Storasyster

Känns som några månader sedan jag tapetserade hos Lisa med Midbecs Miss Print (som för övrigt fortfarande är en av mina favorit-kollektioner), men tiden går tydligen fort för i början på sommaren kom små försiktiga förslag från Lisas sida att det var dags för något annat. Lite har vi (läs: jag) skämtat om att först kommer den rosa perioden, efter det lila och turkost för att sedan gå över till svart… Och ja, precis där är vi nu. Men nej, det blir inget helsvart rum (kanske inte hennes önskan heller). Däremot känns det viktigt att låta barnen välja det mesta själva i sina egna rum, och är det mörk färg med koppardetaljer som önskas (inte något favorit hos mig, någonsin…) gäller det att bita sig i tungan och uppmuntra barnens kreativitet.

De flesta väggarna i rummet är fortfarande ljusa men sovalkoven blev målad matt mörkt grå. Och som sagt, önskar hon koppar så får det bli så. Motiven har hon omsorgsfullt valt ut själv, även om räven snart fick bytas ut med tanke på att ramen hamnade åt fel håll. En del kvarstår fortfarande att fixa så fortsättning följer…

Rummet med ständig kaos

Lisa har åkt skidor en vecka. Rummet lämnades med sy-projekt hängandes både här och där, kläder i varierande renhets-grad väl utspridda över golvet och papper och pennor som täckte upp golvet där kläderna inte gjorde just det jobbet…

Är man 9år så får man vanligtvis stå för den största delen av städningen själv, men är man mamma som saknar och längtar kan man dämpa lite av tomheten genom att gå och plocka bland saker och ting…

DSC_2541

Efter att plockat bort diverse saker kunde man se en del av de stilleben hon fixar och trixar med…

DSC_2525

…En bok hon vikt…

DSC_2526

…och några kottar hon plockat när hon hälsat på farmor på Cypern.

DSC_2536

Men nu är hon äntligen hemma igen, så om några timmar är nog kottar och vikta böcker gömda bland en hel del annat mixad små-skräp igen.

Stinas rum

En av väggarna i Stinas rum har haft märken efter ett bord som puttats hit och dit – och ibland rakt in i väggen… Dags för ommålning med andra ord. Denna gången blev det en ljusare rosa färg. Just rosa har aldrig varit en favorit hos mig men nu är det inte mitt rum och önskar Stina (5år och 3månader gammal) rosa så får det vara så. Tycker bättre om denna ljusare kulören än den förra åtminstone.

DSC_2476

Stinas högsta önskan är dock ett häst-rum, eller åtminstone ett djur-rum. Hennes egna förslag var en säng med madrass formad som en häst… vet inte riktigt hur jag skall kunna tillgodose hennes önskningar, men tänker att första steget kanske blir att framkalla några foton. Andra förslag någon?

Lisas rum

Före vi blev barnfamilj var min övertygelse att småfolk var mycket formbara, att bebisar växte upp som man fostrat dem. Lisa kläddes främst i bruna, vita och beiga små sparkbyxor och bodys. Turkost var så långt som mitt färgstarka färgval sträckte sig. En dag – som kom alldeles för fort – blev hon två år och började älska rosa. Ju skrikigare färg – desto bättre. Byxor kom inte på fråga. För mig finns inte någon anledning att bråka om sådant. Hon var tydligen (fantastiskt och underbart nog) en egen individ, med åsikter och smak som inte bara var präglad av mig. Tänk så fel jag hade haft!

Den rosa perioden gick över och nu, sedan tre år tillbaka, är det snarare den turkosa perioden som är aktuell.

DSC_8249

DSC_8261

Den där lilla katten hon gjort av toarullen alltså ❤

DSC_8256

Mån om sitt rum är hon, men städa är inte en syssla som prioriteras högt.

DSC_8253

Nu är hon redan över nio år, så frågan är vilken färg som kommer dominera anslagstavlan framöver?

Stinas rum & rosa

Barnrum.

DSC_1075

Roligt men svårt. I detta rummet bor Stina, fyra och ett halvt år. Inte så förvånande alls.

Men hur blev det sådär – helt rosa?

 DSC_1068

När storasyster Lisa föddes för nio år sedan klädde jag henne i turkost, brunt, naturfärger och mycket vitt. Sedan kom dagen då hon själv ville välja. Inte hade hon hunnit bli särskilt gammal, bara sisådär knappt två år. Någon förskola gick hon inte i – så varifrån kom längtan efter rosa och klänning? Vem hade påverkat? Eller kom längtan från hennes inre?

Jag har ingen aning.

DSC_1062

Har man hunnit bli nio år så är det turkost som gäller, men lillasyster, hälften så gammal, pratar och ber fortfarande om rosa och mamman säger ”ja men visst!” men tänker i smyg ”hur skall vi kunna mötas halvvägs…”

För nej, rosa är inte min favoritfärg. Men båda barnen är mina favoritbarn och att se deras glädje är den största lyckan för mig. Även om jag måste leva väldigt nära rosa.