Funktionellt eller fint?

DSC_2290

Nä, jag tänker inte att det ena måste utesluta det andra, men ibland kan det vara en utmaning att få båda kriterierna helt uppfyllda.

DSC_2277

Vårt badrum är litet. En tvätt-pelare, ett badkar, handfat med skåp och två vägg-skåp som en snickare fått bygga är vad som får plats. Allt som gick att ”vägghänga” är vägghängt vilket innefattar toalettstol, handfatsskåp liksom papperskorg och toalettborste. Tyvärr är vägghängda badkar ytterst sällsynta men tänk vad praktiskt om det fanns! -städningen under badkaret känns alltid mindre lockande.

DSC_2262

För det är just det det handlar om för mig. Det skall vara lättstädat, och allt skall ha sin plats. Att leta efter saker som inte är där de borde vara gör mig lätt grinig, att lägga tid på onödigt letande känns….onödigt? Så praktiskt och funktionellt är viktigt.

DSC_2295

Men så är det den där nischen. Den som jag bara var tvungen att propsa på när vi renoverade för kanske tre år sedan. Den är inte främst praktisk. Inte direkt funktionell heller. Ytterligare ett stängt skåp hade med stor säkerhet varit mer lättstädat. Men något att vila ögonen på, något som var mer fint än funktionellt ville esteten i mig ha.

DSC_2262

Plåster finns i en liten burk. Hårband i en annan. Smycken jag aldrig använder (det vill säga alla smycken jag äger) i en tredje. Det funkar helt klart, och tack och lov finns därmed ett användningsområde för alla de små kära burkar och askar som finner sin väg till vårt hem. Glashyllor är tyvärr inte förlåtande mot damm, men oj vad hyllorna ändå är värda att vara där. Funktionellt – ja och nej, Fint – (om jag får säga det själv) ja.

DSC_2297

Det där med te

DSC_1605

Näe, jag hittar liksom inte orden, men vad slår egentligen en riktigt varm kopp te och lite bläddrande i residence? En stund med händerna slutna runt koppen och ögonen vilandes på vackra bilder. Chai, citron eller bara vanligt te, men gärna mjölk i och gärna så stor kopp som möjligt. Mycket värt när dagarna snurrar lite för fort förbi.

 

 

Om ordning och kök.

Att falla för någon med samma ordningssyn är kanske en osannolik dröm. Hade båda tyckt att torka diskbänken är en viktig syssla före man lämnar hemmet – gissar jag att vardagen troligen haft färre gropar. Den där koppen som ”sedan” skall stoppas i diskmaskinen hade enligt mig inte gjort något om den istället genast hamnade i maskinen. Kylskåpet skulle kännas något trevligare om inte en ny förpackning X öppnades före den äldre förpackningen med X var slut…

DSC_1643

Just i köket är jag som känsligast, gnälligast och grinigast. Där mat skall tillagas eller bara plockas fram vill jag ha ordning och reda. Var sak på sin plats för att slippa lägga onödig tid på att leta och vältorkade bänkar för att ha fria, rena ytor att jobba på. Så viktigt för mig och sååå oviktigt för andra.

DSC_1647

Selektivt seende hade varit en gåva. Att slippa notera smulorna, tallriken och besticken som ögonen ändå hänger upp sig på. Att kunna välja att inte reagera på vad mina ögon uppfattar som stökigt och framför allt, att därmed kunna strunta i saker och ting.

DSC_1648

Men jag kan inte. Jag försöker gång på gång att ignorera koppen och vad gör det att bordet har intorkad havremjölk över bordsskivan? Spelar det egentligen någon roll om diskmaskinen sätts igång nu eller om några timmar? Nä, det gör ju inte det och jag förstår hur oviktigt det borde vara. Jag förstår, men jag kan inte omsätta förståndet till en äkta känsla i kroppen. För hur mycket härligare är det inte att slå sig ner med tekoppen och slippa titta ut över disken? Att inte glaset klibbar fast i bordet när det är dags att dricka ur det? Och att kunna lägga tomaterna direkt på diskbänken utan oro för vad som legat där förut. Ganska härligt enligt mig.

 

 

 

 

 

 

 

Kulören rosa

DSC_1702

Hanna Wendelbo (som finns både här, här och här) håller i #fotoutmaningmars2017 på instagram och idag, på internationella kvinnodagen, är ordet rosa. Rosa som jag inte ens kan minnas att jag tyckte särskilt mycket om som barn. Rosa som båda barnen har älskat mellan 2 och 5 års ålder. Rosa som båda mina systrar fortfarande älskar.

