Om en fredagsbukett

Det var en gång en något besvärlig människa. En sådan som alltid vill välja själv och sällan blir nöjd. En sådan som plockar isär, ändrar om och håller på. En så´n som kallas störig på mindre fin svenska.

DSC_3719

Pampiga röda rosor, pigga gula påskliljor och frasigt fransiga rosa tulpaner. Så vackert! men inte hos mig, eller just det, hos den där störiga personen.

DSC_3723

Fast kanske är det uppenbart, jag är ju den där. Den som gärna vill flytta på saker, som trivs bäst när färgerna harmonierar och kan förälska mig i ett lupinblad.

DSC_3771

Större buketter flyttar in någon gång då och då och samma buketter får genomleva separationer. Storslaget är inte riktigt min melodi. Den lilla blomman eller grenen tilltalar mig ofta mer.

DSC_3721

Veckans fredagsbukett överlevde natten men så fort morgonljuset väckte morgonmänniskan var tillsammansaktiviteterna slut och nu finns brottstycke utplacerade över fönsterkarmar, småbord, kökshyllor och nattduksbord.

DSC_3838

Kanske är det helt enkelt så att jag vill ha enkelheten runt mig även om ögonen jublar när Weronica visar motsatsen.

DSC_3844

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s