Knopp!

DSC_6021DSC_6015

Jag är helt inne på Weronicas spår. Dagar med is tjock nog för skridskor och en vinter värd namnet står högt på önskelistan, att börja önska vår nu hade gett många långa dagar med väntan… men de små vårtecknen som ändå bjuds på tar jag gärna emot. Mer som en föraning om vad som komma skall eller ett tecken på att ljuset stannar lite längre för var dag som går än att våren skulle vara tidig och nära.

DSC_6012DSC_6026

Glädjen som de där små knopparna sprider är oproportionerligt stor. Att tvätta eller skura badkar blir plötsligt trevligt och tandborsten börjar bli sliten efter de extra turer den får ta. Varje gång dörren öppnas till badrummet landar blicken på de små bladen och sakta växer knopparna till sig.

DSC_5965

Sann vardagsglädje på högsta nivå!

 

Årets första söndagsstilleben

Det är något som händer från 31 december till 1 januari. Som genom ett trollslag kommer suget efter nygrönt – knoppar, små lökar – eller allt som inte är mörkgrönt med barr eller grågrönt som eukalyptus.

DSC_5831

På köksbänken står spretiga små lökar och om någon dag visar sig nog blå iris – men jag gillar dem nästan bäst som de är nu – knoppiga och fulla med växtkraft.

Julstäda

Så sakteliga städas julen bort. Jag är långt ifrån färdig med vinter men nu längtar jag mer efter krispigt vinterljus, några minusgrader, sol och rosiga kinder. Dagar med frost och snö, eller kanske skridskoåkning på sjön. Men just nu är vi inte där så lite av julens ljus får stanna kvar ännu några dagar för att lysa upp mörka eftermiddagar. För mig måste det inte vara allt eller inget, adventspynt och julpynt smyger fram och på samma sätt försvinner det ett efter ett.

Veckan mellan jul och nyår känns som årets längsta. Inte någon annan gång på året hinner sinnet ändras så mycket. Från att för en vecka sedan bara velat ha murrigt mys till att längta efter krispigt och ljusgrönt spirande. En dag kvar, men sedan är du hjärtligt välkommen 2018!

När toppen aldrig nås

Någon gång i mitten på november längtar jag nog som mest. Ett par extra ljus plockas fram, några kransar får kläder av lingonris, och mossa eller tallgrenar får följa med hem från skogen. Ytterligare en vecka går och jullådan plockas ner från vinden. Allt ligger framför oss.

DSC_5292

Någonstans en tredjedel in i december stannar allt av. Inga nya julblommor är värda att köpas, granen skulle inte hinna in före den var på väg ut och de där riktigt juliga sakerna känns inte rätt att plocka fram när vi ändå strax skall iväg.

DSC_5294

Ibland kan jag sakna att aldrig låta julen blomma ut fullt hemma. Att aldrig haft en julgran i vårt eget hem, att aldrig få omge mig med mina favoritsaker och känna lugnet och trivseln vi skapat  hemma hos över julen. Men i nästa sekund glädjas jag åt vit vacker snö, barn med rosiga kinder och lediga dagar tillsammans. Och då duger julkulorna på fatet och suckulenten som överlever tills vi är hemma igen.

Söndagsstilleben – andra advent

DSC_4950

När julgranen lyser med sin frånvaro hamnar julgranskulorna lite här och var.

DSC_4965

Sedan 1992 – då jag var tio år – tror jag det endast är 2 julaftnar vi inte tillbringat i Åre. Ett år var jag i yngre tonåren och minns jag rätt hade nog mer eller mindre hela familjen feber eller magsjuka. Det andra året var 2011 och Stina behandlades för leukemi. Två dagar före julafton fick pappa dessutom hjärtinfarkt.

DSC_4968

Julgran hör julen till och i Åre har vi haft granar som varit vindpinade av fjällvindar, något annat år stod där ett formklippt, själlöst, importerat exemplar från Danmark och någon gång kånkade vi in en gran så lång så stegen fick hämtas och stjärnan sättas på plats från ovanvåningen. Julgran i Lerum brukar vi däremot hoppa över eftersom vi oftast brukar söka snön redan i mitten av december.

DSC_4955

Julgranskulor kan jag däremot inte motstå. De vackrast har jag hittat på loppisar och samlingen utökas varje år. Så sent som igår fick ett par stycken följa med hem från Östhjälpen. Fina milda kulörer och tillräckligt blanka för att kontrastera till den matta keramiken (och skapa någon form av självporträtt).

DSC_4962

Något år har kulorna hamnat på ett fat, ett annat år har de hängt i fönstret för att ett tredje år pryda en tallkvist eller trollhassel. I år har några av kulorna hamnat i köket tillsammans med tekopparna och där hänger de nu välvilligt och ger köket lite extra julkänsla.

Titta in här för fler söndagsstilleben. De flesta av fina Åsa och Annelie.

Fredagsblomma

Veckans kontraster har varit påfallande stora. En måndag svår att beskriva med ord utan att falla i klyschor som drömmig eller rädsla för att urvattna ord som fantastisk. Men kanske var måndagen det tillfälle då just de orden var som mest lämpade. Från vacker fukt i luften i form av dimma till mindre mysig fukt i luften i form av spöregn från sidan någon dag senare. Mindre älskvärt. Igår ställde jag mig tveksam till om dagen ens varit ljus?

