En annan dag.

Morgonpigg har jag alltid varit. Tycker så mycket om lugnet som ligger som ett tjockt täcke över hela samhället, lugnet före alla andra vaknar och får bråttom till jobb och skolor. De få människor man möter – nästan alltid hundägare – hälsar lite yrvaket men glatt, något som aldrig skulle hänt tre timmar senare. Lustigt det där med sociala koder.

DSC_2337DSC_2327

I torsdags låg dimman tjock. Strax efter fem på morgonen syntes inte närmsta grannens hus hur mycket ögonen än ansträngde sig. Kompakt men ljus dimma lindade in morgontimmarna och gav en något dämpad ljudbild. Till och med doften kändes frisk och vårlig.

DSC_2392

Från att ögonen öppnats till att skorna knyts utanför dörren tar det inte många minuter. Jackan kan knäppas på vägen och vantarna ligger förhoppningsvis i fickan sedan sist. Måste bara ut så fort det går, som om dimman har en fysisk dragningskraft. Scenen i Ronja Rövardotter där Birk knyter ett rep runt Ronjas mage så att hon inte skall dras in i dimman känns inte det minsta orealistisk.

DSC_2450

 

DSC_2437

Alla tecken visar att det kommer bli vad många benämner som ”en vacker dag” med plusgrader och sol. Jag tänker snarare att det är nu det är som vackrast. Ett par minusgrader, soluppgång och dimma. Ljuset som sprider sig mjukt och färger som är milda.

DSC_2429

Vissa morgnar är helt enkelt bättre än andra.

 

Minusgraderna…

dsc_0918

…har äntligen visat sig, och med dem kom även ljusare dagar. Ljuset som verkar vara en av de största faktorerna till välmående. Ljus och sol, som är samtalsämne i var och varannan konversation.

dsc_0902

Morgnarna är riktigt kyliga och äntligen går solen upp före det är lunchdags. Att gå en liten runda på morgonen funkar fint utan pannlampa men än så länge behöver man inte vara uppe i ottan för att få uppleva soluppgången.

dsc_0900

Framåt dagen värmer solen riktigt gott och vårrusiga människor samlas längst byggnadernas fasader med näsorna riktade mot ljuset. Underskottet på D-vitamin minskar drastiskt och plötsligt är medmänniskorna på betydligt bättre humör. Pigga ögon, skratt och leenden syns och hörs.

dsc_0880

Tänk att en så enkel sak – som att ta sig utomhus en stund varje dag – kan göra så stor skillnad. Kan inte annat än undra hur sjukskrivningstal och ohälsa hade påverkats om det var obligatoriskt att promenera 30 minuter utomhus på lunchrasterna runt omkring i landet. Jag tror, ända in i själen, att de 30 minutrarna hade fått oss alla att bli friskare, gladare, produktivare och nöjdare.

dsc_0944

Vad tror du?

 

 

 

Gråväder

Sedan i början på hösten har jag, med mina mått mätt, varit ovanligt mycket inomhus. Vissa dagar har solen bländat mig när jag försökt se datorns skärm men ändå vägrar jag dra ner persiennen på kontoret. Mitt skrivbord är helt oanvänt, fönsterkarmen är platsen där datorn allt som oftast hamnar, på så sätt får jag i alla fall uppleva vädret utanför. Telefonmöten är efterlängtade – då kan man ju lika gärna traska runt i skogen samtidigt som man pratar, men tyvärr har hösten inneburit fler fysiska möten än de på telefon. Nu var inte tanken att beklaga sig utan snarare förklara hur den stora utomhuslängtan växer sig större och större i både fötter och huvud. Varje tillfälle som finns vill jag finnas till utomhus. Utomhus i frisk luft, utomhus i grå-dis, utomhus i duggregn. Ja, det spelar ingen större roll vad väderprognosen säger, jag greppar gärna de tillfällen som tas.

dsc_0054

Idag var ett sådant tillfälle. Grått och snöblandat regn i luften. Precis noll grader men ändå ljuvligt. Lungor som slår kullerbyttor av glädje  och till och med ko-skit luktar ljuvligt.

dsc_0033

Och visst är de söta – kossorna? Önskar att de inte var så skygga bara.

Variationer

dsc_7338

Ett par dagar i Stockholm och längtan efter frisk luft, natur och skog växer i bröstet. När tåget rullar in på stationen, dörrarna öppnas och luften slår emot ansiktet saktar hjärtat ner rytmen. Hur trevligt det än är att hälsa på i storstaden så kan det inte bli mer tydligt att det är i ett mindre samhälle min plats är.

 

dsc_7402

Ett varv runt sjön. Barnen har med sig kompisar och fika som mutor. Mannen nöjer sig med kaffe som nästan ser gott ut sådär på en sten i strandkanten. Men bara nästan.

dsc_7404

Tallbarr som signalerar vinter. Rötter som är vackra även i gråväder. Små kottar att plocka och vackra grenar att samla. Bästa sysselsättningen och extra uppskattad efter stads-luft.

dsc_7361

Borta kan verkligen vara bra men hemma är ändå bäst. En insikt lite extra stark efter livets kontrastrika upplevelser.

