Funderingar en söndagsmorgon

DSC_3732

För någon dag sedan frågade min 8-åring plötsligt ”-vad är meningen med livet?”. Frågan handlade nog mest om något hon hört någon annan prata om och hade kanske inte det där djupet frågan egentligen kan innehålla. Samtalet gled vidare i hur jorden blev till (vem kan svara på det?!) och om det inte kunde vara så att meningen var att ”bara” leva?DSC_3730

Men de där morgnarna när världen är tyst och inget utifrån sliter och drar i en kommer frågan till mig ganska ofta. Vad är meningsfullt? Lustfyllt? Vad har ett syfte? Ett mål? Vad strävar vi efter? Vet vi själva?

DSC_3765

Redan som barn eller ung tonåring tänkte jag att få barn och familj var det jag ville. Jag var säker på att jag ville bli en ung mamma och ha många barn. Drömde aldrig om andra platser, spännande yrken eller extraordinära upplevelser. En egen familj att ta hand om och plocka svamp i skogen med var vad jag såg framför mig. Ett hem att pyssla, fixa och leva tillsammans i.

DSC_3744

Barn kommer dock inte på beställning och jag är otroligt tacksam för de två fina vi har. Ibland tror jag att jag förlikat mig med tanken om att det ”bara” blev två, andra dagar kommer sorgen så plötsligt att den chockerar mig. Mamma-träningsgruppen som jag nästan inte kan gå förbi, systerns dotter som jag ibland låtsas är min egen… Och ändå så fel, jag har två fantastiska döttrar, vissa blir helt utan, hur kan jag klaga?

DSC_3770

En snöig söndagsmorgon maler tankarna. Om meningen med livet är att få barn så är jag nog förbrukad. Men jag har tänkt leva frisk, pigg och länge så förhoppningsvis finns kanske någon mer mening? Eller så fortsätter det att vara meningsfullt att vara mamma även om man inte får fler barn och är ständigt behövd?

DSC_3784

Tänk om det bara fanns ett enkelt svar man kunde googla sig fram till…

Spinneriet i Lindome

DSC_3344

Lördagskväll, en helg där 2st 8-års kalas avverkats och imorgon är det söndag. 8-års kalas två dagar på raken skulle väl ändå berättiga till en fin brunch dagen efter? men verkligheten och drömmen stämmer ju sällan överens. Och skall sanningen fram så längtar jag nog ändå mest ut i skogen.

DSC_3345

En annan söndag var vi dock här, efter en fin brunch.

DSC_3342

På Spinneriet finns nu en hel del butiker. Byggnaden påminner ju om en av mina favoritplatser , Nääs Fabriker, men här på Spinneriet finns inget hotell (och ingen sjö) men istället fler butiker.

DSC_3343

Alla butikernas namn minns jag inte, men att Kajsa Cramer finns på våning 4 och Östlinghs ligger i bottenvåningen komet jag ihåg sedan tidigare besök.

DSC_3338

Nytt blandat med nött ger så skön stämning. Precis som jag gärna vill ha det hemma, kontraster som förstärker varandras uttryck.

DSC_3339

Superbilligt som på loppis är det ju dock inte, men frågan är kanske vad som egentligen är ”billigt”? Något för få kronor som sedan ändå inte används, eller ljusstaken för 1200kr som används varje dag i många år framöver. Man kan kanske se det på olika sätt. Och fint är just det – att inget måste vara rätt eller fel.

DSC_3348

 

Att sova

DSC_3575

Sömn kan vara något alldeles underbart eller något nästan ångestframkallande. En renbäddad säng efter kvällens dusch när man är riktigt trött jämfört med natten då man nästa dag skall ha ”viktiga” möten och verkligen behöver sova, men barnen hostar och mannen snarkar…

Att sova fram till lunch har aldrig hänt mig, inte ens som tonåring, men när äldsta dottern föddes för tolv år sedan blev morgnarna ännu tidigare, och nätterna upphackade. De tidiga morgontimmarna slutade inte heller efter ett eller två år, och sedan efter fyra år vaknade nästa dotter tidigt. Efter alla år med morgontider vid femsnåret har dygnsrytmen vant sig, är kvällen sen kanske det går att sova till sju, men annars vaknar jag pigg vid sex eller ibland tidigare än så.

De där bilderna med frukost på sängen där man ligger och drar sig timma efter timma ser så sköna ut. Ibland tror jag att jag skulle kunna gilla det där, men så kommer nästa morgon och tålamodet räcker högst en minut före rastlösheten sprider sig och jag behöver kliva upp ur sängen. Finns ju alltid något som behöver göras…

Men en fint bäddad säng med nytvättade lakan som fått torka utomhus och en liten blomma vid sängen är det bästa slutet på dagen, även om precis samma säng morgonen efter inte går att ligga kvar i mer än några sekunder. Konstigt det där : )

DSC_3579

Hur har ni det med sömnen? Och har ni sett detta fina sovrum? Kan flytta rätt in, gärna tillsammans med djuren.

