Hus till Hus

I Alingsås ligger Hus till Hus som jag skrivit om förut. Bra platser tål dock att tipsas om igen.

DSC_9425DSC_9438

För 11år sedan flyttade vi in här. Huset var ett dödsbo, mycket behövde renoveras och helst skulle det gå att bo relativt bekvämt så snart som möjligt så många beslut gick allt för fort. En del av besluten var inte ens beslut utan saker som hände utan att någon tänkt efter. Såhär i efterhand tjänar det inget till att ångra det som var då; tiden var knapp och en liten ljuvlig Lisa bodde i min famn så gott som dygnet runt.

DSC_9441DSC_9430DSC_9431

Hade val av trycken, strömbrytare och fönsterbrädor fått ta tid från Lisa hade snarare ångern funnits nu, för inget kan ersätta tid med hon som är mitt allt. Trycken, strömbrytare och fönsterbrädor kan däremot några extra kronor och Hus till Hus ersätta.

DSC_9443DSC_9440

Så letar du efter fönster, dörrar, marktegel, eldstäder, strömbrytare eller annat gammalt fint så titta in här.

Hus till Hus

Vanligtvis får jag tjata lite på resten av familjen för att få med dem till nya ställen – så även den där dagen i mars. Men efter den gången har det smugit fram att vissa familjemedlemmar tar ”vägen förbi” Hus till Hus lite titt som tätt.

Utan att behöva något särskilt akut blev det ändå ett besök idag. Vi håller i och för sig på att ersätta våra trycken till äldre modell, så spaningen efter fler handtag är ständigt pågående.

Inga trycken idag, men ett renhorn lyfte ändå regnet något. Stina hittade också en liten nysilver-skål som hon blev förälskade i och skulle ha till ballong-förvaring. Utöver dessa föremål fastnade jag för en soffa. Svart slitet skinn och otroligt skön! Måste mäta lite först.

dsc_6416

Utomhus strilade regnet ner och temperaturen nådde inte mer än till två grader, men vad gör det när blommor planterade i en stol möter upp en på parkeringen?

Så vill ni förgylla en lite grå dag eller är ute efter äldre dörrar och fönster (utbudet är enormt!) är Hus till Hus ett bra alternativ.

 

Hanna Wendelbo i Palmhuset

Nu känns det ju nästan taskigt att visa bilder från något så fint när det redan är för sent för att få uppleva det på plats, men Palmhuset är ju alltid en bra idé och nu blommar Kameliorna så även om Hannas utställning inte längre finns kvar kanske Palmhuset ändå lockar. Och blomsterpill kan ju ske precis vart som helst.

DSC_8616

Att träffa Hanna är som en vitamininjektion. De mönster i vackra kulörer hon skapar är precis som hon själv; varm, yvig, ärlig och framför allt så inbjudande och strålande. Det går inte att lämnas oberörd. Grattis till dig Martin!

DSC_8611

Hanna har varit med och startat blomsteruppropet som inspirerar oss att tänka svenskodlat i säsong på precis samma sätt som vi försöker tänka om maten. Av någon anledning har blommorna stått utanför det tänket förut men senaste året har frågan blivit aktuell på agendan hos flera av oss.

DSC_8607

Hannas utställning i Palmhuset visar torkade blommor i vackra små buketter, installationer i glaskupor och ett stort moln med svävande blommor och gräs. Det torkade växtmaterialet kommer från mindre svenska blomsterodlare i blomsteruppropets anda.

DSC_8617

Blomsterpill är något som för ett par år sedan växte som en stor instagram-trend. Någon gång har jag testat hemma, men denna gången fanns så mycket mer roligt material att välja på och att få sitta mitt emot Tina och bara låta mönstren växa fram ger ro i sinnet. Dofterna i växthuset, de små bladen som flyttar på sig av minsta lilla vindpust och kulörkombinationerna gör att tiden bara springer iväg. Testa själva!

DSC_8632

Tack Hanna för allt fint du delar med dig av! Nu ser jag fram emot att bläddra i denna fina boken.

 

Gunnebo kaffehus och krog på Gunnebo Slott

Vill så gärna dela med mig av härliga ställen som går att besöka i fina Sverige och detta är en sådan plats:

Till Gunnebo Slott och trädgårdar åker man nog främst för trädgårdsinspiration eller kanske för att gå på sommarteater, men även restaurangen är väl värd ett besök.

