Nääs Fabriker Hotell

Så bokade vi den där natten till sist. Ett dygn ifrån rutiner utan att slippa åka så långt.

DSC_6128

Vet inte hur många gånger jag slängt kärleksord över det vackra teglet, men byggnaderna, sjön och hela området kan inte förklaras på annat sätt än med kärleksfulla superlativ.

DSC_5923

Hotellrummet är något helt annat än ett vanligt hotellrum. Barnens ögon spärrades upp när det var två våningar. Syskon”kärlek” uppstod när vem som skall sova vart avhandlades men tillslut hade alla hittat sin plats.

DSC_5939

I det stora fönstret kunde man krypa upp (en av mina drömmar om jag någonsin byter boende). Kuddarna som Weronika skriver om här fanns i fönstret, syns dock inte så bra bakom Stinas rygg.

DSC_5925

Svårt att förstå att hon är tolv år. Den sannaste klyschan av de alla är nog att ”tiden går så fort”.

DSC_6183

Brev nästan lite sugen på heltäckningsmatta i sovrummet. Akustiken tilltalar och känslan under fötterna också. Kulörerna är närvarande, mättade, väl avvägda. Kanske till och med vågade när man jämför med vad vi brukar se.

DSC_5935

Morgonrock eller badrock? Vad är skillnaden?

Vi hade tänkt trampa trampbåt eller paddla SUP, men vinden var för stark. Ledsamt och lite besviken men det tjänar ju inte till något att fundera mer på det. Nya planer istället så det blev en eftermiddag i det lilla badhuset som också hör till hotellet.

DSC_5996

Finaste öl-flaskan. Bilden på etiketten är från Hotellets brygga nere vid vattnet. Funderar på om jag någonsin kommer tycka om öl eller ens kunna stå ut med öl-lukt. Men fin etikett hur som helst.

DSC_5992

Citronvatten är mer min melodi. Om det innebär tråkig så är det så det får vara.

DSC_6030

Vacker mat. Dock får jag nog ändå säga att restaurangen skulle behöva lyfta sig ett snäpp för att nå upp till resten av hotellets fantastiks standard. Maten är bra men inte så man imponeras, tyvärr har jag hört missnöje från andra om bemötande i restaurangen. Anmälda allergier missades och till frukosten fanns faktiskt inget Lisa kunde äta. Personalen fick dock sätta sig i bilen och köra iväg för att handla så hon kunde få i sig något…och kom tillbaka med produkter hon inte tålde. Men ett eller två köp fungerade i alla fall.

Restaurangmaten på kvällen vad god, men även där är det tråkigt när det står ett litet fat med bröd framme och man undrar om det är något Lisa kan äta? Eftersom informationen inte gått fram vet ingen riktigt och till sist hittas 3st formfranska av någon sort som plockas fram. Men vem vill ha 3st formfranska, när inte ens smör, pålägg eller rost finns? Att dessutom behöva vara den där jobbiga gästen som faktiskt visar sig missnöjd som personalen inte riktigt vill bemöta är inte roligt.

DSC_6031

Shuffleboard, både på bord och i storvariant på golv efter maten. Roligt! Toppen med aktiviteter man kan göra tillsammans med barnen.

DSC_6050

Solen stannar uppe länge och Lisa och jag tog med kvällsläsningen till bryggan. Filtar och stolar finns utställda lite här och där. Mysigt att slå sig ner och se solen tacka för dagen.

DSC_6051

Färgklickar som gör sig så fint. Varma och sköna också när kvällen går mot natt.

DSC_6148

Som sagt, mycket kulörer, väl sammansatta. Varmt och härligt intryck.

DSC_5919

Personligen bokar jag nog aldrig hotell utan att se att där finns träningsmöjlighet…och efter morgonträningen blev man ännu piggare av det gula fina badrummet.

Ibland undrar jag om man (läs: jag) fegar för mycket. Tror att starka uttryck är lätta att tröttna på. Men är det verkligen säkert att man snabbare tröttnar på ett gult badrum än ett vitt? Visserligen är kanske ett vitt lättare att ändra uttryck i, men det är ju inte omöjligt att ändra känslan i ett gult badrum heller?

DSC_6178

Ett fint dygn som gav lite revansch-lust. Kanske skall vi försöka pricka in en till övernattning när vädret tillåter SUP och restaurangen får en chans till?

Här kommer man till Nääs Fabrikers hemsida och här kan man läsa mer om Nääs från min synvinkel.

SparaSpara

Här bor någon med en riktigt brinnande passion för mat.

DSC_7193

Fina, fina Rina öppnade en konversation med ”vad brinner du för?” Vanligtvis handlar samtal med okända människor om jobb, barn, civilstatus och boende, men Rinas fråga öppnade mina ögon.

DSC_7196

En människa utan eld i sig intresserar mig inte sådär jättemycket. Ibland kan jag inte alls förstå det brinnande intresset men att se någon riktigt hänge sig och älska något är spännande, oavsett om det är surf eller att tillverka flugor. Att få höra berättelser fullproppade med inlevelse och glöd väcker intresse oavsett vad ämnet egentligen är.

