Färöarna del III

fortsättning följer

Sidan där det står MAJ har hunnit vändas fram i almanackan och det är över en månad sedan flyg, tåg och bil tog oss från en helt annan värld till vårt vanliga Lerum inom loppet av ett par timmar. En – och en halv – månad och det känns som i ett annat liv.

En vän bosatt i huvudstaden var hemma och hälsade på och bad mig berätta lite om hur resan var. Något typ av autopilot visste svaret men samtidigt gick nästan inte känslan att frambringa. Den där frihetskänslan när havets vågor slår mot berget och du står några hundra meter längre upp på den vertikala bergskanten. Känslan av att snöra på sig löparskorna tidigt på morgonen och se ljuset komma tillbaka samtidigt som nya obekanta vyer visar sig bakom varje krön. Känslan av att se tusen får och åter tusen får och ändå vilja hoppa ur bilen för att bara knäppa en gång till på kameran. Alla de där känslorna har snabbt gömt sig bakom det som kallas vardag.

Men vackert var det. Natur som bara fått vara. Små byar utplacerade i dalsänkor. Storslaget. Svindlande. Jag vill hinna se allt och är rädd att missa något fantastiskt, för någonstans vet jag nog att jag inte kommer komma tillbaka närmsta åren.

DSC_2265

DSC_2295

DSC_2198

DSC_2071

DSC_2060DSC_2043DSC_1823

Om att resa II

…fortsättning följer…

DSC_1979DSC_1948

Färöarnas huvudstad Torshavn blandar starka kulörer och ett landskap som tar andan ur mig. Kontrasterna är lite ovana. I Sverige pratar vi om att måla husen i kulörer som smälter in i landskapet, här har man tänkt helt tvärt om.

DSC_1981DSC_1974

Det verkar som om det går bra för landet (som i och för sig är en del av Danmark) då det byggs rätt spektakulära villor och på vägarna rullar bara nya bilar. En del gamla hus är fint bevarade men resten har nya fasader eller är på gång med renoveringar.

DSC_1986DSC_2026

Priserna på restaurangerna är höga! Hämt-sushi för två personer går på över 600kr och när vi läser restaurangernas menyer landar de flesta – vad som verkar som ordinära – middagarna på vad som skulle vara lyx-nivå i Sverige.

DSC_1996DSC_2012

Hela landet har några fler invånare än Lerums kommun så någon storstadskänsla går inte prata om ens i Torshavn, men det är inte för stadsliv man åker till Färöarna och fortsättningen blir fler får och berg…

Om att resa

Jag gillar att vara hemma och känner sällan längtan att åka långt bort. Eller… sällan är nog fel ord, snarare så gott som aldrig. När vänner runt mig berättar om kommande resor till Thailand, Spanien eller kanske New York säger jag ”så kul!” och tänker helt andra saker. Tanken att ligga på en strand får min rastlöshet att krypa i hela kroppen och ännu värre blir det när det pratas om att trängas med massor av andra människor. Men jag förstår att resa till sol och värme eller städer kan vara så mycket mer än det.

DSC_1715

Att se Sverige är jag däremot väldigt nyfiken på. Vårt land har så mycket vackert att bjuda på och många delar är för mig ännu oupptäckta. Norge och Danmark känns också lockande. Kanske är det en feghet i mig som gör att jag gärna väljer det som redan är bekant, det som liknar där jag känner mig hemma.

Ytterligare saker som påverkar mig är miljösamvetet som säger att flyga gör man så sällan som möjligt. Finns andra alternativ väljer man det.

DSC_1725

Att resa med barnen har – jag tycker egentligen inte om att gnälla – inte heller varit lätt. Allergier underlättar inte direkt och att alltid behöva ha med specialmat blir i längden både krångligt och trist. Att uppleva en ny plats känner jag innefattar även att ta del av matkulturen och det har inte varit möjligt. Det är så kort tid barnen är barn och vill vara med oss, snart har de både tagit körkort och flyttat hemifrån och då är det liksom ”för sent”. Så rädd att jag skall stå där om några år och tänka att jag borde gjort saker tillsammans med dem.

DSC_1736

För en tid sedan skrev Kristin – Krickelin om resande och utforskande som ett sätt att förstå världen bättre, ett sätt att göra oss mer ödmjuka och ha bättre förståelse för andra kulturer, och den tanken kan jag absolut skriva under på. Att få uppleva hur andra lever och se att det inte behöver vara fel eller rätt kan säkerligen ge oss alla större och mer öppna hjärtan. Synd bara om det skall behöva innebära stor belastning på miljön, men kanske finns lösning? Minns jag inte fel berättade Christian Kjellvander i Värvet om att han tog båten till USA för att hälsa på sin pappa. Allt är möjligt om man orkar och vill tillräckligt mycket. Frågan är bara vad jag vill.

