27:e januari yrde snöflingorna från alla håll och i passet var jag fortfarande 36 år gammal. Husen i Lerums hembygdspark är bara 150 meter hemifrån och när dagarna allt för snabbt rullar på glömmer jag av hur vackert det är med falurött till varmt gula knutar.
I hemlighet – eller är det kanske öppet? – drömmer jag nog om att en dag varsamt renovera ett hus med historia, där väggarna är skeva, golvplankorna är nötta av fötter som trampat genom hundra år och med fönster som miljöhjärtat egentligen gråter åt. 
Passet visar nu en siffra högre och är det en ålderskris att fundera så starkt på framtiden? När man älskar sitt jobb men samtidigt vill något annat, vill något mer. Hur skulle det vara att vakna och titta ut över åkrar, ängar eller en sjö?
Ser ni gardinen i fönstret? Måste börja loppis-leta efter något liknande ❤
