Söndagsstilleben vecka 15 2017 + tips!

Såg detta vackra foto för ett par dagar sedan och blev något små-kär. Bilder kan stanna hos mig flera dagar och vips gick jag förbi några vackra grenar mitt i skogen. Jag vet att man inte får bryta kvistar och brukar faktiskt hålla mig till sådant som går att plocka från marken men denna gången kunde jag liksom inte motstå. Det där fotot var så starkt på näthinnan.

Nu låter det nästan som om jag försöker skylla ifrån mig – att det inte var mitt fel att kvisten blev avbruten – men så är det självklart inte 🙂 Tar fullt ansvar för olaglig handling och går direkt vidare till att tipsa om Babes fina blogg. Troligen har ni inte missat den, men OM så skulle vara fallet så finns den om du klickar här.

DSC_3553

Varje söndag vill jag också tipsa om Åsa och Annelie. Såhär på påskdagen passar Åsas ägg fint eller kanske Annelies videung som ju matchar med dagens tema.

Söndagsstilleben vecka 14 2017

Det finns några föremål som jag aldrig tröttnar på. De små bollvaserna från vasakeramik är ett exempel, keramik från Lindform ett annat och Kajsa Cramers tunna lervaser – som lika gärna kan vara ljuslyktor eller penselförvaring – ett tredje.

DSC_3234

Den tunna oregelbundna lerkanten är så vacker och ljuset blir behagligt om blommorna byts mot ljus framåt skymningen, men i ärlighetens namn så har nog mina ”vaser” mest fått bära upp blommor. Just idag blev det vädd och en lupiblad.

DSC_3221

De första vaserna fick flytta hit när jag genom något socialt medie läst att man kunde få besöka Kajsas verkstad i bottenvåningen på en villa. Pappa och jag åkte dit några veckor före jul då mammas julklapp skulle inhandlas. Inte kunde jag motstå att julhandla till mig själv, hade haft vaserna på önskelistan länge och att få se drejplatta, lera och kajsa själv gjorde inte förälskelsen mindre.

DSC_3221

Samlingen är idag något större men fortfarande lika uppskattad. Tidlöst vacker och ändå så enkel att man inte tröttnar i första taget.

Om morgonen

DSC_2974

Väckarklockans signal hinner inte ljuda, morgonen börjar tidigare än vad signalen föreslår. Fåglarna kvittrar och välkomnar våren i kapp med medmänniskorna som på given signal efter månadsskiftet lyft blickarna från gruset på asfalten till att möta varandras blickar igen. Ljuset sprider sig sakta och vid sex-snåret behövs inte längre några lampor. Men ljus – tända stearinljus – ger en känsla av morgonro oavsett klockslag för frukosten.

DSC_2944

Barnens ointresse för maten, deras önskan om att som genom ett trollslag få ner frukosten i magen, är något jag minns från min egen barndom. Men minnen om hur den elfte födelsedagen kom med plötslig hunger finns också där, en dag var plötsligt maten god och frukosten extra fin. Under en period var ambitionen till och med så hög att kylskåpet fylldes med kalljäsning under natten.

DSC_2967

Tillslut har vi alla fått något i våra magar, barnen skyndar vidare. Barnen som med stormsteg blir större och större. Barnen som vill vara stora och gå själva till skolan. Jag blir ensam kvar, tittar på klockan och inser återigen fördelen med att ha jobbet nära. Plockar bort frukostrester, havremjölk som bildat ringar efter glasen, kanel som pudrats utanför gröten, smulor från Lisas favoritbröd. Bordet torkas, disken hamnar i maskinen, tänderna borstas och skorna åker på. Och så hamnar blicken där i köket, för bara några minuter sedan var där barn, liv och stök. Nu är allt så stilla. Kameran hänger på kroken i hallen, ett par tre bilder klickas snabbt. Lugnet i bilden som visar sig nu och kontrasten som sitter kvar i huvudet. Kameran hittar sin krok igen, dörren låses, på tre minuter är jag på jobbet och där tar en tredje variant av liv fart. Tre helt olika liv inom loppet av en kvart.

Funktionellt eller fint?

DSC_2290

Nä, jag tänker inte att det ena måste utesluta det andra, men ibland kan det vara en utmaning att få båda kriterierna helt uppfyllda.

DSC_2277

Vårt badrum är litet. En tvätt-pelare, ett badkar, handfat med skåp och två vägg-skåp som en snickare fått bygga är vad som får plats. Allt som gick att ”vägghänga” är vägghängt vilket innefattar toalettstol, handfatsskåp liksom papperskorg och toalettborste. Tyvärr är vägghängda badkar ytterst sällsynta men tänk vad praktiskt om det fanns! -städningen under badkaret känns alltid mindre lockande.

DSC_2262

För det är just det det handlar om för mig. Det skall vara lättstädat, och allt skall ha sin plats. Att leta efter saker som inte är där de borde vara gör mig lätt grinig, att lägga tid på onödigt letande känns….onödigt? Så praktiskt och funktionellt är viktigt.

DSC_2295

Men så är det den där nischen. Den som jag bara var tvungen att propsa på när vi renoverade för kanske tre år sedan. Den är inte främst praktisk. Inte direkt funktionell heller. Ytterligare ett stängt skåp hade med stor säkerhet varit mer lättstädat. Men något att vila ögonen på, något som var mer fint än funktionellt ville esteten i mig ha.

DSC_2262

Plåster finns i en liten burk. Hårband i en annan. Smycken jag aldrig använder (det vill säga alla smycken jag äger) i en tredje. Det funkar helt klart, och tack och lov finns därmed ett användningsområde för alla de små kära burkar och askar som finner sin väg till vårt hem. Glashyllor är tyvärr inte förlåtande mot damm, men oj vad hyllorna ändå är värda att vara där. Funktionellt – ja och nej, Fint – (om jag får säga det själv) ja.

