Söndagsstilleben mitt i hösten

På väg hem får jag nästan gnugga mig i ögonen. När eftermiddagssolen träffar trädens höstlöv uppstår de mest mättade gula kulörerna som skådats. På just vår gata har grannarnas buskar låtit sin jullängtan blomma ut fullt och visar upp rödare toner än tomten själv skulle kunna frambringa. Hösten visar just nu upp sig i all sin prakt.

Innanför vår dörr är intrycket ett helt annat. Här har istället höstens löv hunnit falla till marken och tappa sin kulörthet. Tonerna är dova och ljuset lugnt. När någon säger att jag har ”natur-toner” hemma hos mig undrar jag lite – för är det inte i naturen just alla livets färger finns? Från fuchsians mättade lila till körsbärsträdet pastelliga rosa eller vårens första små gröna blad?

DSC_2234

Onekligen börjar naturen i alla fall dra sig tillbaka. Några luktärter blommar fortfarande och chokladblomman är ännu frikostig, men snart är det dags att byta till mossa, äpplen och gran. Var sak har sin tid. Men just idag fick chokladblomman hedersplatsen på matbordet tillsammans med loppis-lampan. Länge leve höstmyset!

 

Återvinning

En bukett delas upp, görs om och glänser ett par dagar. Sällan står sig allt i buketten fint och friskt lika länge och denna buketten var inget undantag. Idag lever den vidare i två små vaser som jag nästan är mer förtjust i än den större varianten. Vet inte hur många gånger jag sagt och tänkt det men det slår mig liksom gång på gång; för mig är Ernst ordspråk ”I det enkla bor det vackra” verkligen mitt i prick.

Stor kärlek till det lågmälda, finstämda, ljuva som pratar med små bokstäver.

 

We decor life – Till bords (& den trista sanningen)

I min önskevärd sitter vi alla fyra i familjen tillsammans runt köksbordet. Maten vi äter är god, grön och fylld av bra näring, men det är inte det som är det viktiga. Samtalet är glatt och varmt och ingen tittar på klockan. När alla ätit upp dukar vi tillsammans ut och när barnen plockat in i diskmaskinen fortsätter vi vuxna att städa undan det sista. Trevligt va?

DSC_1641

Men det där har fortfarande inte hänt hos oss. Lisas allergier (mjölk, ägg, fisk, kyckling, skaldjur, bönor, ärtor, alla baljväxter, soja, alla nötter inkl. mandel och cashew, banan, ingefära, melon…listan är ännu längre) begränsar utbudet och Stinas första år med cancer och sondmatning är en del av sanningen, men lika mycket handlar det om tider att passa. Någon behöver stanna på jobbet, en annan har danslektion, den tredje får bråttom iväg till kusinen medan den fjärde har svårt att äta lagad mat för sent på kvällen.

DSC_1650

Skulle tre av fyra ändå lyckats samlas runt bordet som är dukat med tre olika alternativ slår hjärtat ett extra litet glädjeslag. Några minuters samtal om vad som hänt i skolan under dagen. Några få minuter blir det sedan behöver någon tydligen hälla vatten på sina nudlar som efter det inte blir goda vilket sammanfaller med en plötslig mättnad. En annan undrar varför man inte får ha Ipad när vettiga samtalsämnen ändå inte avhandlas och den där tredje suckar lite men är ändå varm i hjärtat för de där minutrarna matstunden började med.

DSC_1655

Sådan är vår sanning allt som oftast men med små steg kanske vi kan närma oss önskevärlden, åtminstone någon dag i veckan?

Hos Weronica finns ett mer levande bord jag mer än gärna sitta vid. Titta in där vet ja!

 

Loppis

Konsumtion har tagits upp på många sätt och inom många områden senaste åren. Vi bör konsumera mindre och mer medvetet. Våra tankar och önskningar måste landa längre bort än hos oss själva och vad som är bäst och lättast för just mig – just nu. I denna andan sprider sig loppis-fyndandet som en löpeld. Våra loppis-inköp sätter ett mindre avtryck på jordklotet och samvetet blir lättare. Men behöver vi de saker vi köper? Även om det är loppis?

Jag är en av dem som kan bli riktigt förälskad i en skål, en ljusstake eller ett fint fat. Vill känna, bära runt och ha nära mig. Men ibland undrar jag… Hur många ljusstakar är befogat att ha? När äger sakerna mig istället för tvärtom?

 

DSC_9656

Men vem kan motstå en kanna? Rosa, handmålad, med fina koppar till från Florence. Loppisfynd, kärlek och ännu en pryl.

Söndag

DSC_0270

Kantareller hamnar sällan i svampkorgen, av någon anledning hittar vi sällan dem, men bättre går det med trattkantareller. Skogsturen blev inte många steg då det mest var att böja sig och plocka svamparna som nu ligger utspridda och väntar på vidare rensning. Med sina fina höstfärger fick de bli dagens söndagsstilleben.

