Dags att plocka!

DSC_9341

Det är nu allt mognar. Blåbär, lingon, björnbär. På träden är plommon, äpplen och päron på gång, i skogen finns kantareller…även om inte just vi i vår familj är så bra på att hitta dem. Tyvärr. Men trattkantareller brukar gå bättre!

DSC_9340

Björnbär hittades dock härom dagen och efter hjortron så kanske det är mitt favoritbär. Perfekt som topping med pumpafrön på keso eller fil. Inte helt fel med lite kardemumma till också.

DSC_9327

Vanemänniskan i mig vill alltid äta fil. Oftast men havrekli, kruskakli, hela havrekärnor, nötter, frön och lite kockos. Kanel och hela linfrön blir det också ofta och jag tycks aldrig tröttna, men när det bjuds björnbär är till och med jag beredd att gå ifrån vanorna.

DSC_9352

Vilka är era favoriter att toppa skålen med?

DSC_9333DSC_9337

Boktips

DSC_7809

För ett par år sedan stängde jag av TV´n. Det fanns inte några program som fångade mitt intresse tillräckligt för att otåligheten inte skulle göra sig påmind. Ibland började jag se något men oftast slutade det med att jag samtidigt vek tvätt, plockade in i diskmaskinen i rummet bredvid eller bläddrade i någon tidning. Undantaget är ”På spåret” som fortfarande fängslar mig totalt.

När Stina var som sämst i sin cancerbehandling lämnade min mamma en dag en ”två dagar-bilaga” från GP på sjukhuset. I bilagan fanns ett reportage från Charlotte Rydings kök som jag tittade på om och om igen. I samma bilaga hade också Frida Ramstedt en sida som fångade mitt intresse. Under Fridas bild fanns också en blogg-adress. Blogg var något jag aldrig läst och jag var helt övertygad om att bloggar bara var som öppna dagböcker, något som inte intresserade mig alls, men jag testade i alla fall att slå in adressen. Där och då insåg jag hur fel jag hade. Många långa vakna och oroliga nätter följde och så småningom hade jag läst alla inlägg som fanns i Fridas arkiv och fler bloggar därtill.

Nu är det som en rutin att scrolla igenom några sidor på kvällen, som ett sätt att lämna dagen och få huvudet att sluta fundera, planera och projektera. Bildknark är mitt sätt när andra tittar på TV.

Hur mycket jag än tycker om scrollandet så är en bok eller tidning alltid något lite extra. Gärna med fin papperskvalitet och tygklädd pärm. Några böcker har bläddrats i fler gånger än vad som går att minnas, andra plockas fram mer sällan, men i traven som just nu ligger i trappan finns bland annat Ida Magntorns Home Stories (tror Ida har ny bok på gång), Lars Lerins Naturlära (som jag först lånade på obestämd framtid av min mormor och när jag sedan lämnade tillbaka den fick jag den åter av henne i gåva. Hon såg nog min plågade min när jag skulle lämna den…), boken ”Hemma” är ett loppisfynd som jag förknippar med Jette på Floramor och Krukatös då jag under en period var tillsammans med sonen och spenderade mycket tid tillsammans med Jette som inspirerade mig stort. Även tre böcker från IKEA ligger i traven; Var Dags Fest, Hitta och boken med en av mina favoriter – Ingegerd Råman.

Många fler bra böcker finns i gömmorna här hemma och biblioteket är ju en fantastisk plats, så tipsa gärna om ni har några favoriter!

DSC_7810

På bordet

DSC_6867

Förra – eller om det var förr-förra? – året letades utemöbler till förbannelse. Inget var både fint, bekvämt, praktiskt och överkomligt till priset. Det slutade med brädgården, färgaffären och IKEA. Av fem breda brädor, lite fönsterfärg och benbockar blev det till sist ett bord tillräckligt stort att stå på altanen. Inte drömbordet men ändå helt okej.

DSC_6861

Nu när bordet väl stod där skulle nog fler måltider intas utomhus. Bordet skulle få vara just bord och bära tallrikar, glas, bestick och kastruller… Men kanske att det inte blivit riktigt så. Med stora fönster mot altanen har snarare funktionen ”uppbärare av allt möjligt” blivit bordets primära syfte. Visst intas en och anan måltid där också men i huvudsak har det blivit en plats för favoritblomman, grenen eller något annat att vila ögonen på. Just nu finns klöver i en korg, trollhassel och några gröna glasföremål. Kanske en lika fin funktion som matplats.

DSC_6864

Söndags-sommar-stilleben

DSC_6830

Fin granne och svägerska delar med sig av sin trädgård som får bli en del av söndagens stilleben som just nu står på vardagsrumsbordet. Bredvid den vita väldoftande pionen en keramikburk från Jonsereds Loppis. För någon vecka sedan gav den hjärtklappning redan på håll. Älskar det matta oregelbundna prickiga och den tunna blå linjen nästan längst upp. Kan inte få nog av matt lite grov keramik där händernas skapande får synas.

