Skärtorsdag

DSC_3249

Påskens första dag och duggregnet tillsammans med pannlampan är mina bästa vänner i skogen strax efter solen – som knappast visat sig – gått ner. Tempot är lugnt och just då landar tankarna som bäst. Dagens arbete lämnar långsamt över plats för annat i funderingarna och i skogen – om någon stans – känns det så självklart; traditioner är inget tvång.

DSC_3255

Ägg, sill, lax. Allergier, smaklökar som inte verkar återställt sig efter cytostatika, oro över nya smaker. Påskägg fyllda till brädden med något som i förlängningen inte gör någon väl. Näe, jag tror vi avstår.

DSC_3268

Så många fina dukningar jag sett senaste dagarna, bara hos Åsa visas fina kulörer, naturnära styling och även mer färgglatt. Att slå sig ner vid ett bord någon lagt lite extra kärlek och omtanke på känns så fint, de där gångerna när besticken mest ligger utslängda smakar inte maten riktigt lika bra.

DSC_3256

Så kanske satsar vi på en bättre dukning och gör sedan barnen nöjda med mer otraditionell påskmat. Vad sägs om lite nudlar till påskafton…

DSC_3291

 

 

Om morgonen

DSC_2974

Väckarklockans signal hinner inte ljuda, morgonen börjar tidigare än vad signalen föreslår. Fåglarna kvittrar och välkomnar våren i kapp med medmänniskorna som på given signal efter månadsskiftet lyft blickarna från gruset på asfalten till att möta varandras blickar igen. Ljuset sprider sig sakta och vid sex-snåret behövs inte längre några lampor. Men ljus – tända stearinljus – ger en känsla av morgonro oavsett klockslag för frukosten.

DSC_2944

Barnens ointresse för maten, deras önskan om att som genom ett trollslag få ner frukosten i magen, är något jag minns från min egen barndom. Men minnen om hur den elfte födelsedagen kom med plötslig hunger finns också där, en dag var plötsligt maten god och frukosten extra fin. Under en period var ambitionen till och med så hög att kylskåpet fylldes med kalljäsning under natten.

DSC_2967

Tillslut har vi alla fått något i våra magar, barnen skyndar vidare. Barnen som med stormsteg blir större och större. Barnen som vill vara stora och gå själva till skolan. Jag blir ensam kvar, tittar på klockan och inser återigen fördelen med att ha jobbet nära. Plockar bort frukostrester, havremjölk som bildat ringar efter glasen, kanel som pudrats utanför gröten, smulor från Lisas favoritbröd. Bordet torkas, disken hamnar i maskinen, tänderna borstas och skorna åker på. Och så hamnar blicken där i köket, för bara några minuter sedan var där barn, liv och stök. Nu är allt så stilla. Kameran hänger på kroken i hallen, ett par tre bilder klickas snabbt. Lugnet i bilden som visar sig nu och kontrasten som sitter kvar i huvudet. Kameran hittar sin krok igen, dörren låses, på tre minuter är jag på jobbet och där tar en tredje variant av liv fart. Tre helt olika liv inom loppet av en kvart.

Om ordning och kök.

Att falla för någon med samma ordningssyn är kanske en osannolik dröm. Hade båda tyckt att torka diskbänken är en viktig syssla före man lämnar hemmet – gissar jag att vardagen troligen haft färre gropar. Den där koppen som ”sedan” skall stoppas i diskmaskinen hade enligt mig inte gjort något om den istället genast hamnade i maskinen. Kylskåpet skulle kännas något trevligare om inte en ny förpackning X öppnades före den äldre förpackningen med X var slut…

DSC_1643

Just i köket är jag som känsligast, gnälligast och grinigast. Där mat skall tillagas eller bara plockas fram vill jag ha ordning och reda. Var sak på sin plats för att slippa lägga onödig tid på att leta och vältorkade bänkar för att ha fria, rena ytor att jobba på. Så viktigt för mig och sååå oviktigt för andra.

DSC_1647

Selektivt seende hade varit en gåva. Att slippa notera smulorna, tallriken och besticken som ögonen ändå hänger upp sig på. Att kunna välja att inte reagera på vad mina ögon uppfattar som stökigt och framför allt, att därmed kunna strunta i saker och ting.

DSC_1648

Men jag kan inte. Jag försöker gång på gång att ignorera koppen och vad gör det att bordet har intorkad havremjölk över bordsskivan? Spelar det egentligen någon roll om diskmaskinen sätts igång nu eller om några timmar? Nä, det gör ju inte det och jag förstår hur oviktigt det borde vara. Jag förstår, men jag kan inte omsätta förståndet till en äkta känsla i kroppen. För hur mycket härligare är det inte att slå sig ner med tekoppen och slippa titta ut över disken? Att inte glaset klibbar fast i bordet när det är dags att dricka ur det? Och att kunna lägga tomaterna direkt på diskbänken utan oro för vad som legat där förut. Ganska härligt enligt mig.