DSC_1705

Just det där att båda våra flickor haft en ”rosa period” tycker jag är otroligt intressant. Vad är det som gör det? Har mitt motstånd mot rosa påverkat så önskan efter kulören blir ännu större? Är det något med att barn får mycket uppmuntran (”så fiiiin du är!”) när de har rosa små klänningar? Eller är det något inifrån dem, utan påverkan av omgivningen?

DSC_1682

Av mina tillhörigheter är det få som är just rosa, men denna kannan med tillhörande koppar som stod där på en hylla på loppisen blev till och med jag förtjust i. Särskilt med lappen som sitter kvar under koppen.

 

På bordet

Senaste åren har det varit en hög tröskel att ta sig över för att laga mat. En lillasyster som sondmatats på grund av leukemibehandling och inte kommit igång med maten efter det och en storasyster med allergier mot allt möjligt från ägg och mjölk, via fisk och kyckling till baljväxter, melon och banan. Lägg till det en pappa och man som förr önskade sig ett piller som växte i magen så man slapp äta. Den tanken har han dock släppt och kan nu för tiden se mat som något helt okej, men i familjen är det med andra ord få som hurrar för middag. Lika bra att äta ”frukost” flera gånger om dagen…

dsc_1002

Frukost har senaste 20 åren varit favoritmålet för mig. Under gymnasiet kalljäste jag ofta bröd i kylen för att kunna få nybakat på morgonen. Behöver det läggas till att de flesta jämnåriga hellre sov en halvtimma längre? Fortfarande är frukosten – och morgonstunden vi sitter ner – något jag kan längta till.

dsc_1009Till frukost vill jag gärna ha mycket att välja på, att kunna plocka lite av allt. Dock måste alltid te och en skål filmjölk finnas med. Just nu lägger jag gärna till lingon vilket är något jag för 10 år sedan inte tyckte om alls. Lustigt det där att smaken ändras med tiden.

dsc_1013

Nu är både blodapelsinerna och granatäpplena lite extra goda, så det gäller att passa på. Vad är era frukostfavoriter?

 

 

Sista hösten

Nakna kvistar med bär, kan det bli mer höst? För mig är den nog bara gula lönnlöv som slår det.

dsc_7416

Idag fick de skrumpna bären lämna Kajsa Cramers fina keramik för nu blir det hyacinter, amaryllis och julrosor för hela slanten.

dsc_7419

Lampljus gör sig inte på bild, men ibland finns inga bra alternativ.

Söndagsstilleben vecka 45 2016

De bleka blommornas tid är här. Vackra fröställningar och torkade grenar går att finna på söndagspromenaderna och hamnar i glasvaser här och där. Håller en evighet helt utan omvårdnad. Praktiskt för en med fingrar som inte drar mot grönt.

dsc_7128

…men visst vill man blanda upp med lite levande också?

Bästa doften

Doftljus i all ära, men idag undrade Stina om hon fick ta med sig en använd tändsticka in på sitt rum, som för att bevara doften av när ljus tänds. Och jag håller med henne (även om använda tändstickor inte är något jag samlar), att tända – och blåsa ut – ljus doftar verkligen gott men ännu bättre är det kanske att öppna ytterdörren, kall och frusen, när det eldas i braskaminen. Att mötas av värmen och nästan kunna ana vilket typ av träslag som eldas. Ljuvligt!

dsc_7139

 

Favoriter

Hos mig finns en liten önskan om att saker, prylar och föremål i omgivningen inte påverkade mig, att ögonen bortsåg från allt smått. Kanske hade det då varit lättare att trivas i miljöer där en 60-tals soffa placerad framför vägg-orden ”cape diem” är en del av vardagen. Där en pastellfilt ligger sida vid sida med en mustigt senapsgul kudde. Där ett grovhugget furuskåp från 70-talet står bredvid stålrörsmöbeln från 2006. Ibland är det kontraster som tillför, ibland blir det bara en (o)salig röra i mina ögon.

Just saker, prylar och föremål har jag en hel del av och några favoriter, som fått vara med många år nu – fortfarande lika älskade – är Kajsa Cramers vackra keramik. Kanske rörigt i någons ögon, men för mig så vilsamt.

dsc_6910