Mossgrönt, olivgrönt, limegrönt… hundratals olika nyanser, så att kalla det ”grönt” blir nästan som en allt för grov förenkling. I november vill jag bara ha växter som Aloe Vera, Corokia eller Echeveria – grågröna, lite kallare toner. Nu är längtan någon helt annan stans. Det grågröna känns dammigt och sömnigt och jag drömmer om det där spirande ljust gröna, det som ger hopp om att livet startar om igen, det pigga, glada nästan lysande gröna – där finns min önskan nu.
Jag behöver inte mycket, en kvist viburnum räcker gott. Jag återupprepar mig gång på gång – hur mycket jag än älskar att få se de pampiga, ståtliga, stora buketterna (titta på denna FANTASTISKA!) så räcker det fint med det lilla hos mig, den enda kvisten ger så mycket glädje och ny energi. Kan inte önska något mer just nu.
Vintern har inte lämnat över stafettpinnen ännu, men vårkänslorna börjar långsamt närma sig. Inga stora förändringar sker hemma hos oss, men det är just de där små sakerna – som hur de gröna nyanserna skiftar – som gör så mycket för mig.
Hur flyttar våren in hos er?