DSC_1741

Sedan första gången jag såg Cecilia Hedins foton från Färöarna har jag sagt att ”om det är någonstans jag kan tänka mig att resa är det dit”. Innerst inne har jag tänkt att det kanske skulle kunna bli en resa om ett par år när barnen är större och jag har komplett kamerautrustning och gott om tid. Kanske skulle det vara värt att få uppleva en så fantastisk miljö även om flygsamvetet gnager. Kanske går det att åka båt?

DSC_1767

Så kom julafton 2017. Och ett litet kuvert. På tal om samvete är detta ett svart ögonblick. Jag får en resa till Färöarna och kan inte känna glädje. Inte alls. Vill sjunka genom jorden, backa en dag och kanske vakna till en annan julafton. Jag MÅSTE vara tacksam. MÅSTE! Och kan inte.

Den där resan till Färöarna som jag tänkt mig ligger många år fram i tiden. Många år fram då jag med gott samvete kan lämna jobbet och vara borta med lugn i själen. Då jag gått både foto och redigerings-kurs. Då jag investerat i kamera och objektiv och hunnit vänja mig vid utrustningen. Då jag googlat sönder internet och planerat resan och platser att besöka i minsta detalj. Då barnen vill vara ensamma hemma eller kanske ute på en egen resa. Och kanske hade jag tänkt åka själv. Helt ensam. Att kunna stanna på en plats och vänta in ”rätt” ljus utan att någon blir otålig. Inget hänsynstagande, helt uppslukad av egoism.

DSC_1792

Så går dagarna och jag inser att det faktiskt fortfarande ligger en resa i det där kuvertet. Så vi åker.

Lämnar ett platt Köpenhamn och landar i en sagovärld. Och före vi ens kommit fram till vårt boende har vi stannat på vägen fler gånger än handen har fingrar…

…fortsättning följer.

 

 

Skåne

Med lite avundsjuka i sinnet konstateras att nästan allt är överblommat i skog och vägkanter här i Göteborgstrakten medan blomning är i full gång i Skåne. Svårt att ta ett steg utan att ögonen fastnar för något fint som händerna per automatik vill plocka. En av fördelarna med att bo i ett litet eget hus kan vara att de där små buketterna kan få hamna i ett glas här och var. Men förutom blomsterplockning så fick vi se lite annat.

DSC_8090DSC_8064DSC_8012DSC_8034

På väg ner i landet stannade vi till för picknick på Tylösand. Solen höll på att gå ner, ljuset var varmt men vindarna och vattnet kallt. Att bada lockade knappast men några snäckor och våghoppning fungerar även i blåst och kvälls-kyla.

DSC_8142DSC_8143

Framme i Wigenshouse hade nästan solen gått ner och fältet glittrade. Hängmattan blev genast populär om än i korta stunder och kanske främst som ”vill du ligga där? Då skyndar jag mig och tar platsen!” – syskonkärlek.

DSC_8647DSC_8456

Populär blev också Bellman. Att det ingår katt i hushyra kan vara det största plusset man någonsin kan få. Är katten dessutom både lekfull och gosig blir betyget genast 11 av 10 möjliga. I närheten fanns också Zoo-giganten och tycka vad man vill om djur i bur men barnens förundran som aldrig tar slut är fin att se. Kärleken till djur är den största hos dem.

DSC_8266DSC_8238DSC_8605

Strandhäng blev det inte mycket av. Tack och lov för en rastlös. Tio minuter eller kanske en kvart tog det tills kexet var uppätet och regnet drog in. Vacker strand på alla sätt och vis men allra vackrast var den nog ändå folktom på tidig morgon.

DSC_8122DSC_8137

Vackra är också alla Skånes fina fält. Oändligt stora. Barnen funderade över hur många påsar mjöl ett av fälten egentligen gav.

DSC_8275DSC_8273

Malmö har mycket att se. En dag försökte vi hitta något allergi-vänligt att äta i Malmös Saluhall. I en hel saluhall fanns…pommes frites. Inte mycket att jubla för men bättre än inget. Fisksoppan en icke-allergiker som mig kunde smaka på var hur god som helst.

DSC_8178DSC_8179DSC_8296

”Vårt” lilla Wigenshouse var super-mysigt och hemma-känslan infann sig i samma sekund skorna togs av. Dämpad färg, lugnt och harmoniskt. Så fint att inte behöva plocka undan saker eller flytta om för att trivas. Sängen var bäddad med mönstrade lakan och efter en – så gott som – livstid med enfärgade lakan lämnade huset mig med ett sug. Sitter längtan efter mönstrade lakan fortfarande kvar i oktober slår jag kanske till på ett eget.