 

 

 

 

 

 

 

På bordet

Senaste åren har det varit en hög tröskel att ta sig över för att laga mat. En lillasyster som sondmatats på grund av leukemibehandling och inte kommit igång med maten efter det och en storasyster med allergier mot allt möjligt från ägg och mjölk, via fisk och kyckling till baljväxter, melon och banan. Lägg till det en pappa och man som förr önskade sig ett piller som växte i magen så man slapp äta. Den tanken har han dock släppt och kan nu för tiden se mat som något helt okej, men i familjen är det med andra ord få som hurrar för middag. Lika bra att äta ”frukost” flera gånger om dagen…

dsc_1002

Frukost har senaste 20 åren varit favoritmålet för mig. Under gymnasiet kalljäste jag ofta bröd i kylen för att kunna få nybakat på morgonen. Behöver det läggas till att de flesta jämnåriga hellre sov en halvtimma längre? Fortfarande är frukosten – och morgonstunden vi sitter ner – något jag kan längta till.

dsc_1009Till frukost vill jag gärna ha mycket att välja på, att kunna plocka lite av allt. Dock måste alltid te och en skål filmjölk finnas med. Just nu lägger jag gärna till lingon vilket är något jag för 10 år sedan inte tyckte om alls. Lustigt det där att smaken ändras med tiden.

dsc_1013

Nu är både blodapelsinerna och granatäpplena lite extra goda, så det gäller att passa på. Vad är era frukostfavoriter?

 

 

Sista hösten

Nakna kvistar med bär, kan det bli mer höst? För mig är den nog bara gula lönnlöv som slår det.

dsc_7416

Idag fick de skrumpna bären lämna Kajsa Cramers fina keramik för nu blir det hyacinter, amaryllis och julrosor för hela slanten.

dsc_7419

Lampljus gör sig inte på bild, men ibland finns inga bra alternativ.

Någons trädgård

Fredagen togs upp av jobb och fredagsbuketten uteblev. Lördagen kom i rasande fart och Blomsterlandet levererade ett tråkigt standardutbud som var enkelt att tacka nej till. Söndagen gav en abstinensliknande känsla i kroppen och när Ica bara visade upp liljor som redan passerat ”bäst före” får huvudet fundera vidare…dsc_5614

Och det är då man tar vägen förbi systerns trädgård och tigger till sig en päronkvist. Dessutom med ett fint päron på.

Favorit

Bukett beskrivs som – ”en bunt blommor för dekoration eller gåva” så kanske kan denna lilla succelent inte kvala in till #minfredagsbukett, men efter en lite för full vecka är det vad som bjuds på kökshyllan, och jag gillar den – mycket! Både vasen (som ni kanske förstått) och den lite rustika känslan ”blomman” ger.

DSC_4385

Therese som gjort vasen finns bland annat på instagram på @vasakeramik.

Trevlig helg!.. och PS. blunda för dammet på hyllan.

Söndagsstilleben vecka 34 2016

Både jag och Hanna (nygift dessutom!) har sagt det förut; allt man äter i skål är helt enkelt lite godare. Det är något med att kunna hålla skålen i ena handen, lite lagom avslappnat, i motsatts till formella middagsbjudningar där det blir viktigt att börja äta med rätt bestickpar. Inget fel i fina middagar men en skål då och då uppskattas.

DSC_4373

Bläddrade några sidor i Made by Marys fina frukostbok till skålen idag. Så mycket ljuv inspiration. Och prisvärd! Tips med andra ord. Tips både för recepten och otroligt vackra bilder.

DSC_4368

Ett annat tips avslutningsvis är att se efter vad Annelie och Åsa har för sig. Börjar bli en liten bildbank nu.

Luktärt & Söndagsstilleben vecka 33 2016

DSC_4196

Finns det bättre doft än luktärt?  Tror nästan inte det. Ändå lyckades jag inte peta ner frön i tid, så det är faktiskt först nu jag har gott om blommande luktärter. När det kommer till blommor och blad väljer jag ofta genvägar, lägger helst inte tid på att förkultivera inne eller så från frö på plats om det finns små plantor som är redo att sättas ut, men de luktärter man ofta hittar i gröna boxar brukar vara i blandade färger. Inget fel i det, men inte just vad jag vill ha så därför är luktärter något jag sår från frö.

DSC_4194

Förutom doften är det helt klart en fördel att man nästan får fler blommor ju fler man plockar av. Och att gå ut en tidig morgon när fukten fortfarande hänger i luften för att plocka, det gör jag gärna gång på gång.

 

På kökshyllan

DSC_3311

Sedan första juni har mycket mer tid gått åt till jobbet. Tur då att jag verkligen tycker om mitt arbete, men det jag saknar är att ha tid till alla små-saker hemma. Blommorna hinner vissna i sina vaser före de byts ut till nya, dammet blir synligt på kökshyllan och tvätthögen hinner växa så den nästan kan betecknas som berg.  Tillslut kunde jag bara inte se dammet längre så igår fick några sovtimmar offras för att återfå mitt HEM. Vill inte att det bara skall vara en plats att förvara tillhörigheter, äta mat och sova på utan en plats som är vår – vår familjs. Nytorkad kökshylla, en liten kvist brudslöja i bollvasen och allt känns genast mycket bättre. Funderar på att införa gemensam familjestädning någon eller några timmar i veckan.

DSC_3312