Lerum lately

I metropolen Lerum händer inte så mycket och kanske är det därför byn passar mig så bra, lugn, stilla och trygg. Under semesterveckorna töms gatorna och på väg hem från jobbet är det inte många grannar att hälsa på. På jobbet är det däremot full fart, så hur det blir med semester därifrån återstår att se.

Lerums centrum kanske inte får några fantastiska hurra-rop men hittar man i skogar och vid sjöar finns så mycket fint. Frukost vid sjön, en tidig morgonprommenad eller lite blomsterplockning i dikeskanten, aktiviteter som passar fint när resten av tiden går i fullt tempo.

Så precis som vanligt – Ut och Njut!

Skogskärlek

DSC_5464

Lyckligt nog är vi alla unika individer som reagerar på olika sätt och kan tänka och känna tusentals saker beroende på vilka vi formats till. Vi – naturens – jordens – fantastiska variation berikar och utvecklar oss bara vi är beredda att ha öppna sinnen. Men trots denna unicitet finns något som jag nästan vågar säga är samma för alla – då forskningsrapport efter forskningsrapport visar på det. Alla mår vi bra av att vara ute i naturen och röra på oss.

Skogen, havet, fälten och ängarna eller berget. Naturen är min bästa plats för återhämtning. Det är där jag samlar kraft, där jag andas med djupa andetag och där mina tankar sorteras. Hur fungerar det för er? Har ni någon plats som ligger er varmt om hjärtat?

Att vara hemkär…

DSC_5247

…måste inte innebär att andra platser blir mindre intressanta. Självklart går det ge sig iväg med små barn också men det är ändå något smidigare att göra utflykter över en helg när inte diverse babyskydd, bärselar och barnvagnar skall med. Jag skall verkligen försöka boka in några platser runtom i Sverige för att få se mer av vårt fina land. Och var gång man kommer hem igen kommer den där känslan – Borta kan vara himla bra men hemma är nog ändå bäst. På med sköna skor och ett varv runt Stamsjön i friska luften. Inte mycket slår det.

DSC_5216DSC_5242

 

Ljuset

Skall man ha chansen att få se en soluppgång nu när det står maj i almanackan får man vara morgonpigg. Redan vid fem är det dags att stiga upp men det kan den vara värt.

Jag älskar känslan av att gå genom vårt samhälle som fortfarande sover. Att ibland mötas av en hundägare som dragit på sig första bästa jacka och knappt hunnit få sömnen ur ögonen, men i övrigt är allt bara lugnt och stilla. Inga bilar, inga cyklar och framförallt inget bråttom alls.

DSC_4011

Att komma hem när resten av familjen precis vaknat och fortfarande sträcker ut stela kroppar efter nattens timmar, att då redan ha fått fylla upp med energi inför resten av dagen. Nästan som att stjäla några extra timmar av dygnet.

DSC_3600

Ja, helt klart värt tidig morgontimma för att få starta dagen så.

Att rensa…

…foton från datorn kan vara en av de finaste påminnelserna om att varje årstid verkligen har sin egen charm. Hösten med hög, klar luft. Dofterna är jordiga och att andas känns krispigt och friskare än någon annan gång. Vintern med de stora kontrasterna mellan bländande vit snö och totalt mörker, vintern som också bjuder på adventstider med ett överflöd av tända ljus och varma filtar. Sommaren…som inte är någon av favoriterna men ändå får tillskrivas kåda-doftande tallar i löparspåren, kvällar med tunna kläder och barn med nya fräknar. Och så våren. Nu. Nygrönt som är mer efterlängtat än någonsin, medmänniskor som får ny lyster och ungdomar i T-shirt även om termometern bara visar + 5.

Snart maj-månad och vårens som knappt börjat närmar sig sitt slut.

En annan dag.

Morgonpigg har jag alltid varit. Tycker så mycket om lugnet som ligger som ett tjockt täcke över hela samhället, lugnet före alla andra vaknar och får bråttom till jobb och skolor. De få människor man möter – nästan alltid hundägare – hälsar lite yrvaket men glatt, något som aldrig skulle hänt tre timmar senare. Lustigt det där med sociala koder.

DSC_2337DSC_2327

I torsdags låg dimman tjock. Strax efter fem på morgonen syntes inte närmsta grannens hus hur mycket ögonen än ansträngde sig. Kompakt men ljus dimma lindade in morgontimmarna och gav en något dämpad ljudbild. Till och med doften kändes frisk och vårlig.

