Copperhill

Vissa platser trivs man bara lite bättre på än andra och det går inte alltid att förklara varför. Copperhill som ligger längst upp i Åre Björnen – och därmed en halv backe upp från ”vårt Åre” – är ett av mina favoritställen. Första steget innanför dörren känns bara bra i hela kroppen, men till skillnad från en del andra platser vet jag mer eller mindre exakt varför.

DSC_5375

I entrén möts man av värme. Den stora öppna elden som är infattad i koppar ger ett så varmt intryck och hela interiören fortsätter i samma spår. Alla detaljer är noggrant utvalda och hänger ihop till en fin helhet. Men ibland när det är sådär ”fint” får jag känslan av att man måste vara försiktig, sitta fint och prata väldigt tyst, som om jag inte hör hemma där eller är välkommen. På Copperhill är det barn som springer runt blandat med vuxna i morgonrock alternativt skidkläder. Någon har lyckats ta en dusch och fått på sig något rent och fint men hur som helst så är du välkommen även i snökängor. Känslan är inkluderande och hjärtlig. Att det ibland är livemusik är plus i kanten.

Som sagt, omsorg om detaljer. Tvålen luktar så gott!

DSC_5504

Går man en trappa ner finns biljard, pingis och spelrum (och gymmet såklart :)) tillsammans med soffgrupp och eldstad. Om barn var välkomna på entréplan är det ännu med liv och rörelse här. Härligt med lite spel som alla kan vara med på. Och de som inte vill spela kan sjunka ner bland kuddarna.

DSC_5487

Att sitta i den varma poolen utomhus och se solen gå ner över skutan är inte heller fel. Barn är välkomna i bassängerna några timmar på morgonen och mellan 15 och 17 (om jag inte minns fel) på eftermiddagarna. Skönt att känna att det faktiskt är helt okej med hopp från kanten och plaskande, att de som inte vill ha det kan komma på andra tider. Och efter bad blir man törstig. Bra utbud av barnvänliga alternativ!

DSC_5496

Skulle kunna fortsätta länge med fördelarna, men är man nyfiken på interiören så syns den i filmen Turist.

Sedan något år tillbaka har Copperhill öppet även på sommaren och Åre är minst lika vackert då (om inte vackrare). Tycker så mycket om att se byn levande året om och inte bara överfullt ett par veckor om året för att sedan helt dö ut.

PS. har du tur kanske du ser Zlatan som byggt hus på granntomten…

 

En julafton

Ibland tänker jag att vi inte har så starka jultraditioner. Men kanske är det tvärtom? Även om traditionerna inte är så ”juliga” är det ändå traditioner. Vi lagar inte mat i flera dagar. Julgodis tillverkas möjligtvis om tid blir över. Pynt blir det som ligger i lådan. Men framför allt åker vi skidor, en tradition god som något. Frukost – skidåkning – hem till dusch och Kalle (för de som kommer hem i tid) – julmat – tomte – paketöppning – kvällspromenad. Räcker gott så. Fint att slippa fundera vart man skall vara och vem som skall besökas. De som vill är välkomna att följa med till Åre och åka skidor. Rätt enkelt faktiskt.

Åre

Att vilja och ändå inte vilja samtidigt. Ibland är det så svårt att veta vilken röst som är starkast.

Det är måndag i julveckan. Åre ligger vitt och vackert. Än så länge slipper vi trängas och det finns gott om plats att svänga runt både på berget och i byn. Kylan är lagom och solen visar sig med jämna mellanrum.

Några dagar går och i våra grannhus fylls det på med liv. Mysigt när julbelysning tänds upp runt oss.

Ännu ett par dagar går och det blir trångt i mataffären. Till liften får man stå flera minuter i kö och längdspåret är trevligast med pannlampa på kvällen när de flesta äter middag och tittar på TV.

Hemlängtan kommer krypande. Alla de där tankarna om ”varför är vi här när det är så mycket folk?” kommer. Samma sak varje år. Borde veta – efter alla år – att Åre blir fullt över jul och nyår. Vinden tar i. Minusgraderna blir fler.

