Söndagsstilleben – andra advent

DSC_4950

När julgranen lyser med sin frånvaro hamnar julgranskulorna lite här och var.

DSC_4965

Sedan 1992 – då jag var tio år – tror jag det endast är 2 julaftnar vi inte tillbringat i Åre. Ett år var jag i yngre tonåren och minns jag rätt hade nog mer eller mindre hela familjen feber eller magsjuka. Det andra året var 2011 och Stina behandlades för leukemi. Två dagar före julafton fick pappa dessutom hjärtinfarkt.

DSC_4968

Julgran hör julen till och i Åre har vi haft granar som varit vindpinade av fjällvindar, något annat år stod där ett formklippt, själlöst, importerat exemplar från Danmark och någon gång kånkade vi in en gran så lång så stegen fick hämtas och stjärnan sättas på plats från ovanvåningen. Julgran i Lerum brukar vi däremot hoppa över eftersom vi oftast brukar söka snön redan i mitten av december.

DSC_4955

Julgranskulor kan jag däremot inte motstå. De vackrast har jag hittat på loppisar och samlingen utökas varje år. Så sent som igår fick ett par stycken följa med hem från Östhjälpen. Fina milda kulörer och tillräckligt blanka för att kontrastera till den matta keramiken (och skapa någon form av självporträtt).

DSC_4962

Något år har kulorna hamnat på ett fat, ett annat år har de hängt i fönstret för att ett tredje år pryda en tallkvist eller trollhassel. I år har några av kulorna hamnat i köket tillsammans med tekopparna och där hänger de nu välvilligt och ger köket lite extra julkänsla.

Titta in här för fler söndagsstilleben. De flesta av fina Åsa och Annelie.

Amaryllis

DSC_4929

Aprikos amaryllis kanske just nu är den vanligaste blomman på instagram? Inte mig emot, vackert går väl ändå inte att få för mycket av?

DSC_4909

Så står jag där i affären och skall välja. Röd, vit, rosa, aprikos… Ser de vackra buketterna i minnet. Bilder med fantastiska kombinationer av de stora aprikost färgade blommorna tillsammans med orangetonade små bär och eukalyptus kommer upp – och jag väljer…vita.

DSC_4930

Tråkigt kan tyckas, men sanningen är den att kulörer som inte riktigt gifter sig med de nyanser som redan finns här hemma retar mina ögon. Det där ”skavet” som kan vara så vackert hos någon annan fungerar inte i min vardag, jag får inte riktig ro. Vita – trist eller ej – blir inte alls den där ”wow-effekten” som jag själv känner hos t.ex. Weronica, men för mig funkar det fint. Lite tall får stötta upp blommorna i den hemknutna ampeln. Enkel – på gränsen till banalt – men ändå, kärlek för mig.

Om ordet pynt

Ord, och dess status kan uppta mina tankar. Pynt hamnar långt ner på värdighets-skalan. Pynt är meningslösa prylar utan någon längre livslängd. Kanske är det dessutom plastigt och lite för mycket glitter. Eller?

DSC_4319

Vad är egentligen skillnaden på pynt och dekorationer? På prydnadsföremål och rariteter? Kan en raritet användas som pynt?

DSC_4320

I den världen jag växte upp var inte inredning intressant. Känslor jag fick med mig – och nu brottas med – är bland annat ytlighet och meningslöshet, men hur många gånger jag ändå sett de där axelryckningarna eller känt av ointresset påverkar miljöerna i min omgivning mig mer än mycket annat. Så här och nu slår jag ett slag för julPYNT, och pappersPYNT är något av de första som nu finns på plats inför adventshelgen. Kanske inte några rariteter direkt men ändå – så enkla och fina!

Tisdags önskningar

28:e november och bara några dagar kvar till december. Dagarna rinner iväg även om november bestått av allt för mycket VAB. Svårt att inse att julafton är mindre än en månad bort och före dess skall vi förflytta oss från lilla Lerum till Åre. Men får jag önska skulle det kännas mjukt i hjärtat att fått några fler morgnar med morgondimma och kylig luft före väskorna skall packas.

DSC_3673

En julmarknad att bara strosa runt på lockar också. Skulle det gå att önska ett lätt snöfall samtidigt skulle jag inte tacka nej. Men vart hittar man julmarknaden där man inte måste trängas och gärna helt utan blinkande kulörta lampor. Finns ponnyridning eller andra djur blir det alltid trevligare stämning i familjen…

DSC_3681

Ett julbord som består av allt det där goda – alltså grönkåls-sallader med granatäpple, brysselkåls-blandningar med apelsinzest, rödkålsröror med strimlor av äpplen – längtar jag också efter. Skinka är också gott, men mycket av den tunga maten kan jag vara utan.

DSC_3715

Än så länge funderar jag på att testa julmaten här, här, här eller här. Kanske blir det julmarknad här eller här, men om någon sitter inne på tips tar jag gärna emot!

