Päron

Söndagar med stilleben är nu en kär tradition. Har ni sett Åsas och Annelies?

I går var regnet lätt och mjukt, höstluften närvarande och dofterna fuktiga. Övergången från sommar till höst kom snabbt, plötsligt och nästan lite oväntat. Hur mycket jag än längtat efter att kunna andas fritt igen, få klä mig i lager på lager och komma tillbaka till rutiner så finns en sorg i bröstet. Kanske handlar sorgen lika mycket om att terminsstarten gör det så uppenbart att barnen blivit stora som att sommaren varje gång får mig att känna mig allt för udda som inte kan njuta av rosé och solande på stränder. Som ett misslyckande att inte heller detta året lyckats passa in och bli den där sommarälskaren.

Något som känns betydligt mer älskvärt med de senaste månaderna är vilket fantastiskt frukt-år det resulterat i. Fruktträden och bärbuskarna fullkomligt översvämmas av frukt och bär. Min syster har äpplen och päron i överflöd och några av päronen fick följa med hem till oss och bli en del i ett stilleben.

Allra mest älskvärt är nog ändå denna favoriten. Vet inte hur många gånger jag lyssnat, men tröttna verkar jag aldrig göra.