Ett något otydligt recept på morotssoppa

DSC_3428

Soppa ❤

För många är soppa något som hör till hösten och till viss del håller jag med, men det finns ju så många olika sorters soppa, och eftersom mat ur skål är min favoritmat, så tycker jag nog ändå att soppa är gott året runt. Tänk en fisksoppa en sommarkväll vid havet, en soppa på gröna ärtor på våren, gulaschsoppa efter skidåkning eller varför inte en tomatsoppa med curry året runt?

Ofta tänker jag att jag skall ta en matbild som kan inspirera andra att testa något nytt, det är ju ofta så jag själv blir sugen på något oprövat, men så blir jag så hungrig och fotolusten är som bortsprungen när maten är klar. Vi alla är olika och jag föredrar att äta sällan, bli riktigt hungrig och äta mycket. Aptiten finns liksom inte om jag inte är riktigt hungrig.

DSC_3432

Men då och då händer det ändå att maten hinner fångas före den hamnar i magen och tidigare i veckan var det en sådan dag, så här kommer ett något otydligt recept på morotssoppa.

Strimla/skär morotsbitar, hacka gul lök och hacka vitlök. Svetta en stund i olja och öka sedan temperaturen så att det får fräsa lite till tillsammans med chili och finhackade soltorkade tomater, säkert hade tomatpuré funkat lika bra. På med buljong och färsk finriven ingefära, lite sambal oelek är ju inte heller fel. Låt koka en stund så morötterna mjuknar och häll i kokosmjölk. Sedan får stavmixern jobba lite före det är dags att smaka av med salt, peppar och citron. Kanske hade lite apelsinzest varit gott i?

Något av det bästa med soppa är ju att man kan toppa med lite allt möjligt. Just denna gången blev det en botten av klippta rucolablad och turkisk yoghurt och krasse på toppen, men det kunde lika gärna varit creme fraich och pumpafrön t.ex.

Såhär på hösten är även pumpasoppa något jag hade kunnat tänka mig att äta någon dag varje vecka men kanske har någon av er någon annan favoritsoppa att tipsa om?

Formex 2 månader senare…

Allt måste inte gå snabbt. Ibland är intrycken så många så huvudet inte kan sortera just där och då.

DSC_9786

Så går några dagar, några veckor eller kanske månader. Bilder har inte blivit sorterade och datorn börjar bli full. Minnen börjar blekna.

DSC_9637

Kanske är det just det alla bilder finns för? Att hjälpa till att minnas?

DSC_9665

Eftersom jag inte är ute efter några nya saker lades inga producenter på minnet, men även om inga inköp planeras så är inspirationen fri. Kanske kan det bli något nytt loppisfynd? Eller ett skåpfynd…

DSC_9828

Att duka fint förhöjer vilken måltid som helst. Önskar mig mer av det till vardags. Och till helgen. Eller någon gång åtminstone…

DSC_9636

Att jag inte är ute efter något var felaktigt. Jag vill att dottern skall lämna sina skärmar på kvällen och då behövs en väckarklocka. Ingen telefon som stör natten betyder ju också att ingen telefon ringer och väcker på morgonen. Klockorna ovan tyckte jag om.

DSC_9832

Jag kan inte förneka att julen – eller åtminstone advent – lockar och skapar längtan. Snö, tända ljus, lugn och längdskidor. Nedräkning från och med nu.

DSC_9677

Denna var ju rätt fin den med. Kanske något man kan göra själv om man är stabil på handen?

DSC_9871

Mina favoriter sedan många år tillbaka… ❤

DSC_9706

Tänk en dukning som denna. Kan tänka mig vilken mat som helst (nästan) då.

DSC_9920

Dessa vaser har jag sett på många ställen. Vackra!

DSC_0027

Här fick man provsmaka. God glögg som inte var sådär jätte-söt.

DSC_9925

Sådant som jag alltid blir kär i…

DSC_9988

…liksom dessa. Ljuvliga!

DSC_9824

Finaste kudd-kombinationen! Olika former och kulörer men ändå så sammanhållet.

DSC_9817

Till sist då, ännu en dukning. Mindre textil men ändå ombonad känsla med fina material.

Såhär i efterhand är det rätt lätt att se vad jag dras till : )

Lilla Spinneriet

DSC_3285

Spinneriet i Lindome påminner så mycket om Nääs Fabriker. Samma sorts tegel och gamla fabriksbyggnad. Vackert så man suckar av välbehag.

DSC_3308

Förra söndagen var här fullt när vi försökte boka bord, men nu fanns plats för oss!

