I ett annat liv

Två månader.

I vanliga fall hinner man knappt blinka. Månaderna bara flyger förbi.

Så är det nu med. Men samtidigt inte.

För två månader sedan låg jag i hotellets säng. Försökte sortera alla synintryck. Många runda former. Blockfärgat. Tydliga kulörer.

En mässa, full på människor, liv och rörelse. (Även om alla de där sakerna saknas på bild…)

Klipp till nu och allt är förändrat. Den där mässan känns mer avlägsen än någonsin. Nu byggs där tillfälligt sjukhus.

Svårt att förstå hur allt kunde ändras så fort, och ändå så viktigt att ta sitt ansvar.

Jag tittar på foton, funderar på vad som händer efter detta. Vad vill vi komma tillbaka till. Hur kommer det nya livet se ut?

Inga svar finns hos mig, huvudet producerar bara korta fragment som längtan efter livfulla platser, kulören blå, mjuka material, spännande nya möten, välvårdat trä.

Ett nytt liv. Ett annat liv. Eller en återgång till det som var.

Kanske bara vi glömmer och återgår. Gör allt i gamla hjulspår. Som efter en svår sjukdom när man fått en insikt om hur värdefullt livet är, en insikt som håller i sig någon månad för att sedan falla ur minnet. Och så är allt som vanligt igen.