Från påskdagen

I morgon har det redan gått en vecka sedan påskdagen. Det är nästan lite lustigt, men så fort man kommer hem och rutinerna återfinns känns det som en evighet sedan man var borta. Eller?

DSC_4794DSC_4793

Påskdagens morgon bjöd på riktiga kust-vindar. Havet skiftade färg i stormen och mina steg vinglade till i vindbyarna. Precis som Abbes pappa i Madicken säger, men av helt andra anledningar, känns livet i en. Nästan hela världen sover medan mina sinnen är skärpta som aldrig förr. Abbes pappa föredrar nubbe medan jag tänker att måsskrik, havsvindar, saltstänk och tånglukt mer är min melodi.

DSC_4764DSC_4752

Kanske är det nu kusten står mig som närmst. Nu, när det går att traska milslånga sträckor utan att möta en enda levande själ, Nu, när man kan stå längst ute på klippan och vila ögonen utan att havet är fullt av båtar, Nu, när det går att ta sig genom samhället utan att undra om jag är den enda utan piké i rosa, frisyr som tog halva morgonen att få ordning på och en stickad tröja knuten över axlarna. Men det där sista borde jag nog hålla för mig själv.

En reaktion på ”Från påskdagen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s