Det är nu det händer!

Tänk om man kunde få stoppa in ett par extra timmar varje dygn nu när naturen håller på att explodera! Knopparna är sprickfärdiga och idag mötte mig dessutom doften av nyklippt gräs, kanske en av mina favoritdofter.

DSC_3400

Jag skulle så gärna:

-Vara ute i gryningen och se hur ljuset vaknar till liv.

-Lägga tid på att tillslut få ordning på trädgården. Och googla upp bra ute-krukor (hittar inga! Har någon tips?)

-Ta mig till tippen för att slänga trädgårdsavfall och söndriga krukor (hur svårt kan det vara att lyckas ha tippen-kortet hemma samtidigt som tid finns och tippen är öppen? Tydligen riktigt svårt)

-Ta med kameran och kanske fånga ett bidrag till #jaggillarknoppar

-Se vårens framfart både i Trädgårdsföreningen och Botaniska trädgården.

-Gärna besöka en ny handelsträdgård

-Och just det, Gunnebo slott känns det som om det är dags för!

-Göra blomster-mandalas med barnen.

DSC_3398

Men istället gör halsen ont, huvudet värker och inget smakar gott. Kanske inte så mycket att klaga på egentligen, men några extra timmar, friska och pigga, skulle gärna mottages så våren inte bara sprang förbi och det märktes först när det var för sent.

DSC_3401

Nä, det gäller nog att passa på, så Ut och Njut! Och snälla hals, bli snabbt bra igen.

 

Knopp!

DSC_6021DSC_6015

Jag är helt inne på Weronicas spår. Dagar med is tjock nog för skridskor och en vinter värd namnet står högt på önskelistan, att börja önska vår nu hade gett många långa dagar med väntan… men de små vårtecknen som ändå bjuds på tar jag gärna emot. Mer som en föraning om vad som komma skall eller ett tecken på att ljuset stannar lite längre för var dag som går än att våren skulle vara tidig och nära.

DSC_6012DSC_6026

Glädjen som de där små knopparna sprider är oproportionerligt stor. Att tvätta eller skura badkar blir plötsligt trevligt och tandborsten börjar bli sliten efter de extra turer den får ta. Varje gång dörren öppnas till badrummet landar blicken på de små bladen och sakta växer knopparna till sig.

DSC_5965

Sann vardagsglädje på högsta nivå!

 

Kan man trycka på paus?

DSC_4998

Jag har hört att snön har singlat ner på sina ställen idag, men hemma hos mig är våren högst närvarande. Jobb i Varberg igår och som minne från dagen finns nu en kvist stående bredvid soffan. En kvist vår, Varberg och vackert. Många V.

DSC_4960

Inte mycket slår naturen just nu. Knoppar fyllda av kraft och liv, späda små blad på väg att veckla ut sig och doften av nyklippt gräs. Utomhuslängtan.

DSC_4995

Hemma hos mig finns mycket jag borde göra och så många projekt att ta tag i men tiden har behövts till annat och när det kommer till att prioritera går en timma i skogen före skrubba kökskakel. Det kan sägas gång på gång och låta kylschigt men naturen är min bästa plats för att samla kraft…

DSC_5000

…och då får gärna naturen följa med hem.

 

Att rensa…

…foton från datorn kan vara en av de finaste påminnelserna om att varje årstid verkligen har sin egen charm. Hösten med hög, klar luft. Dofterna är jordiga och att andas känns krispigt och friskare än någon annan gång. Vintern med de stora kontrasterna mellan bländande vit snö och totalt mörker, vintern som också bjuder på adventstider med ett överflöd av tända ljus och varma filtar. Sommaren…som inte är någon av favoriterna men ändå får tillskrivas kåda-doftande tallar i löparspåren, kvällar med tunna kläder och barn med nya fräknar. Och så våren. Nu. Nygrönt som är mer efterlängtat än någonsin, medmänniskor som får ny lyster och ungdomar i T-shirt även om termometern bara visar + 5.

Snart maj-månad och vårens som knappt börjat närmar sig sitt slut.

Det är nu det händer

DSC_3535

April levererar äkta aprilväder men oavsett minusgrader och hagel som låg kvar fram till niosnåret på morgonen så är ändå våren här. Knopparna är överallt och både här och där har naturen redan slagit ut i full blom. Vackert så det förslår!

DSC_3539

När miljön runtomkring fortfarande visar upp många toner av beige och grå så lyser  de små blommorna ännu starkare. Ut och njut!

