Söndagsstilleben

En vecka till är lite för fort över. Söndagen kommer strax efter att man somnat på måndagskvällen. Känns det som i alla fall. Vissa söndagar blir det söndagsstilleben, andra söndagar blir det annat. Lite som med det mesta, till och från.

DSC_2374

Stilleben – på Wikipedia står det: ”även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.”

Kanske är allt runt mig stilleben, eller så är det tvärt om, att inget är det, men porslin, skålar, blommor och annat smått och gott kan inte bara ”hamna” någon stans. Posthögen mår jag bäst av när den är sorterad. En blomma i en kulör som inte riktigt stämmer i sammanhanget stör mitt öga tills den är flyttad, en sladd som ligger framme – men är i rätt kulör och snyggt virad, lagd symmetriskt högst upp på den sorterade posthögen där det översta pappret såklart är i rätt färgskala – gör inget, medan en skrikigt turkos sladd utspridd över bänken ger lätt hjärtklappning.

DSC_2370

Vårt kök är nu snart tolv år gammalt. Förr fick kök leva i evigheter, nu är det inte riktigt så längre, men vi har inga planer på att byta. Jag trivs även om en del detaljer helt klart känns daterade och börjar bli slitna. Öppna hyllor samlar dam, men jag skulle inte stå ut om väggen var full av överskåp då köket ju är litet och smalt.

DSC_2375

På de öppna hyllorna skapas – medvetet ibland, men oftast lite i farten – någon typ av stilleben. Saker som jag bara känner att jag vill ha nära, favoritprylar helt enkelt.

DSC_2381

Den lilla grenen råkade jag bryta av när jag planerade om busken. Nästan glad för det så den nu får stå och lysa upp ett av kökets stilleben. Om man nu kan kalla des stilleben när det bara är vardagen ståendes rakt upp och ner på ett hyllplan.

Hösten

På min kökshylla står just nu en liten kvist ljung. Även om kulören inte är min favorit kunde jag inte låta bli att plocka med mig från skogen härom dagen. Ljung får mina tankar att förflyttas till tidig höst, till skog som luktar kåda och till knastrande torra marker. Med 32 grader idag – eller kanske ännu mer? – verkar det som hösten låter vänta på sig, men skogen knastrar oroväckande torr. Regnlängtan har aldrig varit större.

DSC_8172

I köket

DSC_5384

Öppna hyllor kräver nästan vackert porslin, tjusiga vaser eller fina ljusstakar, favoriter som gärna får stå synligt och ge den där vardagsglädjen. Men mitt allra bästa ”hyllpynt” är nog ändå de slingrande bladen, för visst är de fina?

DSC_5382

Sann vardagsglädje när både ugn och diskmaskin gått sönder inom loppet av en vecka…

Som bomull

Det må finnas blommor som är fantastiska, överdådiga och ljuvliga. De vi ser gång på gång i våra flöden, de som markerar en ny tid på året och de man väljer i brudbuketten. Men nästan lika ofta som jag scrollar förbi dessa pioner, amaryllis  eller dahlior slås jag av hur mycket jag tycker om det enkla. En liten kvist, en ensam liten blomma eller kanske ett enkelt litet blad där mönstret får tala.

DSC_4467

När skogens dofter är som ljuvast och det tidiga morgonljuset silas mellan trädens stammar för att träffa de små bomullsbollarna är de enkla små tussarna det vackraste som finns. Just där och då kan ingen pion i hela världen överglänsa den lilla vita bollen.

DSC_4499

Hemma på kökshyllan påminner den mjuka svävande bomullen mig om att skogen finns så nära. Jag kan höra fåglarnas kvitter och känna doften av kåda. När dom står där tar jag ett extra djupt andetag och axlarna sjunker lite. Lika mycket som jag älskar primadonnor som vallmo, amaryllis och franska tulpaner, lika mycket älskar jag den lilla vita tussen. Tur att man inte behöver välja det ena eller det andra.

DSC_4501

Kontraster

Vaknade till en Madickenvärld fylld med vit fluffig snö. Tystnaden som uppstår blir så påtaglig när snöns knarrande under skorna är det enda som hörs. Hela världen sover på något sätt och vinterlandskapet är ljust och mjukt.

DSC_0631

Samtidigt står våren och gör sig påmind på mitt köksbord. Det bästa av två världar med bara en vägg i mellan.

