Söndagsstilleben

En vecka till är lite för fort över. Söndagen kommer strax efter att man somnat på måndagskvällen. Känns det som i alla fall. Vissa söndagar blir det söndagsstilleben, andra söndagar blir det annat. Lite som med det mesta, till och från.

DSC_2374

Stilleben – på Wikipedia står det: ”även kallat nature morte, är en motivkategori inom måleri och fotografi, som bara innehåller föremål. Ofta gäller det sådant som hör till hemmet: bordsserviser, blommor, böcker, men ibland dödskallar (vanitasmotiv), dött villebråd och dylikt sedda på nära håll.”

Kanske är allt runt mig stilleben, eller så är det tvärt om, att inget är det, men porslin, skålar, blommor och annat smått och gott kan inte bara ”hamna” någon stans. Posthögen mår jag bäst av när den är sorterad. En blomma i en kulör som inte riktigt stämmer i sammanhanget stör mitt öga tills den är flyttad, en sladd som ligger framme – men är i rätt kulör och snyggt virad, lagd symmetriskt högst upp på den sorterade posthögen där det översta pappret såklart är i rätt färgskala – gör inget, medan en skrikigt turkos sladd utspridd över bänken ger lätt hjärtklappning.

DSC_2370

Vårt kök är nu snart tolv år gammalt. Förr fick kök leva i evigheter, nu är det inte riktigt så längre, men vi har inga planer på att byta. Jag trivs även om en del detaljer helt klart känns daterade och börjar bli slitna. Öppna hyllor samlar dam, men jag skulle inte stå ut om väggen var full av överskåp då köket ju är litet och smalt.

DSC_2375

På de öppna hyllorna skapas – medvetet ibland, men oftast lite i farten – någon typ av stilleben. Saker som jag bara känner att jag vill ha nära, favoritprylar helt enkelt.

DSC_2381

Den lilla grenen råkade jag bryta av när jag planerade om busken. Nästan glad för det så den nu får stå och lysa upp ett av kökets stilleben. Om man nu kan kalla des stilleben när det bara är vardagen ståendes rakt upp och ner på ett hyllplan.

Päron

DSC_9420

Söndagar med stilleben är nu en kär tradition. Har ni sett Åsas och Annelies?

I går var regnet lätt och mjukt, höstluften närvarande och dofterna fuktiga. Övergången från sommar till höst kom snabbt, plötsligt och nästan lite oväntat. Hur mycket jag än längtat efter att kunna andas fritt igen, få klä mig i lager på lager och komma tillbaka till rutiner så finns en sorg i bröstet. Kanske handlar sorgen lika mycket om att terminsstarten gör det så uppenbart att barnen blivit stora som att sommaren varje gång får mig att känna mig allt för udda som inte kan njuta av rosé och solande på stränder. Som ett misslyckande att inte heller detta året lyckats passa in och bli den där sommarälskaren.

Något som känns betydligt mer älskvärt med de senaste månaderna är vilket fantastiskt frukt-år det resulterat i. Fruktträden och bärbuskarna fullkomligt översvämmas av frukt och bär. Min syster har äpplen och päron i överflöd och några av päronen fick följa med hem till oss och bli en del i ett stilleben.

Allra mest älskvärt är nog ändå denna favoriten. Vet inte hur många gånger jag lyssnat, men tröttna verkar jag aldrig göra.

DSC_9421

Hösten

På min kökshylla står just nu en liten kvist ljung. Även om kulören inte är min favorit kunde jag inte låta bli att plocka med mig från skogen härom dagen. Ljung får mina tankar att förflyttas till tidig höst, till skog som luktar kåda och till knastrande torra marker. Med 32 grader idag – eller kanske ännu mer? – verkar det som hösten låter vänta på sig, men skogen knastrar oroväckande torr. Regnlängtan har aldrig varit större.

DSC_8172

Söndagsstilleben

DSC_5811

Jag är inte beredd att kompromissa bort form till förmån för funktion men är inte heller beredd på motsatsen – att bara prioritera form. Båda måste få leva tillsammans sida vid sida för att jag skall trivas. För mig känns vardagen mycket enklare när saker man använder ofta finns lätt-tillgängliga och var sak har sin plats så man slipper letandet. Finns inte många saker som retar mig så mycket som när handduken saknas på sin krok, när nycklarna inte hänger i skåpet eller när jag snubblar över tusen skor i hallen även om skolådan är 30 cm åt höger. Ett annat exempel på det där som faktiskt underlättar lite – även om det låter otroligt banalt – är saxen som hänger på en krok i köket. Saxen används flitigt och det är så smidigt att slippa dra i lådor med kletiga händer när något litet klipp behövs. Men för att det skall vara tillgängligt och bekvämt måste det inte bli fult och för mig är köksbrickan från en loppis i Järpen ett sådant exempel; salt använder vi ofta på maten och i köksfönstret bredvid den lilla fredagsbuketten står flingsalt i ett loppis-glas. På alla sätt win – win.

DSC_5808

Som alltid finns fler söndagsstilleben hos Åsa och Annelie.