DSC_2297

Det där med te

DSC_1605

Näe, jag hittar liksom inte orden, men vad slår egentligen en riktigt varm kopp te och lite bläddrande i residence? En stund med händerna slutna runt koppen och ögonen vilandes på vackra bilder. Chai, citron eller bara vanligt te, men gärna mjölk i och gärna så stor kopp som möjligt. Mycket värt när dagarna snurrar lite för fort förbi.

 

 

Om ordning och kök.

Att falla för någon med samma ordningssyn är kanske en osannolik dröm. Hade båda tyckt att torka diskbänken är en viktig syssla före man lämnar hemmet – gissar jag att vardagen troligen haft färre gropar. Den där koppen som ”sedan” skall stoppas i diskmaskinen hade enligt mig inte gjort något om den istället genast hamnade i maskinen. Kylskåpet skulle kännas något trevligare om inte en ny förpackning X öppnades före den äldre förpackningen med X var slut…

DSC_1643

Just i köket är jag som känsligast, gnälligast och grinigast. Där mat skall tillagas eller bara plockas fram vill jag ha ordning och reda. Var sak på sin plats för att slippa lägga onödig tid på att leta och vältorkade bänkar för att ha fria, rena ytor att jobba på. Så viktigt för mig och sååå oviktigt för andra.

DSC_1647

Selektivt seende hade varit en gåva. Att slippa notera smulorna, tallriken och besticken som ögonen ändå hänger upp sig på. Att kunna välja att inte reagera på vad mina ögon uppfattar som stökigt och framför allt, att därmed kunna strunta i saker och ting.

DSC_1648

Men jag kan inte. Jag försöker gång på gång att ignorera koppen och vad gör det att bordet har intorkad havremjölk över bordsskivan? Spelar det egentligen någon roll om diskmaskinen sätts igång nu eller om några timmar? Nä, det gör ju inte det och jag förstår hur oviktigt det borde vara. Jag förstår, men jag kan inte omsätta förståndet till en äkta känsla i kroppen. För hur mycket härligare är det inte att slå sig ner med tekoppen och slippa titta ut över disken? Att inte glaset klibbar fast i bordet när det är dags att dricka ur det? Och att kunna lägga tomaterna direkt på diskbänken utan oro för vad som legat där förut. Ganska härligt enligt mig.

 

 

 

 

 

 

 

Kulören rosa

DSC_1702

Hanna Wendelbo (som finns både här, här och här) håller i #fotoutmaningmars2017 på instagram och idag, på internationella kvinnodagen, är ordet rosa. Rosa som jag inte ens kan minnas att jag tyckte särskilt mycket om som barn. Rosa som båda barnen har älskat mellan 2 och 5 års ålder. Rosa som båda mina systrar fortfarande älskar.

DSC_1705

Just det där att båda våra flickor haft en ”rosa period” tycker jag är otroligt intressant. Vad är det som gör det? Har mitt motstånd mot rosa påverkat så önskan efter kulören blir ännu större? Är det något med att barn får mycket uppmuntran (”så fiiiin du är!”) när de har rosa små klänningar? Eller är det något inifrån dem, utan påverkan av omgivningen?

DSC_1682

Av mina tillhörigheter är det få som är just rosa, men denna kannan med tillhörande koppar som stod där på en hylla på loppisen blev till och med jag förtjust i. Särskilt med lappen som sitter kvar under koppen.

 

På bordet

Senaste åren har det varit en hög tröskel att ta sig över för att laga mat. En lillasyster som sondmatats på grund av leukemibehandling och inte kommit igång med maten efter det och en storasyster med allergier mot allt möjligt från ägg och mjölk, via fisk och kyckling till baljväxter, melon och banan. Lägg till det en pappa och man som förr önskade sig ett piller som växte i magen så man slapp äta. Den tanken har han dock släppt och kan nu för tiden se mat som något helt okej, men i familjen är det med andra ord få som hurrar för middag. Lika bra att äta ”frukost” flera gånger om dagen…

dsc_1002

Frukost har senaste 20 åren varit favoritmålet för mig. Under gymnasiet kalljäste jag ofta bröd i kylen för att kunna få nybakat på morgonen. Behöver det läggas till att de flesta jämnåriga hellre sov en halvtimma längre? Fortfarande är frukosten – och morgonstunden vi sitter ner – något jag kan längta till.

dsc_1009Till frukost vill jag gärna ha mycket att välja på, att kunna plocka lite av allt. Dock måste alltid te och en skål filmjölk finnas med. Just nu lägger jag gärna till lingon vilket är något jag för 10 år sedan inte tyckte om alls. Lustigt det där att smaken ändras med tiden.

dsc_1013

Nu är både blodapelsinerna och granatäpplena lite extra goda, så det gäller att passa på. Vad är era frukostfavoriter?

 

 

Sista hösten

Nakna kvistar med bär, kan det bli mer höst? För mig är den nog bara gula lönnlöv som slår det.

dsc_7416

Idag fick de skrumpna bären lämna Kajsa Cramers fina keramik för nu blir det hyacinter, amaryllis och julrosor för hela slanten.

dsc_7419

Lampljus gör sig inte på bild, men ibland finns inga bra alternativ.

Söndagsstilleben vecka 45 2016

De bleka blommornas tid är här. Vackra fröställningar och torkade grenar går att finna på söndagspromenaderna och hamnar i glasvaser här och där. Håller en evighet helt utan omvårdnad. Praktiskt för en med fingrar som inte drar mot grönt.

dsc_7128

…men visst vill man blanda upp med lite levande också?