DSC_2392

Från att ögonen öppnats till att skorna knyts utanför dörren tar det inte många minuter. Jackan kan knäppas på vägen och vantarna ligger förhoppningsvis i fickan sedan sist. Måste bara ut så fort det går, som om dimman har en fysisk dragningskraft. Scenen i Ronja Rövardotter där Birk knyter ett rep runt Ronjas mage så att hon inte skall dras in i dimman känns inte det minsta orealistisk.

DSC_2450

 

DSC_2437

Alla tecken visar att det kommer bli vad många benämner som ”en vacker dag” med plusgrader och sol. Jag tänker snarare att det är nu det är som vackrast. Ett par minusgrader, soluppgång och dimma. Ljuset som sprider sig mjukt och färger som är milda.

DSC_2429

Vissa morgnar är helt enkelt bättre än andra.

 

Minusgraderna…

dsc_0918

…har äntligen visat sig, och med dem kom även ljusare dagar. Ljuset som verkar vara en av de största faktorerna till välmående. Ljus och sol, som är samtalsämne i var och varannan konversation.

dsc_0902

Morgnarna är riktigt kyliga och äntligen går solen upp före det är lunchdags. Att gå en liten runda på morgonen funkar fint utan pannlampa men än så länge behöver man inte vara uppe i ottan för att få uppleva soluppgången.

dsc_0900

Framåt dagen värmer solen riktigt gott och vårrusiga människor samlas längst byggnadernas fasader med näsorna riktade mot ljuset. Underskottet på D-vitamin minskar drastiskt och plötsligt är medmänniskorna på betydligt bättre humör. Pigga ögon, skratt och leenden syns och hörs.

dsc_0880

Tänk att en så enkel sak – som att ta sig utomhus en stund varje dag – kan göra så stor skillnad. Kan inte annat än undra hur sjukskrivningstal och ohälsa hade påverkats om det var obligatoriskt att promenera 30 minuter utomhus på lunchrasterna runt omkring i landet. Jag tror, ända in i själen, att de 30 minutrarna hade fått oss alla att bli friskare, gladare, produktivare och nöjdare.

dsc_0944

Vad tror du?

 

 

 

Gråväder

Sedan i början på hösten har jag, med mina mått mätt, varit ovanligt mycket inomhus. Vissa dagar har solen bländat mig när jag försökt se datorns skärm men ändå vägrar jag dra ner persiennen på kontoret. Mitt skrivbord är helt oanvänt, fönsterkarmen är platsen där datorn allt som oftast hamnar, på så sätt får jag i alla fall uppleva vädret utanför. Telefonmöten är efterlängtade – då kan man ju lika gärna traska runt i skogen samtidigt som man pratar, men tyvärr har hösten inneburit fler fysiska möten än de på telefon. Nu var inte tanken att beklaga sig utan snarare förklara hur den stora utomhuslängtan växer sig större och större i både fötter och huvud. Varje tillfälle som finns vill jag finnas till utomhus. Utomhus i frisk luft, utomhus i grå-dis, utomhus i duggregn. Ja, det spelar ingen större roll vad väderprognosen säger, jag greppar gärna de tillfällen som tas.

dsc_0054

Idag var ett sådant tillfälle. Grått och snöblandat regn i luften. Precis noll grader men ändå ljuvligt. Lungor som slår kullerbyttor av glädje  och till och med ko-skit luktar ljuvligt.

dsc_0033

Och visst är de söta – kossorna? Önskar att de inte var så skygga bara.

Variationer

dsc_7338

Ett par dagar i Stockholm och längtan efter frisk luft, natur och skog växer i bröstet. När tåget rullar in på stationen, dörrarna öppnas och luften slår emot ansiktet saktar hjärtat ner rytmen. Hur trevligt det än är att hälsa på i storstaden så kan det inte bli mer tydligt att det är i ett mindre samhälle min plats är.

 

dsc_7402

Ett varv runt sjön. Barnen har med sig kompisar och fika som mutor. Mannen nöjer sig med kaffe som nästan ser gott ut sådär på en sten i strandkanten. Men bara nästan.

dsc_7404

Tallbarr som signalerar vinter. Rötter som är vackra även i gråväder. Små kottar att plocka och vackra grenar att samla. Bästa sysselsättningen och extra uppskattad efter stads-luft.

dsc_7361

Borta kan verkligen vara bra men hemma är ändå bäst. En insikt lite extra stark efter livets kontrastrika upplevelser.