Hej då vintern!

Nu har jag velat ett par dagar. Almanackan säger mars och årets första vårmånad, men någonstans långt inne i hjärtat har en liten gnista hopp brunnit med förhoppningar om att kunna plocka fram skidorna och ta längre lunchrast. I år har det inte hänt en endaste gång. Skidornas valla sitter kvar sedan förra året medan snödropparna så sakteliga växer sig större. Ibland vet jag inte vad jag vill.

Idag kom tillslut de tydliga tecknet. Eucalyptusen med sin dova gröngrå kulör såg plötsligt dammig ut och älskade torkade fröställningar med evigt liv störde ögonen. Ljust gröna vårlökar och ornitogalum kändes lockande samtidigt som mörka kuddfodral ersattes med vita. Kottar hittade sin viloplats i vinterlådan på vinden och penséer hoppas på överlevnad på entrétrappan.

dsc_1439

Små tydliga tecken. Nu är jag färdig med vintern. Vintern som aldrig kom.

Välkommen vår!

 

 

Borta bra – men kanske är hemma bäst?

dsc_8422

Min snölängtan är alltid påtaglig, men ändå – på något sätt – är det skönt att komma hem. Hem till sitt eget. Alla egenvalda detaljer, alla småsaker som används dagligen, alla älskade föremål. Favoritkoppen, ljusstaken på bordet, hörnet i soffan. Dofterna, ljuden och lampan som går att dimra sådär lagom.

Wikipedia säger: ”Ambivalens är ett tillstånd av att ha samtidiga, motstridiga känslor gentemot en person eller sak. Angivet på ett annat sätt, är upplevelsen av ambivalens att ha tankar och känslor för både positiva och negativa valenser mot någon eller något.”

Åres miljö, möjligheter och luft. Åres aktiviteter, tillsammanstid och djupa andetag. Åres förmåga att flytta axlarna några centimeter längre ner samtidigt som bröstkorgen breddas. Åres skönhet.

dsc_8414

Man kan inte få allt, men någon centimeter snö kanske man ändå får hoppas på även här i västsverige?

Kontraster

Regnet har varierat sig idag. Stora tunga droppar – så minsta lilla steg utanför dörren kräver full regnmundering – har alternerats med små minidroppar som mest bara finns i luften utan att verka vilja landa på marken. Regnet har sin charm det också, utan det hade inte helgen uppskattats lika mycket.

dsc_7233

Ljuset var nästan bländande. Fortfarande fanns lite snö kvar inne i skogen. Allt gnistrade och ljudet av skorna var krispigt. Barnen gjorde fynd i form av granris, kottar och en mängd andra småsaker som kan vara bra att ha.

dsc_7345

Tänk vad vi är rika här, att fritt få röra sig i Sveriges vackra natur. Det förvånar mig, gång på gång, att så få ser denna möjligheten som vi alla bjuds på.

Första snön

3:e november och flingor faller i skenet från gatlyktan utanför mitt kontorsfönster. Natten kommer och marken täcks av ett tunt, tunt, men ändå ljust täcke. Någon centimeter och hela världen blir med ens ljusare. Kläder läggs fram, pannlampan kontrolleras på batterier.

Några timmar i olika (barn)sängar och 3:e november har blivit 4:e. Klockan är strax 06 och kläderna är på. Pannlampan redo i fickan. När ljuset kommer vill jag redan vara i skogen. Förväntansfull.

dsc_7088

Två steg ut på trappan och regnet slår i ansiktet. Besviken. Nya planer, in och byta om, lika bra att träna inomhus…

dsc_7070

5 timmar senare och ridlektion för en lite krasslig dotter som aldrig skulle medge något som liknas vid sjukdom och vila då ridlektion kommer på tal. Och tur det. Kanske kallas det slask i folkmun men för mig duger det som årets första snö. Hur blött det än må vara mår jag bra utomhus.

dsc_7095

 

 

Vinter eller vår?

Bilder på sommarkollektioner susar förbi – men idag var asfalten hal på väg hem från kvällens träning. Varje dag söker ögat efter snödroppar i rabatten – men några fler mil på längdskidorna hade varit ren lycka. Utebelysningen tänds senare dag för dag –  men längtan efter att få strosa runt i en skog smyckad av frost har inte avtagit.

DSC_7776

Kanske längtar hela Sverige kollektivt efter vår medan mina tankar inte vet om jag är är färdig med vintern ännu.

DSC_7822

 

Vinter

Man får passa på så länge det går. Även utan sol lyser snön upp dagarna. Några mil på skidorna och in i värmen till riktigt varmt te och kvarg med varma bär, mandel och kockos. Allt som äts med sked ur skål smakar lite extra gott, som tex. fil, gröt, soppa och chiapudding. Skålen i ena handen, skeden i andra och benen i skräddarställning. Kan det bli mycket bättre?