I köket

DSC_5384

Öppna hyllor kräver nästan vackert porslin, tjusiga vaser eller fina ljusstakar, favoriter som gärna får stå synligt och ge den där vardagsglädjen. Men mitt allra bästa ”hyllpynt” är nog ändå de slingrande bladen, för visst är de fina?

DSC_5382

Sann vardagsglädje när både ugn och diskmaskin gått sönder inom loppet av en vecka…

Favorit

Nu är det strax över tre år sedan jag via instagram – efter tips från Trendenser – kontaktade Vasakeramik. Jag och Stina virrade runt ett tag före vi hittade rätt och tur var det väl att vi tillslut kom fram för denna lilla bollen är mig så kär! De flesta små vaser eller föremål brukar få pausa i ett skåp då och då, men denna står alltid framme. Så fin så det inte gör så mycket om den för tillfället saknar blomma.

DSC_4777

Just nu en liten pelargonblomma i men genom åren har den fått bära upp lite allt möjligt.

Och värmen ger inte upp

För någon dag sedan slank ”jag behöver nog inte köpa shorts, det är ändå så få dagar man använder dem” ur min mun. De där få dagarna är nu uppe i över en månad och vi har bara andra juni.

DSC_4517

Varm mat i värmen lockar inte alls. Vill bara äta kallt med mycket vätska i, som fil, frukter eller grönsaker. Och kanske några nötter också. Skall sanningen fram så skär jag gärna upp massor av tomater och doppar i utrörd tahini med extra salt. Så himla gott men inte direkt någon måltid att skryta med.

DSC_4520

Konstigt nog finns alltid sug efter te. #mintestund är lika efterlängtad oavsett gradantal, kanske har det att göra med lugnet, att en kopp te för en stund stillar den där rastlösheten som jag annars ofta känner.

DSC_4513

Men nu skulle jag gärna ta emot lite tips om någon har en extraordinär sommarfavorit. En sallad? Kall soppa? Har inte varit sugen på något annat än fil eller grönsaker med tahini under senaste månaden tror jag.

DSC_4512

Som bomull

Det må finnas blommor som är fantastiska, överdådiga och ljuvliga. De vi ser gång på gång i våra flöden, de som markerar en ny tid på året och de man väljer i brudbuketten. Men nästan lika ofta som jag scrollar förbi dessa pioner, amaryllis  eller dahlior slås jag av hur mycket jag tycker om det enkla. En liten kvist, en ensam liten blomma eller kanske ett enkelt litet blad där mönstret får tala.

DSC_4467

När skogens dofter är som ljuvast och det tidiga morgonljuset silas mellan trädens stammar för att träffa de små bomullsbollarna är de enkla små tussarna det vackraste som finns. Just där och då kan ingen pion i hela världen överglänsa den lilla vita bollen.

DSC_4499

Hemma på kökshyllan påminner den mjuka svävande bomullen mig om att skogen finns så nära. Jag kan höra fåglarnas kvitter och känna doften av kåda. När dom står där tar jag ett extra djupt andetag och axlarna sjunker lite. Lika mycket som jag älskar primadonnor som vallmo, amaryllis och franska tulpaner, lika mycket älskar jag den lilla vita tussen. Tur att man inte behöver välja det ena eller det andra.

DSC_4501

Vardagsrealism

Det är så mycket jag vill göra, så många idéer att testa eller färdigställa och så går det knappt framåt. Jobb tar upp tankar och tid och det är nästan bara i skogen funderingarna lämnas åt sidan för att istället samla koncentration till att sätta fötterna rätt. Högen med tvätt hemma har nästan växt till ett berg och att börja tapetsera när tvätten ramlar ut över hela vardagsrummet går liksom inte. Tvätten viks och sedan kommer en jobbfråga på telefonen igen och datorn behöver startas. Ingen tapetsering idag heller.

DSC_4418

Listan med saker att göra ligger där på köksbänken som en påminnelse. Penslarna står i vatten med förhoppningar om att skåpet snart skall få en sista omgång färg. Krukan är tömd men inte tillbakaställd i sitt skåp. Allt har bara mellanlandat där på bänken. Men vet ni? Den lilla spackelns röda kant matchar jättevallmons kulör, och det får räcka gott just nu.

DSC_4420

Söndagsstilleben

Klockan är 22:21 och jag sitter fortfarande ute. Filt behövs men med den runt axlarna är det inte direkt kallt. Dofterna är som intensivast på kvällen och det är nu – i skymningen – jag minns varför jag älskar vita blommor så mycket.

Jag försöker tömma kameran på filer men datorn protesterar. FULLT! påstår den. Kanske för många foton med blommor skulle jag gissa. Att sortera och lägga över på externt minne är tråkigare än att dammsuga. Nästan i alla fall. Vill mest bara klicka och klicka igen på kameran för att – om några månader – kunna minnas allt som är så vackert just nu.

För just nu blommar allt samtidigt. Syrén, hägg, lupin, liljekonvalj – allt som doftar och som på några sekunder trollar fram barndomsminnen. Tur man inte är pollenallergisk och täppt i näsan ❤

DSC_4299

DSC_4297

DSC_4301

DSC_4298

På tal om stilleben; lyssna på detta! Så hög igenkänningsfaktor här.