Semmeldagen

Temadagar råder det ingen brist på men en av de mest klassiska dagarna är väl ändå fettisdagen som i år infaller just idag. Hittills i år har det inte blivit någon semla och som motvikt mot alla semlor som florerar på instagram och överallt blir det istället äpplebollar här!

DSC_7219

Ursprungsreceptet kommer från Food Pharmacy men som alltid har jag svårt att följa recept till punkt och pricka.

DSC_7220

 

I mixern åker äpple, mycket kanel, mandlar eller nötter av valfri sort, några dadlar, lite kardemumma, ibland vanliljpulver. När det blivit en smet blandar jag ihop det med havregryn (dessa är min absoluta favorit!) och ibland kockos. Någon gång har kokosen bara fått vara på utsidan men titt som tätt hamnar även kockos i smeten. Sedan är det bara att rulla och börja fika : )

Årets första söndagsstilleben

Det är något som händer från 31 december till 1 januari. Som genom ett trollslag kommer suget efter nygrönt – knoppar, små lökar – eller allt som inte är mörkgrönt med barr eller grågrönt som eukalyptus.

DSC_5831

På köksbänken står spretiga små lökar och om någon dag visar sig nog blå iris – men jag gillar dem nästan bäst som de är nu – knoppiga och fulla med växtkraft.

Söndagsstilleben 3:e advent

DSC_5250

Mitt favoritpynt för advent och jul (och alltid) är gratis. Vackra grenar, mossa, ris och kottar. Några julblommor som ger den där doften kanske inte är riktigt gratis, men det är egentligen inte mycket som behöver köpas för att få julkänslan på plats.

DSC_5252

 

I Lerum, där ju snön inte är direkt djup, går det plocka lingonris, blåbärsris och annat fint. Lite ståltråd och lingonris blir en minikrans på fem minuter, ingen stomme behövs, inga förkunskaper eller färdigheter krävs. Bara lätt som en plätt och snabbt gjort – så ut och plocka är dagens tips!

DSC_5165

 

Söndagsstilleben – andra advent

DSC_4950

När julgranen lyser med sin frånvaro hamnar julgranskulorna lite här och var.

DSC_4965

Sedan 1992 – då jag var tio år – tror jag det endast är 2 julaftnar vi inte tillbringat i Åre. Ett år var jag i yngre tonåren och minns jag rätt hade nog mer eller mindre hela familjen feber eller magsjuka. Det andra året var 2011 och Stina behandlades för leukemi. Två dagar före julafton fick pappa dessutom hjärtinfarkt.

DSC_4968

Julgran hör julen till och i Åre har vi haft granar som varit vindpinade av fjällvindar, något annat år stod där ett formklippt, själlöst, importerat exemplar från Danmark och någon gång kånkade vi in en gran så lång så stegen fick hämtas och stjärnan sättas på plats från ovanvåningen. Julgran i Lerum brukar vi däremot hoppa över eftersom vi oftast brukar söka snön redan i mitten av december.

DSC_4955

Julgranskulor kan jag däremot inte motstå. De vackrast har jag hittat på loppisar och samlingen utökas varje år. Så sent som igår fick ett par stycken följa med hem från Östhjälpen. Fina milda kulörer och tillräckligt blanka för att kontrastera till den matta keramiken (och skapa någon form av självporträtt).

DSC_4962

Något år har kulorna hamnat på ett fat, ett annat år har de hängt i fönstret för att ett tredje år pryda en tallkvist eller trollhassel. I år har några av kulorna hamnat i köket tillsammans med tekopparna och där hänger de nu välvilligt och ger köket lite extra julkänsla.

Titta in här för fler söndagsstilleben. De flesta av fina Åsa och Annelie.

Fredagsblomma

Veckans kontraster har varit påfallande stora. En måndag svår att beskriva med ord utan att falla i klyschor som drömmig eller rädsla för att urvattna ord som fantastisk. Men kanske var måndagen det tillfälle då just de orden var som mest lämpade. Från vacker fukt i luften i form av dimma till mindre mysig fukt i luften i form av spöregn från sidan någon dag senare. Mindre älskvärt. Igår ställde jag mig tveksam till om dagen ens varit ljus?

DSC_4945

När dagsljuset helt saknas växer längtan efter tända ljus, jul-dofter och blommor sig ännu större. Ändå är det något slags limbo. Nästa helg kanske vi åker till Åre för att stanna över julen så att ta hem fler hyacinter, amaryllis och julrosor verkar något onödigt. Längtan står mot realisten i mig. Och idag fick helt enkelt jordorkidén – där den står i fönstret – duga som fredagsblomma.

DSC_4946