Vintern kom igen

I morse singlade små lätta flingor långsamt ner mot marken. En av mina fina grannar drog kapuschongen längre ner så ögonen nästan inte såg något där under samtidigt som hon muttrade något om vart våren tog vägen? En annan vände ett strålande rosigt ansiktet mot himlen och försökte fånga de små vackra vita formationerna på tungspetsen. Visst är det fint att vi är så olika.

Även om vintern kom tillbaka utanför fönstret så finns små tecken på att våren är på väg. Grenar får följa med in och små knoppar blir i eldens värme snabbt gröna. Fint möte det där, elden som för mig står för vinterkylan tillsammans med grenarnas växtkraft som sprudlar av liv och skänker hopp om våren.

DSC_2496DSC_2485DSC_2505

Som barn samlades det ständigt på pinnar – som tillslut tog upp allt för mycket plats bland mammas odlingar och rabatter – och fick skänkas till grannens hund. Även om pinnar övergick till grenar har samma beteende följt mig upp i vuxen ålder. För mig går det liksom inte att traska runt i skogen utan att se allt fantastiskt som finns där. Oftast möts mina ”fynd” med både en och tre suckar, men nu kan jag i alla fall trösta mig med att jag ligger rätt i tiden, om det nu skulle spela någon roll…

 

En reaktion på ”Vintern kom igen

  1. Vad underbart att få ha blommande grenar inne! Jag har fått ett gäng från både äppel och körsbärsträd av en granne och nu är det bara dagar bort innan de slår ut. Hurra!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s