DSC_3086DSC_3055

Jag väljer hellre att äta lunchen ute, än sena middagar, dels eftersom jag aldrig gillat mat sent på kvällen men kanske främst för att luncher oftast känns mer avslappnade, tillåtande och opretentiösa. Att det ofta finns salladsbord är såklart också en stor fördel för en grönsaksälskare.

DSC_3009DSC_3014DSC_3020

Att äta ute är så mycket mer än att bara bli mätt, alla sinnen skall vara involverade om jag skall bli riktigt nöjd. Lokalen påverkar mig nästan lika mycket som maten som serveras, och är det stökigt med hög ljudnivå blir det sällan fler än ett besök. Dofter, synintryck och personalen – alla detaljer räknas och de bästa ställena har hittat en helhet där allt hänger samman.

DSC_3024DSC_3031DSC_3025DSC_3050

På Gunnebo är golven väl nedtrampade, borden är skavda på de rätta ställena och stolar har patina som bara går att få en äkta vägen. Vackert omhändertaget, mjukt och med en utstrålning av kärlek. Någon har tagit om hand, vårdat och brytt sig om. Kulörerna är samspelta och levande utan att skrika, blommorna är nyplockade och behöver inte skryta för att synas.

DSC_3042DSC_3059DSC_3082DSC_3076

Ja, men just det – maten – det är ju ändå en restaurang! Maten är KRAV-märkt, säsongsanpassad och så närodlad som det går. Mycket är plockat i den egna trädgården och annars försöker man hitta producenter i närområdet. Förutom lunch finns även fika och Gunnebos egna te som går att köpa med sig hem från butiken. Under sommarens högsäsong kan det bli rätt så fullt, så de populäraste lunchtiderna hoppar jag gärna över, men har man inget emot kö och att vänta på bord funkar ju även det. MEN – vad är egentligen vackrare än att sätta på sig regnjackan, stövlarna tillsammans med en varm tröja och vandra runt bland växter och jord? Dofter som blir tydligare och lugnet det ger? För att sedan värma sig med en härlig lunch och en varm kopp te? Låter väl som en fin höstplan att se fram emot?

DSC_3080DSC_3062

 

Palmhuset i trädgårdsföreningen

När längtan efter grönt är som störst kan man bara öppna dörren och kliva rakt in i en annan värld. Utanför ligger snön tjock, vinden biter i kinderna och solen saknas, innanför de stora glasrutorna är det fuktigt, varmt och doftar jord. Kontraster med bara en tunn glasruta mellan sig.

DSC_6031

Detaljer ❤

Det lite mer dämpade gröna tonerna tillsammans med vita kamelior. Enkelt. Tröttnar aldrig.

Vet nästan inte om jag tycker bäst om den jordiga växthus-doften eller alla blommornas våriga toner.

De gånger jag varit här har det nästan varit folktomt. Kan inte riktigt förstå det? När något så vackert finns tillgängligt för oss alla, varför nyttjas det inte mer?

Gult och trassligt, men lika fint för det.

Förra årets blomning såg ut såhär.

Ganska långt ifrån ett växthus man har hemma på tomten; höjden, volymen, det rundade taket – inte direkt byggsatsen som kommer med manual och sätts samman på en helg.

En lång stång med taggar på? Kanske inte den finaste av växter, men såhär i grupp i rätt miljö blir även kaktusarna ögongodis.

DSC_6104

Men allra bäst gillar jag nog ändå denna klätterväxten – som jag inte kan namnet på. Stora, kraftfulla blad som av egen kraft strävar uppåt. Precis som de människor jag beundrar mest.

Kretsloppshuset i Mörsil

På tåget upp till Åre fanns all tid att googla. Tio, eller kanske tolv dagar skulle finnas till förfogande. Alltid full av förhoppningar om att hinna med så mycket roligt när man är på väg och sedan brukar ju tiden gå allt för fort och det där man ville se och göra får vänta till nästa gång…

DSC_5285

Men när kretsloppshuset dök upp under en ”restaurangs Åre”-googling så plingade det till i bakhuvudet, någon mental anteckning fanns sedan tidigare och förhoppningsvis kanske ett besök där kunde vara på tiden?