Vi packar ihop oss. Att inte hitta parkering när man behöver köpa mjölk tar bort charmen. Att inte hitta ledigt bord när barnen behöver värma sig och äta lunch lockar inte.

Morgonen är fortfarande tidig och vi sätter oss i bilen. Vi vet att det regnar hemma. Många timmar i bil för att komma hem till…regn och grått. Lämna 30cm nysnö som gnistrar som kristaller, finaste snöförhållandena en jul bjudit på sedan… minns inte ens när det sist var. Lämna kvar den ena dottern som vill stanna med kusiner.

Alltid lika mycket moll att lämna Åre. Att köra bort från allt det vackra. Vända ryggen till. Att vinka hej då och inte riktigt veta när nästa besök blir. Självvalt och ändå ett så stort hål i hjärtat.

Men nu är vi hemma. Och det regnade hela kvällspromenaden.

 

God Jul!

Mer Jul-landskap än såhär blir det nog inte. Vackert som tusan. Hade gärna skjutit fram själva julafton för att istället få några fler timmar utomhus just idag. Barnen tänkte inte samma…

GOD JUL!

I snölandskapet

DSC_5411

Snö råder det inte brist på här. Senaste jularna har varit snåla på snö, något år gick det inte ens åka längdskidor, men i år är det gott om vitt. Kommer man upp på berget tillverkas dessutom ännu mer snö, kanonerna ger snödis och stick i kinderna. På håll ser vi solen spricka igenom moln och dis, ljuset är gult men ändå kyligt. DSC_5417

Vi åker en sväng hit och en sväng dit. Barnen har fått upp sådan fart så jag snart blir sist ner till liften och inte blir det bättre av att jag gärna vill stanna, bara titta, och andas in fjäll-luften genom en näsa som inte samarbetar. Något år till och min roll som önskad förälder ändras troligen till ”skall du åka med oss…?” Måste passa på före känslan av bromsande bihang tar över.

DSC_5358

Redan tidig eftermiddag börjar ljuset lämna oss och den minimala frukostens energi är slut. Det där med frukost – eller mat överhuvudtaget – är ju inte mina barns favorit. Vi beger oss hemåt, barnen traskar in för middag och jag måste bara få gå förbi ett av mina favorithus. Några påpekar att huset inte alls passar i fjällvärden men jag kan inte låta bli att fundera över hur det är att bo där? Stora fönster och mer än full takhöjd på övre våningen. Utsikt och luft tänker jag mig. Kanske får jag knacka på en dag för att stilla min nyfikenhet.

 

Borta bra – men kanske är hemma bäst?

dsc_8422

Min snölängtan är alltid påtaglig, men ändå – på något sätt – är det skönt att komma hem. Hem till sitt eget. Alla egenvalda detaljer, alla småsaker som används dagligen, alla älskade föremål. Favoritkoppen, ljusstaken på bordet, hörnet i soffan. Dofterna, ljuden och lampan som går att dimra sådär lagom.

Wikipedia säger: ”Ambivalens är ett tillstånd av att ha samtidiga, motstridiga känslor gentemot en person eller sak. Angivet på ett annat sätt, är upplevelsen av ambivalens att ha tankar och känslor för både positiva och negativa valenser mot någon eller något.”

Åres miljö, möjligheter och luft. Åres aktiviteter, tillsammanstid och djupa andetag. Åres förmåga att flytta axlarna några centimeter längre ner samtidigt som bröstkorgen breddas. Åres skönhet.

dsc_8414

Man kan inte få allt, men någon centimeter snö kanske man ändå får hoppas på även här i västsverige?

Åre II

Regnet tog nog mer än hälften av snön. Många saker i världen är betydligt värre än det, men ändå ger det lite sorg i bröstet att se hur det fina regnar bort.

dsc_8282

Vägarna utstrålar nu mer löpning än längdåkning och vi håller tummar för ett nytt ordspråk: ”efter regn kommer…snö”. Visst är sol vackert men ett vitt lager över det hårda smutsiga som nu ligger kvar skulle vara toppen. Vi håller tummarna och påminner oss om att det finns så många saker som är värre än avsaknad av snö.

