…idag igen? Hänger inte riktigt med i veckorna som bara flyger fram.
För några år sedan (när det känns som ”några” år sedan har det säkert gått 10-15…) hade jag nog aldrig noterat hur ljuset skiftar över dagen. Att kura skymning i den blå timman hade jag ju hört om men nog aldrig reflekterat något mer över.
Nu tittar min dotter med undrande och något uttråkade ögon varje kväll när jag drar för gardinen för hennes takfönster och kommenterar hur ljuset är just där och då, men det slår mig gång på gång och jag kan liksom inte låta bli att förundras över skiftningarna. 
Men just den här dagen var det verkligen guld som strålade ut och färgade allt med värme ❤