DSC_7205

Cecilia – min fina vän – är en sådan brinnande människa. Hon kan prata mat, leva mat och jobba med mat som ingen annan. Hon strålar och man kan inte annat än att dras med i engagemanget.

DSC_7195

Våra nätter i Stockholm har vi spenderat i Cecilias lägenhet. Att ha tillgång till kök är nästan en nödvändighet om man skall vara borta ett par dagar med Lisa. Allergier och medföljande fobier sätter stopp för all mat som inte är ”den vanliga”. När jag drömmer om att få testa en ny kaféfrukost vill hon bara äta det hon alltid äter, till och med exakt samma fabrikat för att vara på den säkra sidan.

DSC_7202

Cecilia däremot äter nog ute oftare än hemma både i jobbet och privat.  Suget efter att testa nya saker går inte att ta miste på.

DSC_7187

Slänger man ett öga i bokhyllan är där kokböcker, bakböcker och böcker om mat.

DSC_7186

Tänk om lite av denna passion kunde smittas över på mina barn. Önska går ju alltid.

DSC_7185

 

Rosendals trädgård

Några ställen har nästan blivit rutin att besöka när jag är i Stockholm. Rosendals trädgård är ett sådant ställe och i söndags när det var dags för lunch – efter att ha trampat trampbåt i kanalen enligt dotterns önskemål – var det dags att styra stegen mot de vackra blommorna, de ljuva växthusen och den goda maten.

DSC_6734

DSC_6732

DSC_6743

Väl framme vände vi nästan i dörren. Kön var så lång så växthuset inte räckte till. Men kanske är det ändå så att den som väntar på något gott…

DSC_6796

DSC_6793

Inne i växthusen var det dock gott om plats. Solen gassade så utomhusplatserna var hett eftertraktade och inomhusplatserna mer än varma och ratade.

DSC_6821

Vi traskade förbi detta fina vildvinet – precis så vill jag att det skall klättra på min pergola…

DSC_6828

DSC_6827

…och satte oss under äpple och päronträden.

DSC_6760

När den kalla goda soppan var slut så gick jag en sväng för att få lukta, känna och andas in allt fint.

DSC_6782

DSC_6783

Rosendal gör egna krukor. Superfina! Dock passar de inte hos oss.

DSC_6770

DSC_6764

Detta är en av mina favoritplatser – väggen direkt till vänster innanför ingången till växthuset där blommor och vaser säljes. Här står alltid mycket fint uppställt och ljuset silas och bryts så vackert genom glasvaserna.

DSC_6775

DSC_6792

DSC_6780

Dagen före hade ett bröllop ägt rum på Rosendal och här och var stod små vaser med luktärter. Tyvärr visste inte personalen vilken sort det var, men doften var helt ljuvlig.

DSC_6825

Finare ”left over” hittar man nog inte ❤

Här är fler bilder från fina Rosendal. Nästa besök kommer inte bli en helg under semesterveckorna, bäst trivs jag nog här en vardag under hösten eller våren. Lugnt och fortfarande så vackert.

 

Det där med att vara mamma

DSC_6925

3 dygn i Stockholm med bara ena dottern är fint. Att storasyster inte alltid måste vara storasyster och ta hänsyn till lillasyster är något vi misslyckas med gång på gång, särskilt när storasyster är ansvarstagande, medkännande och lätt ger med sig. 3 dygn utan småsyskonet gör gott.

DSC_6941

DSC_6986

Att vara mamma är den svåraste uppgiften jag tagit mig an. Att säga nej och sätta gränser för att framtiden skall bli bra känns för mig viktigt även om det är så mycket lättare att säga ja och vara ”snäll” just där och då. Att alltid behöva vara den som säger stopp och får ta rollen som ”dum” är inte så roligt men det finns nog ändå något i uttrycket ”björntjänst” som är sant och trots allt frågar hon mig om vi inte kan åka bort tillsammans. Mitt bland konflikterna finns ett förtroende. Kanske något skört nu när tonåringen börjat komma fram. Hur vet man vad som är rätt väg att gå?

DSC_6897

DSC_7003

I går sa hennes stegräknare närmre 23 000 steg men ändå följde hon med ut i solnedgången. Kvällen slutade på närmre 27 000 steg och stolt och trött somnade hon. Men jag funderar… 27 000 steg det är väl inget alls när man tänker tillbaka på hur mycket man själv rörde sig som barn? Eller? Då var det återigen det där med gränser och björntjänster – hur mycket skärmtid och hur mycket rörelse skall man reglera…?

DSC_6942

ARKET

Spaltmeter har skrivits om ARKET, pressmaterial har visats på alla tänkbara ställen och den som missat satsningen har troligen inte varit i närheten av internet senaste året. Tillslut vet man nästan inte vad man skall förvänta sig, är det så sensationellt så det verkligen gjort sig förtjänt av all uppmärksamhet?