DSC_5291

Jag älskar mat, men föredrar – tvärtemot många andra – att äta sällan och gärna mycket. Restauranger där inte salladsbuffé eller liknande finns gör mig sällan mätt och grönsaker är ett måste, har svårt att se maten som komplett utan gröna inslag.

DSC_5293

På Kretsloppshuset fanns precis det jag älskar; nya spännande grönsaksblandningar i olika färger och former att plocka av efter eget tycke och smak. En varmrätt, nybakt bröd och en liten efterrätt fanns också.

DSC_5294

Återbruk, ekologi och en respekt för naturen och miljön står i fokus och här finns utöver restaurangen en liten butik med noga utvalt sortiment. Vad jag hört genom syskon som besökt kretsloppshuset på sommaren så är även trädgården en upplevelse som man kan inspireras av tillsammans med hönsen.

DSC_5311

Just dagarna före dopparedagen fanns julinspirerad salladsbuffé med olika kålsorter och morötter i kryddning som doftade ljuvligt.

DSC_5315

I butiken dessa söta klädnypor från Wildlifegarden. Vill ju nästan ha en utan att behöva hänga kläder, föga oväntat i och för sig, djur är ju min svagaste punkt. Höll mig dock i skinnet och stod emot.

DSC_5307

Restaurangen är som ett växthus och på väg till toaletten får man gå genom en kyligare del av växthuset där pelargoner och annat fint övervintrar.

DSC_5304

Även om det finns många restauranger och annat trevligt att se runtomkring och i Åre så skulle jag gärna lägga min tid på att komma tillbaka hit. Kändes som hemma i samma stund som jag klev innanför dörren, så är du i närheten – kolla upp öppettiderna och se om ett besök är möjligt : )

Utomhus säsong

DSC_4009

Måste, bara MÅSTE, få ordning här på baksidan i år. Pergolan är – efter år av velande – på plats sedan hösten, men efter det hände inte mycket mer.

”Något” skall få klättra upp och ge oss ett lite grönare tak. Min tanke är att sy vepor av segelduk att dra in och ut efter behov. När det kommer hända är högst oklart.

Bordet har jag byggt av de bredaste plankorna jag kunde hitta och benbockar från IKEA. Stort och praktiskt, men varken superstabilt eller tjusigaste man kan finna. Frågan är bara vart man kan finna det som är både snyggt, stort och praktiskt?

Det är så många detaljer att ordna så jag vet knappt vart jag borde börja. Hänga om ljusslingan? Skura golvet? Plantera om i krukorna? Kanske blundar några dagar till istället.

DSC_3997

 

Palmhuset

Det är något visst med att komma in i ett växthus. Dofterna, fukten i luften, värmen.

Några av mina finaste barndomsminnen utspelar sig i Oscarshöjds växthus. Nu är butiken flyttad till ett nyare byggnad men när jag var barn fick man öppna en låg dörr och kliva in på jordgolvet i de gamla växthusen. På födelsedagen fick man välja snittblommor men var det inte födelsedag fanns en fördjupning i marken där Maj-Lis (som då drev Oscarshöjd men numera sköter Nääs Fabrikers planteringar) slängde det som blev över och där gick det alltid hitta små fynd som avbrutna fresior eller rosor på väg att blomma över.

Med det sagt ligger Palmhuset i trädgårdsföreningen mig varmt om hjärtat. Just nu blommar Kamelia och om det är någon gång man uppskattar blomning extra mycket så är det väl nu?

Små steg framåt

DSC_3712DSC_3713

För tolv år sedan fick jag höra ”vad skall du med dansgolvet till?” när vi rev ett litet (men mycket konstigt placerat) förråd, plockade bort en stenläggning som sett sina bästa dagar och istället byggde altan. För att ha en liten mini-tomt så var – och är – det en rätt stor altan.

DSC_3710

Ett dansgolv är för mig en stor platt yta utan något mer, men det var inte alls så jag tänkte mig vår altan, utan altanen skulle ju bli den där platsen som alla klyschor refererar till som ”en förlängning av huset”.

DSC_3715DSC_3716

Trallen fick komma upp en bit från marken så golvet inomhus och altanen ute hamnade på samma höjd, dubbeldörrarna skulle kunna stå öppna när vädret tillät och då var visionen att golvet bara skulle fortsätta på utsidan.

