öppna dörrar och fönster. När hösten kommer händer samma sak år efter år, suget efter murrigare, djupare kulörer och att få tända ljus kommer som ett brev på posten. Varje år plockas det där senapsgula kuddfodralet fram för att få se dagens ljus någon månad tills höstkänslorna lagt sig något. Att på Formex få ”bada” i hösten är som att tvätta av sig sommaren och ladda upp för en ny säsong. Rätt…..mysigt?

Nä, något bra förhållningssätt eller slutsats om Formex har jag nog ännu inte hittat, men bredvid rostiga röda toner kan jag i alla fall konstatera att där fanns en hel del gult. Precis som det brukar vara om hösten.