Butiken är fin. Cafét likaså. Allt är fint frontat och välhängt, man slipper högar där kunder rotat runt utan att lägga tillbaka varorna i ordning. Kulörerna sticker inte ut utan ger hela butiken en jordnära känsla. Butiksinredningen är väl utvald och caféts möbler likaså (inkl. stolen som visats gång på gång). Allt är precis sådär som man kunde förvänta sig, men jag hittar inte riktigt den där wow-känslan som skulle motsvara alla de där miljontals tecken som skrivits.

Kanske att det blir ett återbesök under morgondagen för att testa en vit enkel omlott-tröja. När tid finns brukar jag göra så, testa en dag – fundera en dag – och testa igen om suget fortfarande finns kvar.

Besökstips – för visst var det fint – men kanske inte något som skiljer sig så mycket från annat.

Lilling Cottage – Lilling boken

DSC_6472

I onsdags var det försäljningsstart för boken som utgår från Lilling Cottage på Hönö. Två av mina favoriter – Marie Strenghielm och Lina Östling – har i samarbete med bl.a. Rebecka/Rebolo fått uppdraget att fotografera och formge boken. Självklart ville jag ha ett exemplar.

DSC_6461DSC_6474DSC_6466

Boken är indelad i årstider och bjuder på många vackra bilder och en hel del recept. Första genombläddringen på plats gav nästan en liten gnutta sug efter hösten när en bild på en stor fantastiskt vacker krans av ek dök upp. Vill genast binda en egen! Någon brist på fina bilder var det inte så längtar efter att sitta i lugn och ro och vända blad i långsamt tempo tillsammans med en kopp te.

DSC_6504

För er som inte redan varit på Lilling är det helt klart ett besökstips, både för den trevliga restaurangen och för allt fint i butiken.

DSC_6503DSC_6505

Sommaräng

DSC_5838

Tänk en platt gräsmatta kantad med välklippt häck. Fyrkantigt, välskött och trist. Eller tänk en trädgård – hur liten den än må vara – som är indelad i olika rumsligheter med väggar, golv och tak. Inget trist gräs så långt ögat kan nå, lummigt, mysigt och ombonat. En sittplats gömmer sig bakom en grön vägg och en gång leder vidare till nästa plats. Det faller jag för. Håkesgård är en sådan plats, min jordplätt är så långt ifrån det man kan komma.

Jag går en sväng, tjuvkikar i andras trädgårdar för att kunna bestämma mig för vilka favoriter jag vill leva med länge, funderar, gör mentala noteringar. Går en bit till och kommer till en äng. Tistel och gräs. Helt ljuvlig. Inser att hur mycket jag än funderar och planerar kommer jag aldrig kunna mäta mig med naturens egen skönhet.

DSC_5840

 

Söndagsstilleben

DSC_5811

Jag är inte beredd att kompromissa bort form till förmån för funktion men är inte heller beredd på motsatsen – att bara prioritera form. Båda måste få leva tillsammans sida vid sida för att jag skall trivas. För mig känns vardagen mycket enklare när saker man använder ofta finns lätt-tillgängliga och var sak har sin plats så man slipper letandet. Finns inte många saker som retar mig så mycket som när handduken saknas på sin krok, när nycklarna inte hänger i skåpet eller när jag snubblar över tusen skor i hallen även om skolådan är 30 cm åt höger. Ett annat exempel på det där som faktiskt underlättar lite – även om det låter otroligt banalt – är saxen som hänger på en krok i köket. Saxen används flitigt och det är så smidigt att slippa dra i lådor med kletiga händer när något litet klipp behövs. Men för att det skall vara tillgängligt och bekvämt måste det inte bli fult och för mig är köksbrickan från en loppis i Järpen ett sådant exempel; salt använder vi ofta på maten och i köksfönstret bredvid den lilla fredagsbuketten står flingsalt i ett loppis-glas. På alla sätt win – win.

DSC_5808

Som alltid finns fler söndagsstilleben hos Åsa och Annelie.

Växtrum i Lerum

 

För ett par år sedan startade Lerums kommun ett projekt kallat ”växtrum”. Varje år bjuds två kända trädgårdsprofiler in och designar varsin liten offentlig trädgård. Som trädgårdsintresserade kan man sedan vara med i en grupp som tillsammans skapar och underhåller själva trådgården.

DSC_5761

Nu, efter ett par år så finns de ett par fina offentliga trädgårdar för oss alla att besöka då och då. Trädgårdarna är placerade runt om Lerum, relativt centralt så man kan promenera runt och titta.

DSC_5762

När jag går förbi någon av trädgårdarna kan jag sällan låta bli att stanna till och på samma sätt var det en kväll tidigare i veckan. Som alltid älskar jag de vita växterna i skymningen allra mest. Se hur de lyser!

 

Välkomna att besöka Lerum och ta del av det fina : )