DSC_8284DSC_8643

Och så var det ju det där med blomster-plockandet. Finns det skönheter i varje vrå går det inte låta bli. Och hur fint boendet än är blir det väl ändå alltid lite bättre med en nyplockad bukett?

DSC_8561DSC_8563

Längst med Lommas strandgata fanns det ena huset – som taget ur en saga – efter det andra. Gammalt tegel kan inte jämföras med det producerat på senare år, som om det är två vilt skilda material. Hade detta Folkets hus funnits i Lerum skulle jag varit på bydans varje dag. Om nu dans anordnas i folkets hus…

Tack Daniella och Fredrik för fina Skåne-dagar!

 

 

 

 

Stockholm

dsc_0573

Stockholm är så fint med vattnet som slingrar sig in i staden. Vackra fasader – en del av dem nästan i klass med Paris fantastiska byggnader – och båtar som nära på kantar de stora gatorna.

dsc_0561Men ändå, jag kan nog inte stämma in i ”Stockholm i mitt hjärta”. Inte främst på grund av att det bara är just den textstrofen som stannat i minnet, utan snarare för att mitt hjärta alltid kommer sätta naturen främst. Det är i skogen, vid vattnet, på berget eller vid åkrar och ängar som mina axlar sänks ner och pulsen saktar av.  dsc_0572 För varje Stockholmbesök känner jag mig mer och mer hemma, steget till att bli stadsbo känns dock ändå avlägset. Det slitna uttrycket stämmer fortfarande; ”borta bra men hemma bäst”.

 

Malmö

Kanske är ”resa” något man förväntas älska, något man skall sträva efter att göra så mycket som möjligt. Av någon anledning hör jag mig ofta säga ”åhh” eller ”skönt” när jag får höra om resor både hit och dit. Jag säger det av bara farten helt utan att tänka efter.

dsc_8851

Långa resor – särskilt till värme – är inte något jag strävar efter men däremot vill jag se fler ställen som finns lite närmre och jag besöker hellre platser när det inte är säsong. Så mycket vackert finns runt oss och ibland blir man kanske hemmablind.

I helgen blev det Malmö. Ett Malmö med snöblandat regn och halka. Ett folktomt Malmö. Ett hotell som snart skulle fylla ett år och besök på bland annat Ab Småland.

Instagram (och hela internet!) är fint på det sättet, man får möjligheten att hitta till platser man aldrig annars skulle upptäckt. Generösa människor delar med sig av fina tips och pärlor man annars skulle missat får istället upplevas.

dsc_8865

Räkmacka på hotellrummet till ”På spåret”. Snöstorm på ingång och tolv våningar upp med stort fönster. Ibland är livet fint även om det där ”fina” inte fastnar på bild.

 

Robin Delselius Bageri

Idag hamnade vi på Robin Delselius Bageri efter att ha sett bilder hos Mari Strenghielm som tagit fram bageriets grafisk profil och även interiören.

dsc_7688

Redan när man öppnar dörren möts man av sköna dofter, mysig atmosfär och stolar, pallar, bord och ljusstakar som gör att man bara känner sig som hemma och vill kliva på. Hela kaféets insida är så fint genomförd, varje detalj är vacker (golvet!) och skålarna, ja en sådan har jag redan hemma sedan några veckor tillbaka.

dsc_7686

På Caféet serverades bakverk, bröd, mer matiga mackor och lite annat smått och gott.

dsc_7689

Utöver det bakade fanns även underbart god jordärtskockssoppa. Mat ur skål är nästan alltid favoritmat för mig och soppa ligger högt på listan. Så även denna gången.

dsc_7693

Sammanfattat ett ställe som jag gärna skulle komma tillbaka till vid nästa Stockholms-besök, men nu – så skönt att komma hem ❤

 

Stockholm

För några veckor sedan, när sommaren var som varmast, var jag och tjejerna några dagar i Stockholm. I en av mina många – man måste bara samla på fina – anteckningsböcker skriver jag ner platser, butiker, restauranger och caféer jag gärna skulle vilja uppleva.  Några av noteringarna handlar om Stockholm, men reser man med barn är det inte direkt de platserna även barnen önskar att se. Turligt nog (för mig) finns undantag, så utöver Gröna Lund och Skansen var vi även på Moderna museet och fick en familjevisning som avslutades i skaparverkstaden. Tjejerna ville nog stannat där för evigt. Penslar, färger, sax, lim, papper av alla de färger och storlekar… en dröm för mina barn. I skaparverkstaden hittade jag dessutom tapeten som bara var rätt, men mer om det en annan gång.

DSC_2935

Utöver skaparverkstaden var även Yayoi Kusama-utställningen något som barnen verkligen fastnade för. Vi fick gå tillbaka och titta mera efter att familjevisnigen var slut.