DSC_4945

När dagsljuset helt saknas växer längtan efter tända ljus, jul-dofter och blommor sig ännu större. Ändå är det något slags limbo. Nästa helg kanske vi åker till Åre för att stanna över julen så att ta hem fler hyacinter, amaryllis och julrosor verkar något onödigt. Längtan står mot realisten i mig. Och idag fick helt enkelt jordorkidén – där den står i fönstret – duga som fredagsblomma.

DSC_4946

Amaryllis

DSC_4929

Aprikos amaryllis kanske just nu är den vanligaste blomman på instagram? Inte mig emot, vackert går väl ändå inte att få för mycket av?

DSC_4909

Så står jag där i affären och skall välja. Röd, vit, rosa, aprikos… Ser de vackra buketterna i minnet. Bilder med fantastiska kombinationer av de stora aprikost färgade blommorna tillsammans med orangetonade små bär och eukalyptus kommer upp – och jag väljer…vita.

DSC_4930

Tråkigt kan tyckas, men sanningen är den att kulörer som inte riktigt gifter sig med de nyanser som redan finns här hemma retar mina ögon. Det där ”skavet” som kan vara så vackert hos någon annan fungerar inte i min vardag, jag får inte riktig ro. Vita – trist eller ej – blir inte alls den där ”wow-effekten” som jag själv känner hos t.ex. Weronica, men för mig funkar det fint. Lite tall får stötta upp blommorna i den hemknutna ampeln. Enkel – på gränsen till banalt – men ändå, kärlek för mig.

Om ordet pynt

Ord, och dess status kan uppta mina tankar. Pynt hamnar långt ner på värdighets-skalan. Pynt är meningslösa prylar utan någon längre livslängd. Kanske är det dessutom plastigt och lite för mycket glitter. Eller?

DSC_4319

Vad är egentligen skillnaden på pynt och dekorationer? På prydnadsföremål och rariteter? Kan en raritet användas som pynt?

DSC_4320

I den världen jag växte upp var inte inredning intressant. Känslor jag fick med mig – och nu brottas med – är bland annat ytlighet och meningslöshet, men hur många gånger jag ändå sett de där axelryckningarna eller känt av ointresset påverkar miljöerna i min omgivning mig mer än mycket annat. Så här och nu slår jag ett slag för julPYNT, och pappersPYNT är något av de första som nu finns på plats inför adventshelgen. Kanske inte några rariteter direkt men ändå – så enkla och fina!

Mitt bästa loppisfynd

DSC_0577

Just de saker som hör julen till känns lite extra fina att finna second hand. Vet inte om jag känner så för att julen ändå är en traditionell högtid och saker som fått vara med ett par år lättare förmedlar samma känsla eller om det snarare beror på den korta period under året vi har framme dessa prylar och då tar det emot lite att köpa nytt för de där få dagarna det används. Hur som helst så är det helt klart ett tips att leta julpynt (ser ofta superfina julkulor t.ex.) på loppis!

När Weronica frågade efter det bästa loppisfyndet var det svårt att välja, men med adventshelg 11 dagar bort fick det bli några värmande ljusstakar och en liten klocka. En liten samling som plockas fram när december närmar sig.

Här, hos Elsa Billgren, finns fler loppisfynd.

 

Kottar och konst

DSC_3905

På väggen ovanför soffan har jag länge tänkt att jag vill ha någon konst i större format. Jag tänker mig något i en färgskala som är jordad och lugn, något jag inte tröttnar på allt för fort och som dessutom går ihop med väggen bredvid som redan har foton uppsatta. En del av Dan Isac Wallins foton gillar jag även om många av dem är för kulörta för att funka här. En annan favorit är Cecilia Hedins Faroe Islands, men även där kanske inte riktigt färgskalan funkar. Hos Krickelin är alla foton ljuvliga, men ändå har jag inte funnit något som passar in i färg och format. Svartvitt blir för trist och hårt och jag vill inte ha varken fotade eller tecknade nakna kvinnor på väggarna. Lite svårt har jag också för porträtt på människor som inte är bekanta till mig, på något sätt känns det som en främling tagit sig in i min trygga borg och iakttar vårt liv.

DSC_3914

Kraven är uppenbarligen ganska stora (tips mottages tacksamt!) så tills det rätta verket uppenbarar sig sitter IKEA spegeln där. Faktiskt ett av mina favorit IKEA inköp som jag tittat på i över ett år före den slutligen hamnade på vardagsrumsväggen. Så fin i sin runda form med ramen som växer ut nedtill och blir en perfekt plats till en liten porslinsräv. Djur kan man ju inte få för många av…

DSC_3906

Något som också är svårt att få för många av är kottar. Nu när advent närmar sig har spegeln fått en girland av tall-kottar. Girlanden gjorde jag förra året – lätt som en plätt – genom att snurra lite tunn ståltråd runt kottarna som vi hittade i skogen. I samma skog finns även lärk och grenen som ligger på brickan får bli en del av denna söndagens söndagsstilleben.

DSC_3916

Som sagt, tips på vad som skulle kunna passa på väggen mottages gärna!