DSC_3544

Vår

DSC_2725

Vintern – som knappast varit vinter – var grå och rätt trist, så alla gröna livstecken skapar stora känsloyttringar. Minsta lilla knopp kan få hjärtat att slå det där extra slaget. Det vi senare benämner som ogräs – kirskål – får nu ljuvaste behandling och ingår i små buketter tillsammans med skilla. Jag vill ha knoppiga grenar, nyplockade minibuketter och små vårlökar överallt.

DSC_2719

Med tanke på det är det inte mycket som slår känslan av att komma hem när det första ögat möter är tulpaner på väg upp ur krukan. Ett par tulpaner, någon fetbladsväxt, lite halvtorra löv, en gren och kommande påsken till ära – ett par fjädrar. Enkelt men välkomnande.

DSC_2722

DSC_2718

Maj-skog

Jag upprepar mig gång på gång, ”stanna tiden”. Allt doftar, naturen är så vacker, allt är overkligt grönt. Hela jag bara skriker efter att få vara där ute, jag bara måste ut i skogen en stund varje dag. Gärna mer än en stund.

DSC_7973DSC_7961DSC_7993

Maj-skog, när den är som bäst.

DSC_7960

Till och med maskrosorna är vackra.

Annat som är vackert finns att se här och här. Glöm inte vara ute och känna alla dofter nu.

4 av alla hundratals bilder

I år kan jag inte ens räkna hur många foton med vitsippor jag tagit. Vitsipporna är för mig så starkt förknippade med min barndom, med Nääs-skogen och med min vän Elin. Såhär i efterhand kan man säga att vi snarare skövlade sipporna än plockade. Ju fler desto bättre. Med oss hem, på våra cyklar, fanns vitsippor i händerna, i växelvajern, i pakethållaren och det skulle inte förvåna om några var instoppade under sadeln. Cykelkorg var guld värd.

DSC_6191

Som jag minns det plockade vi vitsippor hela våren lång, men ju äldre jag blir desto kortare känns perioden då vitsipporna blommar.

DSC_6225

Om några dagar är det för sent att traska fram i naturreservatet med vitsippor så långt ögonen kan nå. Senaste veckorna har hela tiden tanken funnits att jag nog måste ”passa på”, därav många, många foton 🙂

DSC_6527

I min barndomsskog, mellan Floda Hyltorna och Nääs går det nog finna vitsippor några dagar längre än i reservatet. Att sätta fötterna på stigarna där jag inte gått på många år är som att bläddra i ett gammalt fotoalbum, minnena ramlar över en.

DSC_6239

Nog är det vackert nu.

 

När det plötsligt händer

Jag går otåligt runt med en känsla av väntan i kroppen. Studerar knoppar så ofta det bara går och tänker att vi har allt det finaste framför oss, att det finns en fantastisk kraft i naturen.

DSC_5548

Så en dag slår knopparna plötsligt ut. Blommorna svajar i tusentals. Ögonen får inte nog.

DSC_5559

Mitt huvud berättar att jag sett på ett ungefär likadana träd många, många gånger förut, men min kropp kan inte annat än förvånas, förundras och fascineras. Fick verkligen alla dessa skira små rosa skapelser plats i de där knopparna? Lika otroligt år efter år.

DSC_5562

Körsbärskvistar, vår och vitsippor

Den finaste av tider ligger nu framför oss. Eller – den känslan är ju inte helt ovanlig hos mig. Tänk vintervit glittrande lätt snö, två minusgrader, vindstilla, sol och öppna vyer – eller kanske fem plusgrader, doft av skog, hög frisk oktober luft och träd som skiftar i vackra gula toner när den lågt stående solen träffar löven – eller varför inte en sen timma med eldig sol som färgar hela himlen i toner av rosa när den sakta sänker sig ner i havet en augustinatt. Oj, vad mycket årstiderna har att bjuda på.

Men ändå, våren är kanske lite extra kär. Knoppar med förväntningar som spricker upp, ljust gröna toner som till och med gör den tröttaste pigg igen, små fräknar som sprider sig över barnansikten. Ljuvligt.

DSC_5170

DSC_5184

Varje dag visar naturen nya tecken, tar ett steg mot ljuset, skänker ögonfröjd. Grenar som får flytta inomhus slår ut på bara ett par dagar. Dofter som sprider sig och förmedlar en ljuvlig känsla svår att sätta fingret på varifrån den kom.

DSC_5294DSC_5315DSC_5309DSC_5316

Välkommen vår!