DSC_3310

På söndagar serveras nämligen brunch på Lilla Spinneriet. Riktigt god sådan!

DSC_3309

Varmt och kallt i färgglada blandningar. Grönsaksblandningar som inte gick av för hackor! Favoriten var en med broccoli.

DSC_3312

Men ost är ju också gott. Har inte lärt mig äta de med grönt eller blått mögel, men brie slinker lätt ner!

DSC_3316

Fint fika bjöds också. Och visst smakar det extra gott när det är vackert?

DSC_3324

Vill man ha något med hem finns en hel del delikatesser att köpa med.

DSC_3293

Mätta och belåtna finns många fina butiker att titta i!

Besökstips!

 

Det finaste man har sätter man på bordet

Gång på gång fastnar jag i tankar på vad det är som gör att lockelsen till olika kulörer skiljer sig så beroende på säsong. Varför känns senapsgult otroligt vackert nu men är trist som tusan i januari? Är det en spegling av naturen utanför vi försöker skapa? Och varför härmar vi efter utsidan? För att få en helhet som hör samman?

DSC_2705

Det finaste man har sätter man på bordet”. Inte det finaste jag har, för barn i storlek 12 och snart 8 år lämpar sig inte att förvara på köksbordet, men gott salt är alltid bra att ha nära.

DSC_2711

Och så är det ju de där små kära prylarna. Inget blir sämre av en söt räv. Helt utan funktion men ändå en glädjespridare sådär på fredagseftermiddagen.

DSC_2709

Dimma

DSC_2944

Här skulle man kunna bo, men det gör jag inte. Inte nu i alla fall, men kanske någon gång i framtiden?

DSC_2950

Söndagen börjar med kompakt dimma. På vissa ställen ser man bara några meter, på andra ställen rör sig luften lite snabbare och sikten blir lite längre.

DSC_2941

En vanlig väg ser plötsligt ut som plockad ur en saga som skulle kunna heta ”från här till evigheten”. Inga bilar är ute på söndagsmorgonen. Inga människor heller. Allt är tyst och världen har tagit helg.

DSC_3048

Där dimman är lite tunnare letar sig solens strålar igenom. Daggen i gräset glittrar.

DSC_3019

Strax till vänster utanför bild ligger ett hus. Utsikten är helt fri över ängarna och åkrarna. Vem blir man av att vakna till vyer som denna? Vänjer man sig?

DSC_2930

Någon gång kanske det är jag som vaknar där. Drar undan gardinerna och fastnar med blicken. Dricker te i fönsterkarmen och lyssnar på musik. Ser hur rådjuren lugnt traskar vidare och funderar på vart deras bo finns?

DSC_3045

Kanske någon gång.

 

Söndag

DSC_2837

Det är söndag och känslan av att inte hinna med allt jag vill hänger ständigt efter. Inte lyckas jag heller sortera vad som är viktigast och borde gå först så istället för att få något riktigt klart rensas en låda, lite tvätt tvättas, damsugningen blir bara ett par rum och moppen blir liggandes efter hallen. Gymnastiktider att passa och sedan ridning. Någon gång behöver man tydligen äta också. Lite duttande här och lite där och allt känns oklart och ineffektivt. Glömmer det för en stund och tittar stället till Åsas och Annelies söndagsstilleben. Mitt eget innehåller återigen djur, det verkar ju nästan alltid göra det, av någon anledning…

Om att drömma, fundera och inte veta

DSC_2807

”Fönster är husets ögon”

 ”ögonen är själens spegel”

Jag går förbi detta vackra fönster då och då. Vet att det inte är någons hem men fantiserar ändå om hur det skulle vara att bo där. Drömmer vidare om framtiden och kan inte släppa tankarna på flera dagar. Någon gång vill jag nog bo i ett riktigt gammalt hus placerat där ingen finns nära, där jag vaknar i fullständig tystnad med utsikt som inte går att tröttna på och där golven är nötta efter de tusentals fötter som trampat runt år efter år.

Någon gång, men inte riktigt nu. Än så länge är närheten lite för viktig. Bekvämligheten att slippa sätta sig i bilen och istället kunna gå till jobb och skola på några minuter väger tungt. Och vi bor bra. Jag påminner mig gång på gång. Samtidigt gör det ont i mig när jag lämnat mitt hem i ordning för att senare på dagen komma hem till brödsmulor, disk på bänken och tvätt. Det gör ont, jag vantrivs, kan inte finna den ro jag behöver och framför allt skäms jag. Kan jag inte bara blunda?! Inte se smulorna? Men det går inte.

Ett gammalt vackert hus med ögon som speglar själen hjälper inte mot brödsmulornas vardagsrealism, men jag fortsätter drömma, fantisera och undra hur det hade varit. Någon gång. Kanske.

DSC_2808