Mitt bästa loppisfynd

DSC_0577

Just de saker som hör julen till känns lite extra fina att finna second hand. Vet inte om jag känner så för att julen ändå är en traditionell högtid och saker som fått vara med ett par år lättare förmedlar samma känsla eller om det snarare beror på den korta period under året vi har framme dessa prylar och då tar det emot lite att köpa nytt för de där få dagarna det används. Hur som helst så är det helt klart ett tips att leta julpynt (ser ofta superfina julkulor t.ex.) på loppis!

När Weronica frågade efter det bästa loppisfyndet var det svårt att välja, men med adventshelg 11 dagar bort fick det bli några värmande ljusstakar och en liten klocka. En liten samling som plockas fram när december närmar sig.

Här, hos Elsa Billgren, finns fler loppisfynd.

 

Vackrast just nu II

Gråvädret kom tillbaka och mörkret la sig redan vid tre. Om det ens var ljust före dess?

Vi är halvvägs in i november och det börjar bli legitimt att tänka, längta och leva advent. För mig är jul och advent olika känslor. Advent förknippar jag med avskalat, lugna intryck, vinter, frost, krispighet, hyacinter, tall och stämningsfull musik. När vi närmar oss jul tar mer intryck som överdåd, kulörthet, mycket, livligt och tunga smaker vid. Nästan som två motsatser, det lugna i advent mot julens släktingar, förväntningar och tomtar.

DSC_3918

Något av det jag tycker mest om med advent är när vårt lilla samhälle plötsligt lyses upp. När trädgårdar smyckas med ljusslingor och grannarnas fönster strålar av både stjärnor och stakar vet man att advent snart är här. Hemma hos mig har en ljusslinga fått flytta in i sovrummet och snart finns nog även ”glimmande bågar”, men tills dess kan man lyssna på Sofia Karlsson när hon sjunger om bågarna här

Mer ”vackrast just nu” hittas hos Weronica .

Det börjar närma sig

Näe, nu tänker jag inte bry mig om ifall det är för tidigt eller inte. Tre veckor kvar till advent, men vad gör det? Idag fick några hyacinter följa med hem och när jag bläddrar i bildarkivet till samma datum förra året så fanns här hyacinter även då. Tydligen fanns även intagen ved och frost utanför fönstret. Så anstränger man sig bara lite, lite så är väl ändå november rätt vacker där bakom mörkret?

DSC_7254DSC_6948DSC_7258

Så tänd ljusen, plocka fram dofterna av tall, gran och hyacint och elda lite extra i spisen så tar vi oss nog igenom även denna månaden med både glädje och ro. Och för all del, titta in hos Weronica för finaste adventsinspirationen!

Balansgång

Bara några få dagar kvar till julafton.

Barnen har sett att ”andra” har paketkalendrar och många paket under granen. Vi städar i rummen och inser att där finns saker som inte ens använts. Jag funderar över vart gränsen går. Hur lär man barnen att värdesätta, ta hand om och vara nöjda? Om allt redan finns måste det då finnas stora högar under granen? Hur känns det för en tio-åring att komma till skolan efter lovet utan massor av nya saker att berätta om?

dsc_8101

(rum21)

Även om det snart är 25 år sedan minns jag känslan av att inte höra till. Då – när ”alla andra” fick se filmer jag inte fick se – gick det inte se något positivt i det, nu kan jag förstå tanken. Nu är hon där. Tio år och där finns nya oanvända kläder i garderoben, ändå är det andra kläder hon vill ha. Kläderna ”alla” har. Mammahjärtat både blöder och vill berätta om verkligheten.

dsc_8115

(floramor och krukatös)

dsc_8100

(bunches by blomrum)

Tänk om vi bara kunde fira jul med värme, ljus och vackra blommor? Men hur kul tyckte jag själv det var när jag var tio…

Tiden

Tiden före jul är för mig årets bästa. Känslan av att ha snö, skidor och ledighet framför oss. Gott om tid med lediga barn, frisk luft och vackra vyer.

 

 

Tiden före jul är nu och om två veckor har nog ett par mil hunnits med i längdspåret, barnen sover med trötta ben efter heldagar på berget och utsikten får mig att tappa andan var morgon. Snart är vi där.

dsc_7927

Vi längtar och tänker att det inte gör så mycket att julpysslet hamnat på provisoriska platser och pepparkaksdegen är obakad för snart kommer lediga dagar.

Äntligen är det dags!

Jo, skall jag vara ärlig så är advent så mycket bättre än själva jul. Inte fullt så mycket röda tomtar och betydligt mindre hysteri. Fortfarande finns längtan där och traditionerna är inte lika spikade. Blommorna är knoppiga och dofterna känns fortfarande nya och samtidigt välkända men utan att bli uttjatade.

dsc_7254

Första hyacinten. Alltid lika efterlängtad.