Mycket kan sägas, och har sagt, om Formex. Prylar, överflöd, konsumtionsuppmuntran. Formex har nästan blivit lite ”fulkultur”- som ”Let´s dance” i förhållande till ”Scener ur natten” – är Formex i jämförelse med antikmässan.
Själv vet jag inte riktigt hur jag skall tänka, känna eller se på företeelsen. Att välja second hand före nyproducerat hoppas jag blir vardag för alla, men det går inte heller förneka att viss produktion måste fortgå för att få ett hållbart samhälle. Hållbarhet handlar ju om fler aspekter, såsom t.ex. ekonomi, jämställdhet, hälsa och välbefinnande. HUR och hur mycket produktionen skall fortgå är en av de viktigaste frågorna som behöver ”lösas” omgående. Att vi kommer fortsätta behöva en del nyproducerat även i framtiden går inte att förneka.
En mässa som Formex, vad kan den erbjuda mig? Och varför vill jag ens gå dit? Några inköp blir det ju inte, eftersom jag inte är inköpare, så vad kan jag då få ut av det?
För mig är Formex inspiration! Sällan noterar jag varumärke (okej, just detta fallet undantaget då en vän är väldigt förtjust i ERNST och en annan vän pratade om Ernst så sent som igår) men alltid känner jag in kulörer, material, känslor.
Efter att ha lämnat ERNST monter vill jag lära mig lera, jag vill plocka torkade växter i naturen och jag vill använda mitt vackraste porslin och duka fint även till vardags. Inspiration till Livet, inte till att köpa nya saker.
När jag kommer hem skall jag samla mina loppisköpta små glasvaser och smycka dem med fina torkade grässtrån, jag skall klä om min krans på dörren med något som ger mer höstkänsla och jag skall låta några av mina ärvda glaskrus som står utomhus få torkad storväxt björnloka som sällskap.
Tack Ernst för inspirationen till det, nu börjar det klia i fixa-fingrarna : )