DSC_0269

Hos Annelie finns mer höststilleben och nog tycker jag att det finns lite höstkänsla även i Åsas bild.

 

Dags att plocka!

DSC_9341

Det är nu allt mognar. Blåbär, lingon, björnbär. På träden är plommon, äpplen och päron på gång, i skogen finns kantareller…även om inte just vi i vår familj är så bra på att hitta dem. Tyvärr. Men trattkantareller brukar gå bättre!

DSC_9340

Björnbär hittades dock härom dagen och efter hjortron så kanske det är mitt favoritbär. Perfekt som topping med pumpafrön på keso eller fil. Inte helt fel med lite kardemumma till också.

DSC_9327

Vanemänniskan i mig vill alltid äta fil. Oftast men havrekli, kruskakli, hela havrekärnor, nötter, frön och lite kockos. Kanel och hela linfrön blir det också ofta och jag tycks aldrig tröttna, men när det bjuds björnbär är till och med jag beredd att gå ifrån vanorna.

DSC_9352

Vilka är era favoriter att toppa skålen med?

DSC_9333DSC_9337

Boktips

DSC_7809

För ett par år sedan stängde jag av TV´n. Det fanns inte några program som fångade mitt intresse tillräckligt för att otåligheten inte skulle göra sig påmind. Ibland började jag se något men oftast slutade det med att jag samtidigt vek tvätt, plockade in i diskmaskinen i rummet bredvid eller bläddrade i någon tidning. Undantaget är ”På spåret” som fortfarande fängslar mig totalt.

När Stina var som sämst i sin cancerbehandling lämnade min mamma en dag en ”två dagar-bilaga” från GP på sjukhuset. I bilagan fanns ett reportage från Charlotte Rydings kök som jag tittade på om och om igen. I samma bilaga hade också Frida Ramstedt en sida som fångade mitt intresse. Under Fridas bild fanns också en blogg-adress. Blogg var något jag aldrig läst och jag var helt övertygad om att bloggar bara var som öppna dagböcker, något som inte intresserade mig alls, men jag testade i alla fall att slå in adressen. Där och då insåg jag hur fel jag hade. Många långa vakna och oroliga nätter följde och så småningom hade jag läst alla inlägg som fanns i Fridas arkiv och fler bloggar därtill.

Nu är det som en rutin att scrolla igenom några sidor på kvällen, som ett sätt att lämna dagen och få huvudet att sluta fundera, planera och projektera. Bildknark är mitt sätt när andra tittar på TV.

Hur mycket jag än tycker om scrollandet så är en bok eller tidning alltid något lite extra. Gärna med fin papperskvalitet och tygklädd pärm. Några böcker har bläddrats i fler gånger än vad som går att minnas, andra plockas fram mer sällan, men i traven som just nu ligger i trappan finns bland annat Ida Magntorns Home Stories (tror Ida har ny bok på gång), Lars Lerins Naturlära (som jag först lånade på obestämd framtid av min mormor och när jag sedan lämnade tillbaka den fick jag den åter av henne i gåva. Hon såg nog min plågade min när jag skulle lämna den…), boken ”Hemma” är ett loppisfynd som jag förknippar med Jette på Floramor och Krukatös då jag under en period var tillsammans med sonen och spenderade mycket tid tillsammans med Jette som inspirerade mig stort. Även tre böcker från IKEA ligger i traven; Var Dags Fest, Hitta och boken med en av mina favoriter – Ingegerd Råman.

Många fler bra böcker finns i gömmorna här hemma och biblioteket är ju en fantastisk plats, så tipsa gärna om ni har några favoriter!

DSC_7810

På bordet

DSC_6867

Förra – eller om det var förr-förra? – året letades utemöbler till förbannelse. Inget var både fint, bekvämt, praktiskt och överkomligt till priset. Det slutade med brädgården, färgaffären och IKEA. Av fem breda brädor, lite fönsterfärg och benbockar blev det till sist ett bord tillräckligt stort att stå på altanen. Inte drömbordet men ändå helt okej.

DSC_6861

Nu när bordet väl stod där skulle nog fler måltider intas utomhus. Bordet skulle få vara just bord och bära tallrikar, glas, bestick och kastruller… Men kanske att det inte blivit riktigt så. Med stora fönster mot altanen har snarare funktionen ”uppbärare av allt möjligt” blivit bordets primära syfte. Visst intas en och anan måltid där också men i huvudsak har det blivit en plats för favoritblomman, grenen eller något annat att vila ögonen på. Just nu finns klöver i en korg, trollhassel och några gröna glasföremål. Kanske en lika fin funktion som matplats.

DSC_6864