Balansgång

Bara några få dagar kvar till julafton.

Barnen har sett att ”andra” har paketkalendrar och många paket under granen. Vi städar i rummen och inser att där finns saker som inte ens använts. Jag funderar över vart gränsen går. Hur lär man barnen att värdesätta, ta hand om och vara nöjda? Om allt redan finns måste det då finnas stora högar under granen? Hur känns det för en tio-åring att komma till skolan efter lovet utan massor av nya saker att berätta om?

dsc_8101

(rum21)

Även om det snart är 25 år sedan minns jag känslan av att inte höra till. Då – när ”alla andra” fick se filmer jag inte fick se – gick det inte se något positivt i det, nu kan jag förstå tanken. Nu är hon där. Tio år och där finns nya oanvända kläder i garderoben, ändå är det andra kläder hon vill ha. Kläderna ”alla” har. Mammahjärtat både blöder och vill berätta om verkligheten.

dsc_8115

(floramor och krukatös)

dsc_8100

(bunches by blomrum)

Tänk om vi bara kunde fira jul med värme, ljus och vackra blommor? Men hur kul tyckte jag själv det var när jag var tio…

En reaktion på ”Balansgång

  1. Håller med dig. Det är en svår balans. Det är så svårt för dem som är fattiga. Växte själv upp fattigt och var aldrig delaktig i de där diskussionerna, för jag fick ju aldrig någonting värt att skryta om. Men jag brydde mig inte heller. När jag var liten fattade jag inte att folk fick olika saker för jag lyssnade väl aldrig riktigt på vad andra fick. Jag brydde mig bara om vad jag och syrran fick och att det var rättvist. Vad de andra sa i skolan gick in genom ena örat och ut genom andra genom hela skoltiden. Fortfarande. Jag har aldrig brytt mig. 🙂 Men jag förstår att andra kom ihåg, blev ledsna och så, men jag tror också att mina föräldrar lyckades få julen att handla om mer än bara presenter. Idag känns det som att månaga även vuxna bara tänker på det materiella. Ser julen som ett stressmoment. Tänker på alla pyssel och bakning och matlagning som måsten och inte som mysiga grejer att göra tillsammans, svepskäl att umgås. Om jag får barn lär dem bli rejält bortskämda men jag lär inte skriva ”från tomten” och klapparna kommer att vara genomtänkta. Och jag kommer _försöka_ att hålla nere på både värde och antal klappar. Men det beror ju på vad dem får och vad dem önskar sig. Jag personligen avskyr när saker inte används. Och jag tror att mina barn kommer upptäcka att strumporna mest kommer att innehålla en chocklad-tomte och lite hårband eller någonting annat nödvändigt snarare än kul. Vi fick det i våra julstrumpor. Man vet ju inte hur man blir förrän man får barn. Just nu älskar jag att skämma bort mina gudbarn, men dem har redan allt och massor mer som aldrig använts, så i år får dem ”bara” varsin bok av mig. Förra året fick dem tre saker var typ. 😛 Så jag blir bättre!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s