Det är nu det händer

DSC_3535

April levererar äkta aprilväder men oavsett minusgrader och hagel som låg kvar fram till niosnåret på morgonen så är ändå våren här. Knopparna är överallt och både här och där har naturen redan slagit ut i full blom. Vackert så det förslår!

DSC_3539

När miljön runtomkring fortfarande visar upp många toner av beige och grå så lyser  de små blommorna ännu starkare. Ut och njut!

DSC_3544

Vår

DSC_2725

Vintern – som knappast varit vinter – var grå och rätt trist, så alla gröna livstecken skapar stora känsloyttringar. Minsta lilla knopp kan få hjärtat att slå det där extra slaget. Det vi senare benämner som ogräs – kirskål – får nu ljuvaste behandling och ingår i små buketter tillsammans med skilla. Jag vill ha knoppiga grenar, nyplockade minibuketter och små vårlökar överallt.

DSC_2719

Med tanke på det är det inte mycket som slår känslan av att komma hem när det första ögat möter är tulpaner på väg upp ur krukan. Ett par tulpaner, någon fetbladsväxt, lite halvtorra löv, en gren och kommande påsken till ära – ett par fjädrar. Enkelt men välkomnande.

DSC_2722

DSC_2718

Maj-skog

Jag upprepar mig gång på gång, ”stanna tiden”. Allt doftar, naturen är så vacker, allt är overkligt grönt. Hela jag bara skriker efter att få vara där ute, jag bara måste ut i skogen en stund varje dag. Gärna mer än en stund.

DSC_7973DSC_7961DSC_7993

Maj-skog, när den är som bäst.

DSC_7960

Till och med maskrosorna är vackra.

Annat som är vackert finns att se här och här. Glöm inte vara ute och känna alla dofter nu.

4 av alla hundratals bilder

I år kan jag inte ens räkna hur många foton med vitsippor jag tagit. Vitsipporna är för mig så starkt förknippade med min barndom, med Nääs-skogen och med min vän Elin. Såhär i efterhand kan man säga att vi snarare skövlade sipporna än plockade. Ju fler desto bättre. Med oss hem, på våra cyklar, fanns vitsippor i händerna, i växelvajern, i pakethållaren och det skulle inte förvåna om några var instoppade under sadeln. Cykelkorg var guld värd.

DSC_6191

Som jag minns det plockade vi vitsippor hela våren lång, men ju äldre jag blir desto kortare känns perioden då vitsipporna blommar.

DSC_6225

Om några dagar är det för sent att traska fram i naturreservatet med vitsippor så långt ögonen kan nå. Senaste veckorna har hela tiden tanken funnits att jag nog måste ”passa på”, därav många, många foton 🙂

DSC_6527

I min barndomsskog, mellan Floda Hyltorna och Nääs går det nog finna vitsippor några dagar längre än i reservatet. Att sätta fötterna på stigarna där jag inte gått på många år är som att bläddra i ett gammalt fotoalbum, minnena ramlar över en.

DSC_6239

Nog är det vackert nu.

 

När det plötsligt händer

Jag går otåligt runt med en känsla av väntan i kroppen. Studerar knoppar så ofta det bara går och tänker att vi har allt det finaste framför oss, att det finns en fantastisk kraft i naturen.

DSC_5548

Så en dag slår knopparna plötsligt ut. Blommorna svajar i tusentals. Ögonen får inte nog.

DSC_5559

Mitt huvud berättar att jag sett på ett ungefär likadana träd många, många gånger förut, men min kropp kan inte annat än förvånas, förundras och fascineras. Fick verkligen alla dessa skira små rosa skapelser plats i de där knopparna? Lika otroligt år efter år.

