Slättens Gård

Julmarknad, krispig luft, sjunkande ljus och alldeles lagom stort. Lite trängsel i den vackra ladan men gott om luft ute på gården och i växthuset. Lika mysigt båda alternativen. Och växthuset ja, Växthuset med stort V, som kanske är det vackraste jag sett med sina arbetade detaljer helt utan att bli pråligt. Det står där stolt tillsammans med trädgårdens odlingslådor som ger sånt lugn med sin symmetri.DSC_7691DSC_7686DSC_7664DSC_7675Ett kliv innanför dörren och det som redan var ljuvligt blir ännu bättre. Vill flytta in och bli bofast.DSC_7679DSC_7681DSC_7673DSC_7674Efter novembers gråa dagar kom frosten och gjorde allt lite vackrare. Konturer som förstärks, glittret när solens låga strålar träffar kristallerna, ljuset som terapi. Hade nog längtat mer än jag själv anade.DSC_7689DSC_7661DSC_7667DSC_7654Frosten gör verkligen underverk, men en plats som denna skänker skönhet även en grå och regnig dag.Och fortfarande går mina tankar på precis samma sätt. Att bo – hur vet man att man valt rätt?

Här kan man följa Slättens gård på instagram.

Slättens gård

Just här och nu bor vi bra, samma plats sedan 11 år tillbaka. Barnens skola och min arbetsplats finns på knappt 5 minuters gångavstånd, lilla mataffären som ändå har allt man behöver är närmre än så. Till vardags är bil onödigt eftersom benen funkar bra och ändå är skogen och sjöarna nära. Barnens vänner bor på armlängdsavstånd, ett par av våra vänner likaså. Alla mina 3 syskon har med sina familjer flyttat inom en radie på ett par hundra meter och när kallelsen till tandläkaren kommer hinner vi dit på under tio minuter. När löparskorna är påknutna finns många varierande möjligheter och skulle regnet ösa ner finns ju jobbets alternativ nära. Vi får plats i vårt hus och har alla bekvämligheter vi kan behöva. Men ändå.

Hur skulle det vara att vakna upp mitt ute på landet? Med utrymme som snarare blir över än räcker? Med så mycket luft utanför fönstret att fåglarnas kvitter aldrig konkurreras ut av grannens gräsklippare? Med årstiderna mer levande än någonsin?

DSC_4701

I lördags var vi – i regnet, blåsten och gråvädret – på Slättens gård som hade en liten julmarknad och jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit att bo sådär. Mitt ute på landet, där vägen tar slut. Med plats att bygga kojor och hönsgårdar. Med växthus och odlingslådor. Med en liten verksamhet att lägga hela hjärtat i.

Eller med ständigt skjutsande av barn? Få vägar att springa på? Ensamhet? Många bilresor och tid till förflyttning? Ständigt planerande för att inte missat att handla allt nödvändigt?

Livets svåra val.