Kanske är snödroppar min flitigast fotograferade blomma. Troligen för att den kommer först på året och är så hett efterlängtad och ensam där mitt i den fortfarande frusna marken. Även om den såklart är helt bedårande söt så går det ju inte förneka att om den lilla droppen hade dykt upp i början på juni kanske inte uppståndelsen och responsen hade blivit riktigt lika himla-stormande, men nu när den står där skörstark samtidigt som kylan fortfarande ger rosiga kinder och luftånga i utandningen kan man inte annat än älska den och plita ner ”snödroppar” på tio- i-topp-listan.Årets allra första. Får erkänna ej plockade i egen trädgård.
Årets nästan sista, när det blivit stora och sträcker sig många ståtliga centimetrar över marken.
Alltid Kajsa Cramers fina keramik. Just den där aldrig använd som ljuslykta utan snarare helt fantastisk som liten vas eller kruka.
Den tunna lilla stjälken som håller droppen, som ett litet finlemmat blodkärl som ser till att livet kan fortgå.
Några långväxta och några lite kortare. Precis som vi människor. Lika fina alla!