Första snön

3:e november och flingor faller i skenet från gatlyktan utanför mitt kontorsfönster. Natten kommer och marken täcks av ett tunt, tunt, men ändå ljust täcke. Någon centimeter och hela världen blir med ens ljusare. Kläder läggs fram, pannlampan kontrolleras på batterier.

Några timmar i olika (barn)sängar och 3:e november har blivit 4:e. Klockan är strax 06 och kläderna är på. Pannlampan redo i fickan. När ljuset kommer vill jag redan vara i skogen. Förväntansfull.

dsc_7088

Två steg ut på trappan och regnet slår i ansiktet. Besviken. Nya planer, in och byta om, lika bra att träna inomhus…

dsc_7070

5 timmar senare och ridlektion för en lite krasslig dotter som aldrig skulle medge något som liknas vid sjukdom och vila då ridlektion kommer på tal. Och tur det. Kanske kallas det slask i folkmun men för mig duger det som årets första snö. Hur blött det än må vara mår jag bra utomhus.

dsc_7095

 

 

Höstskog

Det är nu jag upplever skogen som vackrast. Kulörernas intensitet lyser upp vilken grå dag som helst. Övergången till brunt och kala grenar kommer närmre för var dag som går och jag är så kluven. Hösten ligger mig varmt om hjärtat med sitt vackra lugn men längtan efter mer frost, lite snö och advent kommer smygande. Man kan inte få två världar samtidigt.

dsc_6295dsc_6307dsc_6314

Det är en övning att leva i nu, att inte alltid längta till nästa fas. Jag övar, traskar runt i skogen och försöker andas in så mycket höstluft lungorna kan ta emot. Tids nog kommer vintern.

dsc_6308dsc_6301

Om hösten

Alla de fördelar som sägs om sommaren lyssnar jag på och försöker ta in. Jag hör dem tydligt och orden låter vackra, ljuvliga och fantastiska, men ändå känner jag ingen kärlek. Sommarkärleken lever inte i mig.

dsc_5789

Nu är hösten här. Mörkret kryper närmre och skänker både lugn och en rofylld trygghet. Rädslan för mörkret som femåringen i mig upplevde har flyttar sedan många år.

dsc_5796

Solen går upp och solen går ner, precis som den alltid gör. Finheten med hösten är bara att den gör det på så fina klockslag. Inga morgnar som egentligen fortfarande är nätter och inga kvällar då smått berusade tonåringar är de enda man möter behövs för att uppleva solens hej och hej då.

Höstkärleken lever i mig.

Om morgonen

Det är något fridfullt med att vara ute före resten av världen vaknat, före dagens alla sysslor pockar på uppmärksamhet och före solens skarpaste strålar visar sig. Det är bara jag, en ensam bil och någon hundägare i morgontofflorna. Hundägaren kliar sig i ögonen och hälsar med ett leende – något som enbart händer denna tiden på dygnet, tre timmar senare är det bara nära bekanta och möjligtvis andra hundägare som får det där leendet. På morgnarna lever vi i en annan värld, en värld med gemenskap mellan oss morgonmänniskor.

dsc_4899

Dimman ligger tät över sjön, fåglarna sitter nära nära varandra och även om luften är kylig vet man att det kommer bli en fin dag. Fina dagar börjar med bättre morgnar.

dsc_4902

Jag funderar på längtan. Vad är det med hösten som drar så? Frisk, klar luft, vackert färgad natur eller kravlösheten? Elden i kaminen, de extra filtarna eller att kusten äntligen inte behöver betyda hög musik på klipporna, öl i stora mängder och sena festnätter?

dsc_4929

När inte benen bär mig längre (må det aldrig hända!) skall jag fundera över sovmorgon, men tills dess är morgonen min bästa stund.

 

Om hösten

Ibland kan nästan en oro sprida sig i mig. Det regnar, temperaturen når knappt över femton grader, det är vecka 30 och landet är Sverige.

Stora delar av mina medmänniskor har längtat efter sommaren sedan…oktober? Förväntningarna har varit så höga. Förhoppningarna ännu större. Det är nu livet skall levas! Och så regnar det?

DSC_4773

Solbrännan uteblir, hängmattan ligger oanvänd kvar i sin kartong, människorna trampar varandra på tårna utan att nudda varandra rent fysiskt. Det som skulle bli återhämtning från det gångna – och uppladdning inför ett helt år till – känns snarare som en ballong med ett litet lömskt hål som sakta, sakta släpper ur all luft.

Jag är orolig för hur kollektivet, som befolkningen ibland är, skall klara den mörka årstiden. Hur många tunga tankar kan i sin grund härledas till fel valda semesterveckor?

DSC_7903

 

Nä, jag tror på att året runt se till att vistas utomhus i dagsljus, oavsett årstid eller väder. Att se till att få fina stunder ute i naturen både nära och lite längre bort så ofta det går. Och nu kommer snart min favorit-årstid (kanske säger jag det om alla?) – nämligen Hösten! Hög, frisk luft. Svala, krispiga morgnar och dimma över sjön. Vem bryr sig egentligen om sommaren när man kan få allt det där?