Nyponen har blivit liggandes. Torkat, tappat spänst, skrumpnat något. Nypon som sett sina piggaste dagar, men ändå så vackra. Livets höst, nedräkning och ett värdigt sätt att åldras.
Det är jag och nyponen. På många sätt så lika. Skrumpna med de bästa dagarna bakom, men ändå inte helt slut. Inte riktigt ännu. Så länge jag får vila i Stinas händer är jag nöjd ❤