Lerum

DSC_5039

Lerum växer så det knakar. Förskolor och skolor räcker inte till och nybyggen ploppar upp både här och där. Det är inte ovanligt att möta nyinflyttade som inte har någon koppling till Lerum men som ändå valt att flytta hit då ”nära till Göteborg men ändå natur” lockat.

DSC_5040

Många vänner har flyttat från Lerum och sedan återvänt efter ett par år, men vår flytt är inte längre än 8km. Är man beroende av luft, skog och att lätt kunna komma ut så är man.

DSC_5044

Fortfarande finns fina röda lador både här och där och vem vet, när barnen blir lite äldre kanske det är vi som flyttar till något sådant. Ännu lite närmre landet, luften och de öppna vackra vyerna. Hoppas bara inte allt hunnit byggas över.

DSC_5046DSC_5043

 

Söndagsstilleben – andra advent

DSC_4950

När julgranen lyser med sin frånvaro hamnar julgranskulorna lite här och var.

DSC_4965

Sedan 1992 – då jag var tio år – tror jag det endast är 2 julaftnar vi inte tillbringat i Åre. Ett år var jag i yngre tonåren och minns jag rätt hade nog mer eller mindre hela familjen feber eller magsjuka. Det andra året var 2011 och Stina behandlades för leukemi. Två dagar före julafton fick pappa dessutom hjärtinfarkt.

DSC_4968

Julgran hör julen till och i Åre har vi haft granar som varit vindpinade av fjällvindar, något annat år stod där ett formklippt, själlöst, importerat exemplar från Danmark och någon gång kånkade vi in en gran så lång så stegen fick hämtas och stjärnan sättas på plats från ovanvåningen. Julgran i Lerum brukar vi däremot hoppa över eftersom vi oftast brukar söka snön redan i mitten av december.

DSC_4955

Julgranskulor kan jag däremot inte motstå. De vackrast har jag hittat på loppisar och samlingen utökas varje år. Så sent som igår fick ett par stycken följa med hem från Östhjälpen. Fina milda kulörer och tillräckligt blanka för att kontrastera till den matta keramiken (och skapa någon form av självporträtt).

DSC_4962

Något år har kulorna hamnat på ett fat, ett annat år har de hängt i fönstret för att ett tredje år pryda en tallkvist eller trollhassel. I år har några av kulorna hamnat i köket tillsammans med tekopparna och där hänger de nu välvilligt och ger köket lite extra julkänsla.

Titta in här för fler söndagsstilleben. De flesta av fina Åsa och Annelie.

Fredagsblomma

Veckans kontraster har varit påfallande stora. En måndag svår att beskriva med ord utan att falla i klyschor som drömmig eller rädsla för att urvattna ord som fantastisk. Men kanske var måndagen det tillfälle då just de orden var som mest lämpade. Från vacker fukt i luften i form av dimma till mindre mysig fukt i luften i form av spöregn från sidan någon dag senare. Mindre älskvärt. Igår ställde jag mig tveksam till om dagen ens varit ljus?

DSC_4945

När dagsljuset helt saknas växer längtan efter tända ljus, jul-dofter och blommor sig ännu större. Ändå är det något slags limbo. Nästa helg kanske vi åker till Åre för att stanna över julen så att ta hem fler hyacinter, amaryllis och julrosor verkar något onödigt. Längtan står mot realisten i mig. Och idag fick helt enkelt jordorkidén – där den står i fönstret – duga som fredagsblomma.

DSC_4946

Slättens gård

Just här och nu bor vi bra, samma plats sedan 11 år tillbaka. Barnens skola och min arbetsplats finns på knappt 5 minuters gångavstånd, lilla mataffären som ändå har allt man behöver är närmre än så. Till vardags är bil onödigt eftersom benen funkar bra och ändå är skogen och sjöarna nära. Barnens vänner bor på armlängdsavstånd, ett par av våra vänner likaså. Alla mina 3 syskon har med sina familjer flyttat inom en radie på ett par hundra meter och när kallelsen till tandläkaren kommer hinner vi dit på under tio minuter. När löparskorna är påknutna finns många varierande möjligheter och skulle regnet ösa ner finns ju jobbets alternativ nära. Vi får plats i vårt hus och har alla bekvämligheter vi kan behöva. Men ändå.

Hur skulle det vara att vakna upp mitt ute på landet? Med utrymme som snarare blir över än räcker? Med så mycket luft utanför fönstret att fåglarnas kvitter aldrig konkurreras ut av grannens gräsklippare? Med årstiderna mer levande än någonsin?

DSC_4701

I lördags var vi – i regnet, blåsten och gråvädret – på Slättens gård som hade en liten julmarknad och jag kan inte låta bli att fundera på hur det hade varit att bo sådär. Mitt ute på landet, där vägen tar slut. Med plats att bygga kojor och hönsgårdar. Med växthus och odlingslådor. Med en liten verksamhet att lägga hela hjärtat i.

Eller med ständigt skjutsande av barn? Få vägar att springa på? Ensamhet? Många bilresor och tid till förflyttning? Ständigt planerande för att inte missat att handla allt nödvändigt?

Livets svåra val.

Amaryllis

DSC_4929

Aprikos amaryllis kanske just nu är den vanligaste blomman på instagram? Inte mig emot, vackert går väl ändå inte att få för mycket av?

DSC_4909

Så står jag där i affären och skall välja. Röd, vit, rosa, aprikos… Ser de vackra buketterna i minnet. Bilder med fantastiska kombinationer av de stora aprikost färgade blommorna tillsammans med orangetonade små bär och eukalyptus kommer upp – och jag väljer…vita.

DSC_4930

Tråkigt kan tyckas, men sanningen är den att kulörer som inte riktigt gifter sig med de nyanser som redan finns här hemma retar mina ögon. Det där ”skavet” som kan vara så vackert hos någon annan fungerar inte i min vardag, jag får inte riktig ro. Vita – trist eller ej – blir inte alls den där ”wow-effekten” som jag själv känner hos t.ex. Weronica, men för mig funkar det fint. Lite tall får stötta upp blommorna i den hemknutna ampeln. Enkel – på gränsen till banalt – men ändå, kärlek för mig.