I kafét på museet fanns en glass på havrebas som Lisa tålde och som nu är hennes nya favorit. Tyvärr är det ytterst sällan det finns något – överhuvudtaget – som Lisa tål. Kafét var i alla fall väldigt fint och jag hade inte haft något emot att stanna och äta på uteserveringen.

DSC_2887

En annan plats jag länge velat se är Rosendals trädgård. Dock kom vi så sent så butik, restaurangs och kafét precis stängde. Nästa gång ser vi till att inte drömma oss bort lika länge på Moderna museet, för en nästa gång får det allt bli.

DSC_2992

DSC_3017

Kommande vecka blir det Stockholm igen ett par dagar, men då med jobbet. Kanske att jag ändå hinner pricka av något som finns med där i den fina anteckningsboken…

 

 

2015 – del 3

Juli kom, dock utan den där riktiga värmen och sommarkänslan. Rätt skönt för en så´n som mig. Stinas rum rensades ut på sådant hon växt ifrån. Rummet höll sig städat mindre än ett dygn…

DSC_1069

Vi åt många luncher på Nääs Fabrikers salladsbuffé. Området är så vackert i sommarskrud.

DSC_1339

DSC_1628

DSC_1606

Vid något av lunch-tillfällena köpte jag med mig en handcreme från Brique. Vill fortfarande smörja händerna varje kväll.

DSC_1489

Hemma hos mamma och pappa blommade tusen olika sorters perenner, sommarblommor och örter som vanligt.

DSC_1631

Jag hade ingen lust alls att gräva i min trädgård, utan längtade som vanligt efter vild natur.

DSC_2296

DSC_2303

Sovrummet började mer och mer kännas som vårt. Det tar alltid ett tag för mig att känna mig ”hemma”.

DSC_2578

DSC_1290

DSC_2576

Precis före juli blev till augusti passade jag och tjejerna på att bo på PM hotell och bättre service får man leta efter. Kändes så tryggt med alla allergier vi har att ta hänsyn till.

DSC_2224

Augusti kom och naturen luktade ljuvligt. Tallskog kan vara en av mina bästa dofter.

DSC_2280

Ikea-katalogen kom och jag blev glad för min vinst i en instagram-tävling som Ikea anordnade.

DSC_3691

Sedan följde ett par jobbdagar i Stockholm och som tur var pågick FORMEX samtidigt. På entré-torget fanns en utställning med hantverk.

DSC_3056

Ekollonen står fortfarande på min önskelista. Den där mörka, rökta eken ger mig lite extra glittrande ögon.

DSC_3222

Och kuddar fanns i mängder.

DSC_3143

Farmor och farfar besöktes ute på Ödby Ö vid Hunnebostrand.

DSC_3553

DSC_3494

Mot slutet av månaden fyllde min pappa 60år och vi alla syskon med familjer blev bjudna till Paris. Tittade man ut från vårt hotellfönster så var det ingen tvekan om vart man hamnat.

DSC_3909

Resande, och kanske framför allt till städer, är inte mitt kall i livet. Skogslängtan i mig slog till i samma sekund som lukten från flygplatsen nådde in i planet. Men efter allt som skrivits om Merci så var det roligt att få se denna vackra butik med egna ögon.

DSC_4046

Så kom September och mitt fotoarkiv svämmar över av dimmiga morgnar, sena skogsprommenader och spegelblanka sjöar. Höstromantik på hög nivå.

DSC_4386

Kvällarna blev märkbart mörkare, men doftade lika ljuvligt.

DSC_1450

Jag försökte rensa bort och hålla rent från små-saker…

DSC_4705

…men vem kan stå emot något såhär fint?

DSC_4418

Då måste man ju bara ta med sig lite hem.

DSC_4477

Även nyponen var svåra att stå emot.

DSC_4586

I naturen såg man tydligt att hösten var på väg på allvar. Vackra färger, gulligt ljus. Fina morgnar.

DSC_4836

Och som sagt, mycket dimma.

DSC_5687

Tänk, bara tre månader sedan och ändå har en evighet passerat.

 

God jul

God jul önskar vi från Åre och Fröå Gruva. Senaste två veckorna har här varit regn, snö, sol, moln, minus- och plusgrader, vindstilla och starka vindar.

Just igår var en vacker morgon med nysnö som fallit under natten. För mig är Åres bästa sidor de där lugnet finns, där man slipper trängas, där tystnaden nästan går att ta på, där utsikten inte går att tröttna på.

DSC_0477

 

DSC_0461

 

 

DSC_0410

DSC_0483

Fröå Gruva finns att läsa om här.

Vill ni läsa mer om Åre så titta in hos Sara Rönne.