 

 

Åre

dsc_8197

Framme i snön. Äntligen! Allt blir vackrare med ett lager vitt på.

dsc_8189

I sittliften finns både rumpvärme och kupa att fälla ner. Vädret är små-blött och mot kupan smälter det fort. Att sitta där i liften, skyddad från väder och vind tillsammans med två små som längtat precis lika mycket som jag känns ändå rätt fint. Vilket väder det än är.

 

dsc_8172

Det byggs både här och där. Första rundan på säsongen i området innehåller alltid nyfikenhet och lite spänning. Vad har hänt sedan sist? En del hus ser ut att tillkommit fort – med just ”fort” som ledord – andra känns både genomtänkta och vackra. Omsorg om detaljer, såsom fina staket , uppskattas alltid.

Hej Åre, lite vinterledigt skall bli fint!

 

2015 – del 4

Oktober var fortfarande grönt ute och morgnar med dimma.

DSC_6352

Hösten kom av sig lite och när vi var ute på Hönö och Lilling kändes inte ett havsbad omöjligt.

DSC_6565DSC_6558

En morgon vaknade min syster i tid på morgonen och följde med mig ut. Finns det något bättre än att vakna till liv i friska luften?

DSC_7032DSC_6998

Men även utan henne skänkte Oktober vackra morgnar.

DSC_6765

DSC_6755

Pianot hämtades av starka flyttgubbar för att renoveras och jag passade på att måla golv och lite annat smått och gott. En braskamin blev äntligen installerad.

DSC_8224DSC_8312

När det var som stökigast var det skönt att kunna gå upp för trappan och glömma oredan.

DSC_7284DSC_7282

Höstterminen innebar rätt många jobb-dagar i Stockholm och en av gångerna testades Gamla Orangeriets soppa.

DSC_7689DSC_7728

Sen kom November med mer regn. Vackert det med. Ni vet, inget dåligt väder – bara dåliga kläder…

DSC_7956

Mycket vackert i naturen fanns fortfarande (finns alltid…) att plocka med in. Nypon till exempel.

DSC_8320

Den nya soffan kom på plats och tapetprover från en kväll med Cissela och Hanna Wendelbo funderas det fortfarande över. Kan inte riktigt släppa den där storblommiga från Sandbergs.

DSC_8626DSC_8367

Lisa pysslade flitigt som alltid ❤

DSC_8006

Och längtan efter advent växte.

DSC_8604

December kom med en ytterst få dagar med frost.

DSC_9186

Men med desto fler goda frukostar.

DSC_8709

Ljuset om morgnarna var blått

DSC_9248DSC_9262

Och äntligen kunde man frossa i julblommor!

DSC_9843

Strax före lucia var det dags att åka till Åre. Platsen där axlarna sjunker och utsikten från köket ständigt varierar. Ena dagen dimma nära…

DSC_0076

och andra dagen finns dimman lite längre bort.

DSC_0281

Snön dämpar allt ljud och några lugna ställen finns fortfarande på gångavstånd. Fröågruva är ett av dom.

DSC_0468DSC_0477

En dag hittade Stina (som alltid ”hittar” djur) en söt hund i barnområdet i Rödkullen.

DSC_0241

En annan dag fick man hålla sig högt uppe på berget för att få god sikt.

DSC_0228

Efter jul körde vi tillbaka till Lerum med några fina loppis-ljusstakar i bagaget

DSC_0577

Och årets sista dag bjöd på (förutom fantastiskt god mat lagad av vänner) vackert väder i skogen.

DSC_0629

Tack 2015 & Välkommen 2016!

 

 

 

 

 

 

God jul

God jul önskar vi från Åre och Fröå Gruva. Senaste två veckorna har här varit regn, snö, sol, moln, minus- och plusgrader, vindstilla och starka vindar.

Just igår var en vacker morgon med nysnö som fallit under natten. För mig är Åres bästa sidor de där lugnet finns, där man slipper trängas, där tystnaden nästan går att ta på, där utsikten inte går att tröttna på.

DSC_0477

 

DSC_0461

 

 

DSC_0410

DSC_0483

Fröå Gruva finns att läsa om här.

Vill ni läsa mer om Åre så titta in hos Sara Rönne.