Om morgonen

Det är något fridfullt med att vara ute före resten av världen vaknat, före dagens alla sysslor pockar på uppmärksamhet och före solens skarpaste strålar visar sig. Det är bara jag, en ensam bil och någon hundägare i morgontofflorna. Hundägaren kliar sig i ögonen och hälsar med ett leende – något som enbart händer denna tiden på dygnet, tre timmar senare är det bara nära bekanta och möjligtvis andra hundägare som får det där leendet. På morgnarna lever vi i en annan värld, en värld med gemenskap mellan oss morgonmänniskor.

dsc_4899

Dimman ligger tät över sjön, fåglarna sitter nära nära varandra och även om luften är kylig vet man att det kommer bli en fin dag. Fina dagar börjar med bättre morgnar.

dsc_4902

Jag funderar på längtan. Vad är det med hösten som drar så? Frisk, klar luft, vackert färgad natur eller kravlösheten? Elden i kaminen, de extra filtarna eller att kusten äntligen inte behöver betyda hög musik på klipporna, öl i stora mängder och sena festnätter?

dsc_4929

När inte benen bär mig längre (må det aldrig hända!) skall jag fundera över sovmorgon, men tills dess är morgonen min bästa stund.

 

5 reaktioner på ”Om morgonen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s