 

Söndagsstilleben på frukostbordet

Stunden vid matbordet är som något typ av fredad zon för mig. Bråttom får inte existera – om sanningen skall fram så hoppar jag hellre över att äta då. Ringer telefonen får det vänta och knackar någon på dörren skall det erkännas att jag blir lite lätt besvärad.

DSC_6194

Barnen vill sällan sitta vid bordet längre än nödvändigt, men de där stunderna vi faktiskt får tillsammans är så uppskattade. Det måste inte vara långa eller invecklade konversationer, att bara få sitta bredvid varandra – när man nästan alltid annars är på språng – känns fint.

Och så var det det där med porslinet. Tänk att maten kan smaka olika beroende på vilken tallrik den ligger på, att teet är godare i kopp med tunn porslinskant och att ett levande ljus fungerar på samma upphöjande sätt som att få salt på smaklös mat. Fram med finporslinet för alltid!

 

 

Juni

När chocken är total pga upptäckten av att halva juni redan gått behöver några foton som påminner om sommaren landa i det mentala fotoalbummet. Bilder är min bästa väg in till minnen och stämningar. Kanske kan det hjälpa på traven. Tänker att det är  bra om känslan av sommar får landa i medvetandet före höstens friska luft tar vid.

En ruffsig kossa i kvällsljus, stråhatten som ligger slängd på matbordet och spretiga prästkragar – vad känns mer sommar än det?

Söndagsstilleben

DSC_6214

Den eviga favoriten – bollvasen från Vasakeramik – har fått en liten ros i sig. Sandra skrev att ”våren gör oss alla till tjuvar” då vi plockar med oss kvistar hem, och i mitt fall har hon helt rätt. Dock må jag ju försvara mig med att jag aldrig plockar något från någon annans tomt eller där det syns tydligt. Denna lilla rosen satt på en buske bakom någon typ av el-hus eller vad det nu kan heta, och där såg nog ingen annan än jag den. Nästan bättre då att den får full uppskattning hemma på min kökshylla. Eller var det bara ett dåligt försvars-tal?

Fler Söndagsstilleben här eller här.

Min fredagsbukett

 

DSC_6017Precis som Wikipedia skriver råder det delade meningar om vad som är ogräs, och med den del av Wikipedias beskrivning som säger ”växer på platser där de för människor inte är önskvärda” kommer man ganska långt. Maskrosor i gräsmattan = ogräs, maskrosor barnen plockat med stor stolthet = vackert. Kriskål i hela rabatterna = ogräs, kirskål som gått i blom och fyller ut buketter med ett skirt ljust bakgrundsljus = bra.

DSC_6026

På samma sätt tänker jag mig dessa växter som jag tappat namnet på. Ogräs för vissa, men i min trappa en fin glädjespridare som ger mig minnen från en något vildvuxen trädgård ute på västkustens fina Hamburgö. Kanske minns någon annan namnet på växten?

DSC_6025

Fortsatt fin fredag!

Söndagsstilleben och oväntad kulör…

..för nej, rosa är ju inte det jag väljer i första hand. Nu var det dock så att blommorna vi plockade fick styra och det ena gav det andra.

Det händer att jag får blommor i kulörer jag har svårt att se tillsammans med de toner jag redan har hemma. Röda rosor kan verka romantiskt men i ärlighetens namn längtar jag nog mest efter att de skall vissna så det där starkt röda som skär sig lite mot resten av rummet med gott samvete kan flytta till komposten.

Men så var det lördag och blomsterplockarbehovet (mycket användbart ord!) var gigantiskt. Kl. 06 snörades skorna på, vid 07.30 var famnen så full att det knappt gick att bära mer. Hem till vakna barn för frukost och då blev den äldre dottern också lite plock-sugen. Två timmar senare kom vi hem med två famnar till. Tur att vi kunde ge bort lite ”presenter”…

Så står man då där med en uppsjö av fantastiskt söta rosa blommor och det finns inte så mycket annat att göra än att gömma undan de blå-grå kuddarna och låna en rosa dito av yngsta dottern som förvånat lyfter på ögonbrynet. Va? Låna en ROSA kudde?

DSC_5936

Men så fick det bli. Så länge lupinerna och de andra rosa små ljuvliga blommorna (som jag inte kan namnen på?) blommar får livet helt enkelt gå i lite mer rosa.

DSC_5954

 

 

 

Söndagsstilleben maj 2017

Öppna hyllor har som allt här i världen både bra och dåliga sidor. Luftigheten i köket – om man jämför med känslan när hela väggen var täckt med skåp – går inte att prata bort. Å andra sidan är också dammet som samlas svårt att förneka.

DSC_5870

Med dammtorkning kommer alltid en eller annan liten ny blomma/kvist/gren upp på hyllan. Själva hyllplanen börjar bli rejält slitna och repiga, men med lite tjuvplockad silverarv i favorit vasen (alt. ljuskoppen) från Kajsa Cramer glömmer vi reporna ett tag till.

DSC_5871

Efter många dagar med ljus som aldrig tagit slut var plötsligt gårdagen grå. Skönt tänkte jag även om kameran fick skruvas upp till högt ISO-tal och därmed gryniga bilder…