Midsommar 2016

Någon partyprinsessa har jag aldrig varit och kommer jag nog aldrig att bli, men en midsommarhelg är ändå en midsommarhelg. Kanske värd att minnas?

Vanligtvis längtar jag till västkusten då den är lugn och stilla, då luften är svalare och måsarnas skrik inte störs av spotify-sommarplågor från en båt som luktar alkohol på flera meters avstånd. Vanligtvis vill jag, kanske något egoistiskt, kunna klättra, gå och hoppa mellan klipporna utan att behöva ta hänsyn till om någon annan ligger och solar i en skreva. Vanligtvis vill jag inte trängas på Konsum för att få med mig några mosade tomater eftersom det var det enda som fanns kvar. Men denna helgen var inte vanlig. Två alltid lika fina döttrar och en vän med sötaste valpen gjorde ändå tanken på en midsommarhelg i Hunnebo lite lockande. Där barnen vill vara vill jag också vara. Får man dessutom vän och valp med sig så lyser solen lite extra.

Något som fascinerar mig är hur floran förändras när man flyttar sig 13 mil nord-väst. Vill stanna och fotografera mest hela tiden. Så nära min hem-skog rent geografiskt men ändå så annorlunda.

Okej, den där sista rosen kunde lika gärna växt här hemma, men en ros är alltid en ros och därmed värd att dokumentera.

Hoppas ni fick den midsommar ni önskade ❤