DSC_5562

Körsbärskvistar, vår och vitsippor

Den finaste av tider ligger nu framför oss. Eller – den känslan är ju inte helt ovanlig hos mig. Tänk vintervit glittrande lätt snö, två minusgrader, vindstilla, sol och öppna vyer – eller kanske fem plusgrader, doft av skog, hög frisk oktober luft och träd som skiftar i vackra gula toner när den lågt stående solen träffar löven – eller varför inte en sen timma med eldig sol som färgar hela himlen i toner av rosa när den sakta sänker sig ner i havet en augustinatt. Oj, vad mycket årstiderna har att bjuda på.

Men ändå, våren är kanske lite extra kär. Knoppar med förväntningar som spricker upp, ljust gröna toner som till och med gör den tröttaste pigg igen, små fräknar som sprider sig över barnansikten. Ljuvligt.

DSC_5170

DSC_5184

Varje dag visar naturen nya tecken, tar ett steg mot ljuset, skänker ögonfröjd. Grenar som får flytta inomhus slår ut på bara ett par dagar. Dofter som sprider sig och förmedlar en ljuvlig känsla svår att sätta fingret på varifrån den kom.

DSC_5294DSC_5315DSC_5309DSC_5316

Välkommen vår!

 

Vårens första

Någon gång i februari kommer längtan smygandes. Blicken letar i rabatter efter små tecken. Aldrig är hus som läcker värme så uppskattade som just då.

DSC_3087

De första små snödropparna är som sagornas droppar med livselixir. Det kommer bli grönt igen, hur avlägset det än kändes då mörkret var som mest kompakt.

DSC_3664

Så småningom har längtan växt sig så stor så mitt frågande och undrande i blomaffärerna når oanade höjder. När kan jag egentligen få tag på något som kan möta mig på trappan?

DSC_3661DSC_3657

Sedan kommer dagen. Dagen med stort D. Äntligen vågar några blyga små glädjespridare flytta hem till mig.

DSC_3669

Egentligen har aldrig pensé varit någon favorit, men varje vår faller jag dit. Vad som helst som kan få stå där utanför dörren.

DSC_3655

Tänka sig, bland alla penséer och påskliljor fanns några små anemoner som jag plockade åt mig fort som tusan. Ibland måste jag bara öppna dörren och titta ut lite, påminna mig om att min trappa faktiskt berikats med ny växtkraft. Vardagsglädje på hög nivå.

 

Påskdukning…

…eller bara vårdukning?

DSC_3050

Hos oss är vi rätt dåliga på att duka ”fint”. När det bjuds till kalas blir det oftast varianter av buffé med tallrikar, fat och annat porslin ställda på högar så var och en får ta vad som önskas.

DSC_3045

Kanske är det dags att bryta den vanan till påsk, för visst skulle det vara trevligt att få sätta sig till bords med små nyutslagna mini-blad?

DSC_3057

Har ni sett de fina tipsen för påskens bord hos Linneas skafferi?

Mars natur

 

Mars månad. Almanackans första vårmånad.

Jag traskar som vanligt runt någon timme utomhus de morgnar inte jobbet kallar allt för tidigt. Andas in frisk morgonluft och fyller sinnet med fina förväntningar på resten av dagen. Ibland är skogen helt tyst, ibland håller fåglarna konsert och ibland får Kristoffer ljuda i lurarna längst vägar med diverse fordon. Små vårtecken syns här och där, men fortfarande bjuder naturen mest på gråa toner i naturen. Förändringen känns ändå i luften och syns i ljusets våglängd. Våren är på ingång.

Hos Daniella finns mindre grå vårtecken.

Påskinspiration eller kanske vårinspiration?

Idag är det tre veckor kvar till skärtorsdag. Tiden går alltid (alldeles för) fort så barnen och jag inventerade lådan med påsksaker i god tid, redan i förra veckan. Lika bra att vara ute i tid OM något skulle behövas, vilket det nog inte gjorde enligt mig. Barnen pratade dock om påskägg man kunde fylla med…godis??? Hur som helst så kunde jag inte låta bli att ta några foton när små söta ägg och fina fjädrar ändå var framme.

DSC_3080

DSC_3072

Innan vi vet ordet av är det väl dags att säga ”Glad påsk” men jag håller på det några dagar till.