DSC_3723DSC_3725

Altanen skulle få agera både matplats, växtplats och viloplats. Tänk att ha så många krav på sig…

DSC_3719DSC_3720

En dag plockade jag fram sågen och började såga upp altanens första hål. Idag finns fyra hål som alla bidrar med grönska. De första två hålen rymmer klotkörsbärsträd och de två senare klätterväxter till pergolan.

DSC_3721

Något år gick och vi insåg att det var dags att ta tag i behovet av förråd. Att använda trädgården som förvaringsplats blir ju inte så mysigt i längden. Vår granne som är arkitekt hjälpte mig rita upp mina tankar om förrådet och sedan var det bara att sätta igång. En kunnig vän kom och grävde och stom-reste tillsammans med min man och när det var dags att sätta panel tog en byggfirma helt över, viktigt för mig att där panelen möts i hörnen skulle bli fint gerat (stavas det så?).

DSC_3728

En stor rostig planteringslåda i rätt mått var omöjligt att hitta, men en dag fick jag tipset om en kunnig man som brukade vara på min arbetsplats, så efter att han hälsat på hos oss fick jag skissa upp vad jag var ute efter och bara någon vecka senare levererade han både pergola och en stor låda.

DSC_3729DSC_3731DSC_3736

Något bra bord hittade vi aldrig så en sommar byggde jag ett eget. Eftersom bordet står ute året om börjar det nu bli dags för ommålning…om det håller. Även en bänk blev till någon sommar.

DSC_3735

I år är träden så stora så en hängmatta kunnat hänga mellan träden. Plötsligt förstår man att det ändå gått några år, för de där taniga små klotkörsbärsträden har ”plötsligt” stammar stabilare än mina ben. En soffa har också fått ta plats i ett hörn.

DSC_3733

Inte för att jag tror att jag någonsin kommer känna mig klar, så något ”sista att göra” finns inte, men det som är mest aktuellt just nu (och har varit under ett års tid) är att hitta markbeläggning runt planeringslådan. Just nu ligger bara gruset där och några gångstenar är utplacerade så man inte behöver sätta på sig skorna för att gå till förrådet. Jag hade önskat något mörkt slitet marktegel som går att lägga i mönster där två ”plattor” ligger vertikalt och sedan två horisontellt, det Trendenser skriver om som dubbelt korsförband. Har letat på hus till hus och blocket, men ännu inga plattor jag fastnat för, så tips mottages gärna!

DSC_3742DSC_3743

Många funderingar finns och vi får väl se vilka små steg framåt som blir tagna nästa år. Att byta häck är något jag önskat länge nu, men tyvärr är jag inte ensam bestämmande, och några drömmar kanske man skall ha kvar? Efter att ha sett detta inlägget är jag nästan mer sugen på att ta tag i gången som leder runt huset, och sen styvmoderligt behandlade framsidan, och cykelparkeringen, och…

DSC_3738

Nytt – mars

En av mina ”nyårs-önskningar” var och är att besöka en ny plats eller ett nytt ställe varje månad och i lördags var det dags för en tur till Hus till Hus i Alingsås. Tycker mycket om byggnaden – kombinationen i fasaden med faluröd panel och gammalt vackert tegel. Dessutom fönster målade i en mjuk kulör.

DSC_3739

Om vi lyckas komma överens (!) och dessutom hitta en snickare som har intresse i detaljer och inte bara gör, så skall vi till sommaren bygga ett förråd och en pergola på vår baksida. Denna planen har funnits länge, men måttstockar har knäckts i frustration och planer har lagts på is, om man säger så. Men nu är vi närmre än någonsin…

DSC_3744

Min önskan var att hitta några gamla dörrar att använda till förrådet och på Hus till Hus fanns massor! Så många att vi inte orkade titta igenom allt utan gick ut till hönorna istället. På återseende en annan dag med andra ord.

DSC_3749

Har hört att caféet där bredvid skall vara väl värt ett besök, men med träningstid att passa och Lisas alla allergier så får café-besöket sparas till nästa gång, och kanske är det lika bra? Kan nog behövas energipåfyllning om vid nästa besök skall bläddra oss igenom hundratals dörrar:)