DSC_1548DSC_1607

Fina dagar vi haft. Håll nu tummarna att allehanda väder-appar har fel och regnet som utlovas bestämmer sig för att stanna i molnen.

Vinter

Nu är ”den riktiga vintern” här. Vitt på marken, kyla och kalla vindar. Snön gör dagarna ljusare och isfläckarna – under det tunna lagret snö – promenaderna långsamma. Långsamma men fina.

DSC_1255DSC_1241

Jag tjuvlyssnar runt omkring mig i mataffären och hör spridda klagomål om vinterns ankomst. Tänker att alltid går det klaga på något. Hur skulle det vara om alla människor hade utomhusplikt en timma om dagen då ljuset är som starkast?

Snö

Snö. Tre små bokstäver, ett ord. Så älskat av många och precis raka motsatsen av andra. Jag tillhör kategori ett, de älskande.

DSC_1056

En hembygds-gård. 150meter hemifrån. Så nära så dess skönhet försvinner i vardagsbruset.

DSC_1039

Snön öppnar ögonen och minsta lilla gren blir sagolik när flingorna landat med lätthet.

DSC_1054

Vita tussar hänger i luften och den falu-röda fasadfärgen har aldrig varit vackrare.

Här finns riktigt stämningsfulla vinterfoton.

2015 – del 4

Oktober var fortfarande grönt ute och morgnar med dimma.

DSC_6352

Hösten kom av sig lite och när vi var ute på Hönö och Lilling kändes inte ett havsbad omöjligt.

DSC_6565DSC_6558

En morgon vaknade min syster i tid på morgonen och följde med mig ut. Finns det något bättre än att vakna till liv i friska luften?

DSC_7032DSC_6998

Men även utan henne skänkte Oktober vackra morgnar.

DSC_6765

DSC_6755

Pianot hämtades av starka flyttgubbar för att renoveras och jag passade på att måla golv och lite annat smått och gott. En braskamin blev äntligen installerad.

DSC_8224DSC_8312

När det var som stökigast var det skönt att kunna gå upp för trappan och glömma oredan.

DSC_7284DSC_7282

Höstterminen innebar rätt många jobb-dagar i Stockholm och en av gångerna testades Gamla Orangeriets soppa.

DSC_7689DSC_7728

Sen kom November med mer regn. Vackert det med. Ni vet, inget dåligt väder – bara dåliga kläder…

DSC_7956

Mycket vackert i naturen fanns fortfarande (finns alltid…) att plocka med in. Nypon till exempel.

DSC_8320

Den nya soffan kom på plats och tapetprover från en kväll med Cissela och Hanna Wendelbo funderas det fortfarande över. Kan inte riktigt släppa den där storblommiga från Sandbergs.

DSC_8626DSC_8367

Lisa pysslade flitigt som alltid ❤

DSC_8006

Och längtan efter advent växte.

DSC_8604

December kom med en ytterst få dagar med frost.

DSC_9186

Men med desto fler goda frukostar.

DSC_8709

Ljuset om morgnarna var blått

DSC_9248DSC_9262

Och äntligen kunde man frossa i julblommor!

DSC_9843

Strax före lucia var det dags att åka till Åre. Platsen där axlarna sjunker och utsikten från köket ständigt varierar. Ena dagen dimma nära…

DSC_0076

och andra dagen finns dimman lite längre bort.

DSC_0281

Snön dämpar allt ljud och några lugna ställen finns fortfarande på gångavstånd. Fröågruva är ett av dom.

DSC_0468DSC_0477

En dag hittade Stina (som alltid ”hittar” djur) en söt hund i barnområdet i Rödkullen.

DSC_0241

En annan dag fick man hålla sig högt uppe på berget för att få god sikt.

DSC_0228

Efter jul körde vi tillbaka till Lerum med några fina loppis-ljusstakar i bagaget

DSC_0577

Och årets sista dag bjöd på (förutom fantastiskt god mat lagad av vänner) vackert väder i skogen.

DSC_0629

Tack 2015 & Välkommen 2016!

 

 

 

 

 

 

God jul

God jul önskar vi från Åre och Fröå Gruva. Senaste två veckorna har här varit regn, snö, sol, moln, minus- och plusgrader, vindstilla och starka vindar.

Just igår var en vacker morgon med nysnö som fallit under natten. För mig är Åres bästa sidor de där lugnet finns, där man slipper trängas, där tystnaden nästan går att ta på, där utsikten inte går att tröttna på.

DSC_0477

 

DSC_0461

 

 

DSC_0410

DSC_0483

Fröå Gruva finns att läsa om här.

Vill ni läsa mer om Åre så titta in hos Sara Rönne.